« 2008-07-04 | HomePage | 2008-07-06 »

07/05/2008

velig

Ser att Trazan och Banarne uppträder i Sommarkrysset.
Kan inte bestämma mig.
Är de kult?
Eller hopplöst passé?
Kan man vara båda delarna?
Isåfall hade jag kunnat tänka mig att "möta" Olyckan igen. :)

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

20:15 Posted in Musik , TV | Permalink | Comments (3) | Email this

The Good Fairies of New York, Martin Millar

The Good Fairies of New York is a story that starts when Morag and Heather, two eighteen-inch fairies with swords and green kilts and badly-dyed hair fly through the window of the worst violinist in New York, an overweight and antisocial type named Dinnie, and vomit on his carpet.
(Ur Neil Gaimans förord till Martin Millars The Good Fairies of New York, 2006)

Jag önskar att jag hade kommit på den här idén - två skotska fairies som av misstag hamnar i New York och de förvecklingar detta leder till för ett antal individer, både fairies och människor! Som det är nu kunde jag istället luta mig bekvämt bakåt och umgås ett antal timmar tillsammans med de ständigt grälande vännerna Morag och Heather, som båda har en sällan skådad förmåga att ställa till oreda. Efter ett formidabelt gräl skils de åt för en längre tid och tar sig båda an varsin människa, den konstnärligt lagda hippietjejen Kerry och den osympatiske Dinnie. Lägg till detta ett antal fairies (kinesiska, italienska, engelska m.fl), två uteliggare som har en gås oplockad med varandra, spöket efter Johnny Thunders, sångare i bl.a. New York Dolls, en hemsökt uppsättning av Shakespeares A Midsummer Night's Dream och en blomma som ständigt byter ägare, och förvecklingarna sprids som konfetti för vinden.

Millar bjuder på en utomordentlig underhållning, där tempot är högt, storyn minst sagt skruvad och karaktärerna högst charmerande (t.o.m. Dinnie vinner i längden). Möjligen blev det väl snurrigt emellanåt, men så var ju två fairies med "bad fairy karma" (och tro mig, det är illa!) inblandade också. :) Jag har skrattat högt otaliga gånger, så att kisse till sist var tvungen att komma och kolla hur det stod till (han gör det ibland när jag skrattar för mycket enligt hans sätt att se det), och det gör jag annars nästan bara när jag läser Terry Pratchett. (Kisse får fortfarande ett lätt paniskt uttryck i ögonen när episoden med den dyslektiska tuppen i Reaper Man kommer på tal...) Jag kommer definitivt att läsa mer av Millar.

- What is the matter with that King? He just does not act like a normal fairy.
- I blame the hole in the ozone layer, said Agnes. I knew the humans would do for us eventually.
(Ur The Good Fairies of New York

Läs även andra bloggares åsikter om

17:10 Posted in Böcker , Dagens citat | Permalink | Comments (2) | Email this