« Kulturfyran v 29 | HomePage | what a beautiful day »

07/21/2008

Mamma Mia (2008)

Efter en tung helg med värk, trötthet och svårmod, så vaknade jag upp smärtfri imorse. Bara för att kunna konstatera att regnet vräkte ned... Jag var bra nära total lappsjuka när jag fick ett SMS från Annika med förfrågan om jag ville gå och se Mamma Mia med henne och J. Did I ever...

En bättre (film)medicin får man leta efter! Mamma Mia är en film som bygger på ren glädje i kombination med alla dessa gamla härliga Abba-låtar åsså detta fantastiskt vackra grekiska landskap. En ren njutning för såväl öga, öra och sinne! Meryl Streep, som alltid har varit en av mina favoriter, sjunger kjolarna av mången ung popwannabe, och hennes version av "The Winner Takes It All" är magisk, ja snudd på bättre än originalet. Det var inte långt från tårar för den här gamla lipsillen då, ska jag säga... :) Även Amanda Seyfried och Christine Baranski får godkänt för sina insatser. Annars är det väl lite si och så med sångrösterna, men det kompenseras mer än väl av den glädje som samtliga artister lägger ned i sång- och dansnumren. Härligt dessutom med så många sköna skådespelare - Da Streep förstås, underbara Julie Walters, Stellan Skarsgård (jag kommer alltid att tänka på honom när jag hör "Take a Chance on Me" hädanefter :)), Colin Firth m.fl. Den enda jag inte gillade var Pierce Brosnan, jag förstår inte riktigt vad han gör i den här filmen, speciellt som den förmenta kemin mellan hans och Meryls karaktärer helt saknas.

På minussidan står också en tunn, banal historia, men det är ju inte därför man går och ser denna (något för långa) film. Jag ville ha och behövde få en musikalisk vitamininjektion, och det fick jag med råge. Jag växte upp med Abbas musik och var faktiskt en av dem som vågade tillstå att jag gillade dem* och jag tycker att många av deras låtar fortfarande håller, vilket den här filmen bevisar. Dessutom är det härligt att vältra sig så totalt i nostalgi :) det gör jag alldeles för sällan.

Does she wear this or floss with it?
(Rosie om Sophies stringtrosor, ur Mamma Mia)

The gods may throw a dice
Their minds as cold as ice
And someone way down here
Loses someone dear
(Ur "The Winner Takes It All")

* Om jag ska vara helt ärlig så fattade jag nog aldrig att det i vissa läger ansågs vara höjden av töntighet att gilla Abba - jag växte ju upp i hålan som Gud i allmänhet och Abba-hatarna i synnerhet glömde :)

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

21:45 Posted in Dagens citat , Film , Musik | Permalink | Comments (4) | Email this

Comments

Nostalgi var ordet! Jag minns att vi på högstadiet diggade ABBA en period "för att det var så töntigt att det blir coolt om bara vi gör det". Problemet var att bara några månader senare bröt ABBA-hysteri ut i hela landet och de där ABBA Gold såldes som smör i solsken... vi tvärslutade digga dem. *skratt*

Kändes lite coolt att se dem i fullsatt salong i Glasgow också, framförallt när folk sjöng med i 'extranumren' och kvinnorna bakom oss ställde sig upp och dansade! Jag tyckte filmen var kul och lättsam sådär. Som sagt, ingen höjdarstory, men det brukar väl musikaler sällan ha...

Posted by: Carina D | 07/22/2008

Carina: I tråkiga Sverige var det ingen som dansade :)

Posted by: carra | 07/22/2008

Jag bara MÅSTE se den filmen. kramar...

Posted by: Gisan | 07/25/2008

Gisan: Det ska du absolut göra! En av de bästa "feel good"-filmer jag har sett! Kram tebax!

Posted by: carra | 07/25/2008

Post a comment