« 2008-06 | HomePage | 2008-08 »

07/30/2008

What the...?!

Råkar ha på teven som "målarmusik" (jämfört med "hissmusik"), och under en färgtorkarpaus råkar jag hamna mitt i slutet av TV3:s Crowned, en reality show som tydligen handlar om mammor och döttrar, som liksom skönhetsdrottningar tävlar om att vara... eh... mirror, mirror on the wall... ja, ni vet. I detta fall får man alltså inte bara en, utan två botoxade & diverselyftade beauty queens. suck Det är något väldigt skrämmande med mammor som i det mesta ser ut som exakta kopior av sina döttrar (ja, i den ordningen), bara med mera tajt och "stretchad" läderaktigt solbränd hud.

I övrigt så gråter och kör de hela de där gamla (world peace...) inkörda rutinerna.
Bla. Bla. Bla.
Bla-Bla!

Majj. Gådd.
suck
OK.
Amerikanskt!
Men ändå.
Som vi säger i Norrland:
Huvva!

Vad än som kan sägas om min mor och mig.
(Mycket!)
Så höll vi oss inom våra respektive generationer.
Nära, men aldrig nog.
Inte ens botox hade hjälpt!
Händer som inte kunde finna varandra.

Och falskhet hade vi båda skrattat åt...

Läs även andra bloggares åsikter om

21:25 Posted in Dagbok , TV | Permalink | Comments (3) | Trackbacks (0) | Email this

Kreativitets-Äntligen!

Jag måste ha nått något slags skapandets antiklimax i samband med utställningen (inte så underligt, kanske), för jag har vare sig haft ork eller inspiration till att skapa något under större delen av den här semestern. Visst har jag "kluddat" (ja, kluddat!) men det har verkligen inte blivit något vidare. Kändes nästan ett tag som om jag var tillbaka på ruta ett utan att ha passerat banken, eller hur det nu är.

Men jag tänkte som så att kanske det helt enkelt var så att jag behövde ladda om batterierna. Även om jag inte behövde måla ett antal målningar till utställningen, utan plockade ihop tidigare målningar utifrån temat "Identitet, identitetssökande", så var allt runt omkring utställningen ändå (positivt) stressigt. Med efterföljande stor trötthet, både fysiskt, psykiskt och skapande-iskt.

Igår tillbringade jag ett antal timmar i det gröna tillsammans med Ingrid under en tämligen generös sol, och fick chansen att "tänka högt" om skapandet (tack vännen), samtidigt som batterierna började blinka gröna igen. Så idag släppte äntligen spärren! Och vad bättre är, jag är redan igång med nummer två, en idé som slog mig under arbetet med den första.

Jag har bestämt mig för att fokusera på collage ett tag. Dels, främst, för att jag där kan klippa, klistra och leka av hjärtats lust, dels för att jag behöver utveckla den tekniken.

Det är bara en knapp vecka kvar av semestern, och det är ju typiskt att jag först nu kommer igång med skapandet. But never late than never. Och I did need att ta en semester även från skapandet. Nu hoppas och tror jag att jag har hittat några nya, spännande kreativitetsavfärdsleder. (Puh, säg det ordet ett antal gånger - snabbt!)

19:10 Posted in Skapande | Permalink | Comments (0) | Trackbacks (0) | Email this

07/25/2008

Kulturfyran v 30

Veckans Kulturfyra handlar om fiktiva figurer och vårt förhållningssätt till dem, "Vem vill du vara, vem vill du träffa". Roligt men aningen svårt tema - jag har läst så kopiöst mycket i mina dagar, det finns så många karaktärer att välja mellan!

Vilken romanfigur står dig nära?
Olivia i Elizabeth Georges Playing for the Ashes. Hennes livsöde grep mig så djupt första gången jag läste boken, och trots att jag känner starkt för och med många romanfigurer så var hennes namn det första som poppade upp när jag läste frågan.

Vilken romanfigur hatar du?
Hatar är ett väldigt starkt uttryck som jag försöker undvika att använda, men jag avskyr Mrs Coulter i Philip Pullmans trilogi His Dark Materials och det hon står för. Med risk för att få Terry Pratchetts hela fanskara på mig så har jag också väldigt svårt för Rincewind, den misslyckade trollkarlen i Discworld-serien.

Vilken romanfigur skulle du vilja skriva ett brev till?
Återigen, Olivia i Playing for the Ashes av redan nämnda skäl. Men eftersom jag redan har "använt" henne så svarar jag även Claire i Audrey Niffenegger The Time Traveler's Wife - jag har fortfarande så många frågor och funderingar kring hennes och Henrys öde.

Vilken romanfigur skulle du vilja hade en blogg?
The Patrician i ovan nämnda Discworld-serie. Inte för att jag tror att han skulle skriva en blogg, men det hade verkligen varit intressant att få veta mer om honom och hans sätt att tänka, speciellt som vi i böckerna nästan enbart ser honom ur andras perspektiv.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

18:25 Posted in Kulturfyran | Permalink | Comments (1) | Trackbacks (0) | Email this

07/23/2008

what a beautiful day

Efter att ha varit tämligen lat och osällskaplig (förutom allt ståhej kring utställningen) under semestern, så lyckades Bollen dra mig upp från soffan och ut i "ljuset" igen :) Vi tillbringade eftermiddagen på Iksu Spa, och det var sååååå skönt. Varför går jag inte dit oftare?! (Never mind att det är långt att ta sig ut till "Mumindalen".) Varför, när det nu dessutom är "gratis" för mig med mitt Iksukort under juni-augusti?!

Nåja, tack Älsklings-Bollen för att du "lurade" iväg mig. Det var verkligen en underbar eftermiddag med idel plaskande i vatten, en lång, skön och inte minst behövlig stund i den heta källan, plapper, tidningsläsande, kaffedrickande och hastighetsätande (p.g.a värmen) av choklad. För att inte tala om vänskap.

Det kan inte bli mycket bättre än så.

Efteråt åt och drack vi gott på Tapasbaren. Jag testade deras vårrulle med getost, päron och valnöt - to die for!! Alltså, vad vore livet utan ost?!

Blev grymt hagalen när Bollen visade upp sin nyinköpta Iphone... :)

Därefter styrde jag kosan till Felicia, för att plocka upp nyckeln till Ingrids lägenhet. Jag tar nämligen över som kattvakt fram till söndag. Felicia bjöd på en utsökt och really Dry Martini, och vi smuttade länge på den medan vi pratade om högt som lågt, speciellt om det svåra och det underbara med vänskap. Men även en hel del om mitt skapande. Felicia är den som köpte In dreams, och det var både en märklig och mäktig känsla att se den hänga på hennes vägg. Av det jag har gjort hittills så är det den målning jag är mest nöjd med och stolt över, så jag är glad att det blev hon som slutligen köpte den - vet att den är i trygga händer nu.

Kom hem strax efter att Project Runway hade börjat. Kröp upp i soffan med kisse i knät, ett glas vitt vin och en cigg. Njöt av deltagarnas kreativitet och de vackra (vissa av dem i alla fall...) kläderna, medan jag kliade de hysteriskt kelsjuka (hey, jag var ju faktiskt bara borta några timmar!) pälsöronen, vilket föranledde mig ett sådant spinnande från Kingen att han nästan lyfte från mitt knä.

Sådana där ögonblick, en sådan där dag, som jag önskar att jag kunde försegla i en flaska för att ta fram regniga, gråa novemberdagar framgent... :) Också det som semester ska vara - på sitt bästa.

23:35 Posted in Dagbok , Skapande , TV | Permalink | Comments (2) | Trackbacks (0) | Email this

07/21/2008

Mamma Mia (2008)

Efter en tung helg med värk, trötthet och svårmod, så vaknade jag upp smärtfri imorse. Bara för att kunna konstatera att regnet vräkte ned... Jag var bra nära total lappsjuka när jag fick ett SMS från Annika med förfrågan om jag ville gå och se Mamma Mia med henne och J. Did I ever...

En bättre (film)medicin får man leta efter! Mamma Mia är en film som bygger på ren glädje i kombination med alla dessa gamla härliga Abba-låtar åsså detta fantastiskt vackra grekiska landskap. En ren njutning för såväl öga, öra och sinne! Meryl Streep, som alltid har varit en av mina favoriter, sjunger kjolarna av mången ung popwannabe, och hennes version av "The Winner Takes It All" är magisk, ja snudd på bättre än originalet. Det var inte långt från tårar för den här gamla lipsillen då, ska jag säga... :) Även Amanda Seyfried och Christine Baranski får godkänt för sina insatser. Annars är det väl lite si och så med sångrösterna, men det kompenseras mer än väl av den glädje som samtliga artister lägger ned i sång- och dansnumren. Härligt dessutom med så många sköna skådespelare - Da Streep förstås, underbara Julie Walters, Stellan Skarsgård (jag kommer alltid att tänka på honom när jag hör "Take a Chance on Me" hädanefter :)), Colin Firth m.fl. Den enda jag inte gillade var Pierce Brosnan, jag förstår inte riktigt vad han gör i den här filmen, speciellt som den förmenta kemin mellan hans och Meryls karaktärer helt saknas.

På minussidan står också en tunn, banal historia, men det är ju inte därför man går och ser denna (något för långa) film. Jag ville ha och behövde få en musikalisk vitamininjektion, och det fick jag med råge. Jag växte upp med Abbas musik och var faktiskt en av dem som vågade tillstå att jag gillade dem* och jag tycker att många av deras låtar fortfarande håller, vilket den här filmen bevisar. Dessutom är det härligt att vältra sig så totalt i nostalgi :) det gör jag alldeles för sällan.

Does she wear this or floss with it?
(Rosie om Sophies stringtrosor, ur Mamma Mia)

The gods may throw a dice
Their minds as cold as ice
And someone way down here
Loses someone dear

(Ur "The Winner Takes It All")

* Om jag ska vara helt ärlig så fattade jag nog aldrig att det i vissa läger ansågs vara höjden av töntighet att gilla Abba - jag växte ju upp i hålan som Gud i allmänhet och Abba-hatarna i synnerhet glömde :)

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

21:45 Posted in Dagens citat , Film , Musik | Permalink | Comments (4) | Email this

07/18/2008

Kulturfyran v 29

Ingen höjdardag direkt. Jag har a) haft ont och tyckt synd om mig själv, b) sovit, c) sett på TV (visst måste Gordon Ramsay (här i Kitchen Nighthmares) vara en av de otrevligaste TV-kändisarna någonsin?!) och d) surfat på nätet - en masse. Det var länge sedan jag slösurfade så länge och planlöst. Majj gådd, så mycket skräp det finns på nätet! (Jadå, jag är medveten om att det säkert finns folk som sorterar in mig i den kategorin :) to each his own)

Kom på att jag ju i alla fall kunde besvara veckans Kulturfyra, som är en av mina nätfavoriter, även om jag inte alltid orkar eller hinner besvara frågorna. Har väl egentligen ingen ork idag heller, p.g.a. värken, däremot gott om tid, så jag kunde ta min beskärda tid (you have no idea...) att skriva detta.

So here goes:

Vad betyder jazz för dig?
Om än ingen kännare så gillar jag att lyssna på jazz, mestadels av äldre modell - t.ex. storbandsjazz och sångerskor som The Divine Ms Fitzgerald, Monica Z och Sarah Vaughn. Jag är även väldigt förtjust i Louis Armstrong. (Majj gådd, så mycket bra musik det måste spelas "däruppe", eller var de nu hamnar! Povel är ju där också, t.ex. Och då har vi ändå inte pratat om alla avlidna rockstjärnor...)

Vilken musikstil gillar du bäst?
Jag lyssnar på det mesta, men främst pop och rock, och oftast (för mig) gamla välbekanta artister. När jag nuförtiden upptäcker något "nytt" är det oftast på inrådan av någon bekant, och då är det sällan det absolut senaste och mest hippa, om jag säger så. :) Förr i världen brukade jag säga att en av de få musikstilar jag avskydde var country, men på senare år har jag blivit en svuren fan av Ms Parton :) fast det å andra sidan är det fortfarande det enda jag lyssnar på i den genren.

Idag ska jag se en artist jag gillar väldigt mycket: Christian Kjellvander. Hans låtar är både musikaliskt bra och har bra texter. Hur viktiga är texterna i musiken för dig?
Det är som med böcker - det beror på dagsform och sinnesstämning. Visst, jag är den första att erkänna att jag är en sucker för enkla små popbagateller, som t.ex. Cheap Tricks "I Want You to Want Me" (och fråga mig inte varför den sången var den första som poppade upp i min hjärna?!), men när det gäller mina favoriter (Tori Amos, Kate Bush, Regina Spektor, Anthony and the Johnsons, to name a few) så är det kombinationen av text och musik som är avgörande. Annars blir det bara en fråga om "hjärngodis" - det ska f*n leva på det enbart.

Jag ska försöka få en bra plats framför stora scenen idag och sitta där emellan konserterna också. För att inte förlora platsen. För att få tiden att gå ska jag ha med en bra bok. Min ena son brukar spela spel på sin mobil när han måste få tid att gå medan han sitter och väntar. Hur gör du för att få tiden att gå när du måste sitta still på en plats i minst en timme?
Jag läser en bok, förstås! (Boktok, remember?) I de ytterst få fall där jag inte har en bok med mig att fördriva tiden med, så lyssnar jag på musik. Skulle det vara så olyckligt att jag varken har bok eller musik med mig, så skulle jag... hmmm, nej det är så osannolikt att jag knappt vet ut eller in här! Det har nog faktiskt aldrig hänt, come to think about it. :)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

21:00 Posted in Dagbok , Kulturfyran , Musik | Permalink | Comments (2) | Email this

backlash

Vaknade halv fem i morse av en djävulsk värk i nacken. Det är väl den senaste tidens (mestadels positiva) stress, upprymdhet och flängande som slår tillbaka. Inget hjälper, heller. Jag har så ont och känner mig svag som ett höstfruset löv och halvt gråtfärdig. Tvingades dra mig ur kvällens planerade festligheter med Felicia och Ingrid. Fan. Förutom vernissaget har det inte varit mycket party-party den senaste tiden, och jag känner mig väldigt sällskapssjuk. Ute skiner solen så fint, och här ligger jag... :(

10:17 Posted in Dagbok | Permalink | Comments (2) | Email this

07/15/2008

Vernissage 11 juli, Vindeln

Photobucket
Det är en fantastisk miljö att ställa ut i! Mer foton från kvarnomgivningarna kommer om någon dag eller två.

Photobucket
Från vänster till höger: glöm mig inte - In dreams (såld)

Photobucket
Kvarnen är en vacker byggnad, men den bjuder på sina svårigheter när det gäller att hänga målningarna... :)
Från vänster till höger: nära, inte nog - Tystad - Utanför.

Photobucket
Från vänster till höger: Forever doesn't live here anymore - Jag skapar, alltså är jag - Röd, svept i stjärnnatt

Photobucket
En mycket nervös... eh... konstnär.
Det pratades hela dagen om "konstnärerna" hit och dit, det var svårt att greppa att jag tydligen var en av dem. Jag har verkligen värjt mig mot det ordet, och kommer antagligen att fortsätta att göra så.
Lika förvirrande, men roligt förstås var det att få så mycket positiv feedback.

Photobucket
Felicia var kvällens fotograf, eftersom jag uppenbarligen hade annat för mig :) Här ett fint foto av blommorna som jag fick via bud av Nalle och Gisan. Kvällens största överraskning!

Photobucket
Sex in no cities-gänget :) Från vänster till höger: Felicia, yours truly, Boel, Ingrid

Photobucket
Till min glädje kom pappa och PAK. Det var så skönt, för att inte säga tryggt att ha mina nära och kära på plats.

Photobucket
Efteråt blev det bubbel (Bollinger, fe'stås!), ost och jordgubbar tillsammans med mina älskade vänner. Vi hade hyrt en stuga på campingen, som ligger typ två minuters promenad från kvarnen :) Vi fick en underbar kväll tillsammans, och hoppas på favorit i repris nästa år.

Coola tavlor!
(Kommentar i min gästbok från en av mina medutställare, tonåriga E. Den kommentaren värmde!)

18:40 Posted in Dagens citat , Foton , Utställning | Permalink | Comments (5) | Email this

07/13/2008

Jag kom, jag såg, jag sålde :)

Photobucket
Tämligen omtumlad, men glad framför två av mina målningar. En stund senare sålde jag den till höger, In Dreams.

More to come!

22:02 Posted in Utställning | Permalink | Comments (2) | Email this

07/10/2008

Kvällen före

Imorgon är det V-dag.
Och. Jag. Är. Så. Nervös.
Kunde ha behövt ett par stiff drinks.
Men jag ska ju köra imorgon.
Så det får anstå.
Fast kanske ett litet glas vin.
Efter att jag har tvättat klart.
Och packat.
Röker som en borstbindare.
Försöker ignorera Herr Smakdomare.
Som sitter och väser elakheter i mitt öra.
... duger inte... inte bra nog...
... vem tror du att du är...

Håll käften!
Fjärilar slåss med glädjefnattar i magen.
Det här hade jag aldrig kunnat tro...

20:00 Posted in Utställning | Permalink | Comments (4) | Email this

07/08/2008

Huh?!

Därefter slår jag över till Kanal 5.
So You Think You Can Dance?
Där enträgna dansare wannabes skuttar omkring.
I allmänhet.
Och en halvnaken blekfis till karl i synnerhet.
And the man in the... err... golden mask...
What. The. F*ck?!
Plötsligt slår det mig:
Kanske är Midsomer Murders inte (fullt så) orealistiskt??
Jämförelsevis.
Eller...
är det så att verkligheten överträffar fantasin??

(Åh. Maj. Gådd!
Jag börjar känna mig som Carrie Bradshaw...
Minus the s*x.
Fe'stås.
Olyckligtvis. ;))

23:10 Posted in TV | Permalink | Comments (0) | Email this

Hmmm, oj då...

Riktigt sorgligt ikväll.
Ändå.
Trots den sedvanligt Midsomer-orealistiska storyn.
Didn't see that one coming.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

22:40 Posted in TV | Permalink | Comments (0) | Email this

Ordningen återställd

Förra veckan var det två ynka mord i Midsomer Murders.
Och det tog trettiofem, säger trettiofem minuter innan det första offret dök upp!
Så kan vi ju bara inte ha det i ett county fullkomligt nedlusat med lik. :)
Det är ju just detta osannolika med alla mordoffer som är charmen med Midsomer.
Så lättnaden var stor ikväll när inte mindre än två döda människor dök upp redan efter två minuter.
That's more like it!
Vi vill ju inte att det ska bli realistiskt, helt plötsligt. :)

Läs även andra bloggares åsikter om ,

21:10 Posted in TV | Permalink | Comments (0) | Email this

07/06/2008

Kulturfyran v 27

Semesterhjärnan gör att jag höll på att glömma veckans Kulturfyra! Men sent omsider kom jag, lyckligtvis, på att jag inte hade svarat, så här är mina svar. Denna vecka handlar det om Batman och postuma priser.

Vem skulle du vilja ge en Oscar postumt?
Det måhända verka en aning fantasilöst och jag vet att det årets pris gick till en annan skådis, men jag skulle verkligen ha velat att Heath Ledger fick en Oscar för sin insats i Brokeback Mountain (2005). Jag kan inte tänka mig någon annan som Ennis, och Ledgers prestation var smärtsamt trovärdig.
När det gäller levande skådisar tycker jag fortfarande att Ralph Fiennes borde ha fått en Oscar för sin roll som Amon Goeth i Schindler's List (1993). Jag tycker fortfarande att det är hans bästa prestation någonsin, även om han har gjort mycket bra efteråt. (The Avengers, 1998, för att inte tala om Maid in Manhattan, 2002, kan vi väl glömma...)

Vad tycker du förresten om Oscarpris och Oscarsgalor?
Det är ju egentligen omöjligt att tävla i konstutövande, vare sig det handlar om film, musik, konst eller annat. That said, så försöker jag alltid att följa Oscarsgalan och är mer eller mindre alltid lika upprörd över juryns val :) ety mina favoriter nästan aldrig vinner. Och det säger väl en hel del om en sådan där gala i stort...

Batman hette ju Läderlappen när jag var liten och det var min favoritserie. Vilken är eller var din favoritserie?
Jag var en stor fan av Fantomen. Dessutom prenumererade jag på Kalle Anka i många år. Jag t.o.m. lärde mig att stava till ordet prenumeration, då mina föräldrar av någon anledning satte upp det som ett krav för att jag skulle få prenumerera på tidningen (Kalle, alltså). :) Eftersom jag alltid har haft otroligt lätt för att stava så tycks mig det kravet en aning märkligt. Jag måste fråga pappa om det där någon gång.

Ikväll spelar Leonard Cohen i Sofiero slott i Helsingborg (missa inte min intervju med Christian Kjellvander som är förband!). Det är jag verkligen ledsen över att jag missar. Den spelningen skulle jag vilja uppleva. Vilken artist har du inte hört live men skulle vilja se och höra?
Detta lär ju inte komma som någon överraskning för den som känner mig och/eller har följt min blogg:
Tori Amos!
Alltid, alltid Tori Amos.
Jag skulle gärna vilja höra Regina Spektor och Anthony and the Johnsons också, men om jag var tvungen att välja så skulle jag alltid välja Tori. Min Syster och Musa.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

22:15 Posted in Kulturfyran | Permalink | Comments (6) | Email this

07/05/2008

velig

Ser att Trazan och Banarne uppträder i Sommarkrysset.
Kan inte bestämma mig.
Är de kult?
Eller hopplöst passé?
Kan man vara båda delarna?
Isåfall hade jag kunnat tänka mig att "möta" Olyckan igen. :)

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

20:15 Posted in Musik , TV | Permalink | Comments (3) | Email this

The Good Fairies of New York, Martin Millar

The Good Fairies of New York is a story that starts when Morag and Heather, two eighteen-inch fairies with swords and green kilts and badly-dyed hair fly through the window of the worst violinist in New York, an overweight and antisocial type named Dinnie, and vomit on his carpet.
(Ur Neil Gaimans förord till Martin Millars The Good Fairies of New York, 2006)

Jag önskar att jag hade kommit på den här idén - två skotska fairies som av misstag hamnar i New York och de förvecklingar detta leder till för ett antal individer, både fairies och människor! Som det är nu kunde jag istället luta mig bekvämt bakåt och umgås ett antal timmar tillsammans med de ständigt grälande vännerna Morag och Heather, som båda har en sällan skådad förmåga att ställa till oreda. Efter ett formidabelt gräl skils de åt för en längre tid och tar sig båda an varsin människa, den konstnärligt lagda hippietjejen Kerry och den osympatiske Dinnie. Lägg till detta ett antal fairies (kinesiska, italienska, engelska m.fl), två uteliggare som har en gås oplockad med varandra, spöket efter Johnny Thunders, sångare i bl.a. New York Dolls, en hemsökt uppsättning av Shakespeares A Midsummer Night's Dream och en blomma som ständigt byter ägare, och förvecklingarna sprids som konfetti för vinden.

Millar bjuder på en utomordentlig underhållning, där tempot är högt, storyn minst sagt skruvad och karaktärerna högst charmerande (t.o.m. Dinnie vinner i längden). Möjligen blev det väl snurrigt emellanåt, men så var ju två fairies med "bad fairy karma" (och tro mig, det är illa!) inblandade också. :) Jag har skrattat högt otaliga gånger, så att kisse till sist var tvungen att komma och kolla hur det stod till (han gör det ibland när jag skrattar för mycket enligt hans sätt att se det), och det gör jag annars nästan bara när jag läser Terry Pratchett. (Kisse får fortfarande ett lätt paniskt uttryck i ögonen när episoden med den dyslektiska tuppen i Reaper Man kommer på tal...) Jag kommer definitivt att läsa mer av Millar.

- What is the matter with that King? He just does not act like a normal fairy.
- I blame the hole in the ozone layer, said Agnes. I knew the humans would do for us eventually.
(Ur The Good Fairies of New York

Läs även andra bloggares åsikter om

17:10 Posted in Böcker , Dagens citat | Permalink | Comments (2) | Email this

07/04/2008

Inramat

Photobucket
Idag har jag hämtat ut mina inramade bilder. Wow, vilken känsla att se dem bakom glas och ram på det där sättet! Känner mig lite säkrare nu inför utställningen (en vecka kvar!!!) - kanske är jag ändå inte "a fraud", kanske har jag faktiskt något att visa upp. Och jag måste säga att In dreams (ovan) blev nästan magisk när den fick en riktig ram och passepartout. Jag är faktiskt väldigt stolt över denna bild, om man får säga så om sitt eget verk.

15:45 Posted in Skapande , Utställning | Permalink | Comments (2) | Email this

07/03/2008

3 x varm skön sommarglittrig semesterdag


Cykeltur runt Nydalasjön.

Photobucket
Fika i Rådhusparken.

Photobucket
"After work" tillsammans med Lotta.

19:46 Posted in Foton | Permalink | Comments (4) | Email this

07/02/2008

Oldies but (always) goodies

Vaknade på den första semesterdagen med mensvärken from hell och värk i nacken. Nice. Not. Fick ställa in min date med A, för jag orkar inte vara social när jag har såhär ont. Men jag har gjort det bästa av dagen ändå. Frossade i choklad och vattenmelon medan jag såg om Brokeback Mountain (2005). Den kommer alltid att vara en av mina absoluta favoritfilmer, en vacker, finstämd och hjärtskärande kärlekshistoria som går utanpå det mesta jag har sett. Känns ännu sorgligare att se den nu när Heath Ledger inte finns hos oss längre. Vilken fantastisk skådespelare, jag hade verkligen velat följa hans fortsatta karriär.

Efter ett antal värktabletter och en massiv dos av Orudis känns nacken lite bättre, så jag har plockat fram akvarellådan och penslarna. Den bästa medicinen är alltid att måla. Jag har målat första sidan i min nya, fina konstnärsbok (hu, jag använde k-ordet, bara inte muserna slår mig blind och döv nu!) och väntar på att färgen ska torka, så att jag kan fortsätta att skriva och måla i den. 135 pix kostade den, men det var det värt. Den är så vacker med sina lila pärmar (lila symboliserar kreativitet för mig) och tjocka, fina papper, vilket behövs om man ska kunna måla i den. Jag hoppas och tror att jag i denna bok ska kunna få utlopp för alla mina tankar och känslor kring skapandet, allt det där som jag inte kan prata med någon om. Och ingen annan ska ju titta i den, så jag hoppas också att jag ska våga mig på att försöka teckna i den också - tecknandet är ju min skapandets Akilleshäl.

Tell you what... truth is, sometimes I miss you so bad I can hardly stand it...
(Ur Brokeback Mountain)

18:50 Posted in Dagbok , Dagens citat , Film , Skapande | Permalink | Comments (3) | Email this

07/01/2008

Slötittarlyssnar på...

... American Idol på TV4.
Och konstaterar återigen att Leonard Cohens "Hallelujah" -
en av världens mäktigaste och vackraste sånger -
måste vara en av de svåraste sångerna att göra en cover på.
Det är Cohen (ja, jag vet, original!) och Buckley, typ.
Men - mot alla odds lyckades även Amanda Jensen med den.
Den här amerikanska killen, dock:
Uh-uh! Nope!
Sorry to say - s-l-a-k-t!
Och , av alla gånger, går Simon Cowell igång!
Huh????!
Jag kommer aldrig att förstå mig på den mannen!
Själv gillade jag bäst killen som vågade sig på att tolka Lionel Richies sliskiga "Hello".
Se det var en cover värd namnet!

Your faith was strong but you needed proof
You saw her bathing on the roof
Her beauty and the moonlight overthrew you
She tied you
To a kitchen chair
She broke your throne, and she cut your hair
And from your lips she drew the Hallelujah

(Ur Leonard Cohen, "Hallelujah")

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

23:45 Posted in TV | Permalink | Comments (0) | Email this

Bara i Midsomer...

Två gamla gubbs i rullstolar som slåss med baguetter!
Hahahaha!
(Förlåt mig mitt måhända politiskt inkorrekta skratt.
Jag är lättroad, som i början-av-semestern-trött, ikväll.)
Men vafalls?! - Endast två mord?!
Måhända ett realistiskt scenario IRL.
Men inte i Midsomer, inte.
Oh well.
De kanske börjar få slut på offer. :)

Läs även andra bloggares åsikter om ,

22:35 Posted in TV | Permalink | Comments (2) | Email this

gertfylkingutrop

Photobucket
S. E. M. E. S. T. E. R!

Det satt långt inne. Dagen tassade fram i myrsteg. Sedan skenade den plötsligt iväg och snodde sig runt mina ben som den mest envisa katt. Stod nästan på näsan. Fick glömma det där med att sluta tidigare för att hinna det som skulle hinnas. (Och jag som började tidigare i morse och jobbade in lunchen för att kunna sluta tidigt!) Cyklade hem först vid fem, matt av hunger men med ett fånigt leende på läpparna. Ety nu är det ju... ja, ni vet.

Semestern har firats med en god pastasallad med fetaost, stora vita bönor, svarta oliver (Fontanas Kalamata, förstås) och soltorkade tomater. Ett glas vitt vin till det. Chokladglass till efterrätt.

Mums!
(Paltkoma light, dock.)

Nu ligger jag i soffan och viftar lättjefullt med ena foten, medan jag lyssnar på Van the Man och surfar runt bland alla mina favoriter och ni andra.* Kommer nog att fortsätta "hänga" här ikväll. Det är så mycket jag vill göra, men jag säger till mig själv på skarpen att jag har ju faktiskt fem veckors ledighet framför mig - jag behöver inte sätta igång en massa projekt såhär omedelbums.

OK då, dessutom är jag för trött och mätt. ;)

Undras vilka konstiga mordmetoder de ska hitta på i Midsomer ikväll? Det lär bli svårt att toppa det där avsnittet där en man blev mördad med vinflaskor (!) men uppfinningsrikedomen är ju lika stor som antalet presumtiva mordoffer i Midsomer, hehehe.

(OK, intresseklubben kan lägga ned sina anteckningsblock och pennor nu.)

* En av mina lärare i högstadiet brukade alltid inleda sina lektioner med att säga: "Hej alla mina vänner och ni andra!"

19:00 Posted in Utrop och tillrop | Permalink | Comments (3) | Email this