Jag skapar, alltså är jag

Blev uppmärksammad på att J, min bästis i gymnasiet, har somnat in, 43 år ung. Så himla sorgligt! :(

Jag har så många minnen av J... Alla samtal på fiket, skratt, prat, gråt. Det var hon som "tog hand" om mig när jag fick reda på att mamma och pappa skulle skiljas (hur jag gick till henne och grät i regnet), och när jag fick beskedet om mammas cancer. Resan till Göteborg, tågluffen, festerna, och sedan bråken, hur vi slutade umgås. Sedan träffades vi igen några år senare och gick ut på en blöt helkväll, och även om vi inte hade någon mer kontakt efter det så kändes det bra att vi hade försonats.

När jag för ett par år sedan på omvägar fick reda på att hon fått denna svåra sjukdom så skickade jag ett kort till henne där jag skrev att jag tänkte på henne. Jag fick aldrig något svar, men jag hoppas att det gjorde henne lite glad i alla fall.

Nu slipper hon lida mer. Men ändå... så ung, hennes tre barn, den minsta kan inte vara många år. :(

Jag ska tända ett ljus för henne i helgen. Spela Ratata & Spandau Ballet, som vi båda älskade - för att inte tala om "Wake Me Up Before You Go-Go", som vi dansade till den! :) Jag tror hon skulle ha uppskattat en sådan liten "minnesstund".

Vila i frid, J.

Jackie jag tror att du förstår
Den där tiden satte spår
Det kanske låter banalt
Men jag saknar dig så
Ja, jag vet det var länge sedan
Och den tiden den kommer aldrig igen
Aldrig igen
(Ratata, "Jackie", 1982)

(KÄND BANK) GÖR DET MÖGLIGT!

noterar jag när jag passerar en reklamskylt. Funderar en mikrosekund på vad det är som görs mögligt och om det har något med rådande finanskris att göra.

Sedan ser jag att det står möJligt. Ja, det låter ju onekligen rimligare. :)

Felläsningar är något av min specialitet, faktiskt, trots eller kanske beroende på att jag ändå får sägas vara hyfsat slängd i det svenska språket. Min bästa felläsning är när jag gick igång på (eller rasade, som man ju ska göra nuförtiden) det kända flygbolagets erbjudande:

PORRABATT PÅ FLYGET!

Jag var nästan på väg att ringa in en anmälan till Etiska rådet, när felläsningsdimman för ögonen lättade och jag såg vad det verkligen stod:

PARRABATT PÅ FLYGET!

Vilket iofs får sägas vara diskriminerande mot singlar, men någon myndighet för sådan diskriminering finns nog inte. :)

Har du några roliga felläsningar att bjuda på?

... ja, det är stressigt nu, men det lugnar snart nog ned sig! Och livbojorna är många.They keep me sane.

Böcker: Läser John Alvide Lindqvists Människohamn, Arne Dahls Misterioso (önskar att jag hade börjat från början med A-gruppsserien, men det går bra såhär också) och Charles de Lints Moonheart. Boktokslycka!
Musik: Antony, du min Antony... Thank you for your music! (Främst nysläppta The Crying Light! just nu, då.)
Vänner: Benjamin Buttons otroliga liv tillsammans med Älsklings-Bollen imorgon.
Vin: Lite annorlunda after work med arbetskompisarna i form av vitvinsprovning på torsdag.
Skapande: Ett collage och två påbörjade målningar under helgen som gick.

Åsså fick jag ju sälja en målning i helgen... :)

Märkligt hur mycket jag ändå orkar, trots att jag är så trött. Det kan bara stavas vardagslycka.

Epilepsy is dancing
She’s the Christ now departing
And I’m finding my rhythm
As I twist in the snow
All the metal burned in me
Down the brain of my river
That fire was searching
For a waterway home
/.../
(Antony and the Johnsons, "Epilepsy is Dancing", The Crying Light, 2009)

Dags för årets första (för mig) Kulturfyra - Om sådant som griper tag i en och om sådan man somnar av

Vilken film har gripit dig mest?
The Hours (2002) - det var som att få ett slag i magen... tårarna bara rann och rann de sista fem minuterna! Än i denna dag gråter jag när jag ser den. Igenkänningsfaktorn är så hög...

När jag såg Stålmannen första gången på bio somnade jag mitt i filmen. Har du somnat i någon film någon gång?
Det var under en kinesisk (japansk?) film vars titel jag har glömt. Var trött och utarbetad och fattade verkligen ingenting av inledningen. Sedan somnade jag och sov en bra stund, vilket inte precis underlättade min fortsatta förståelse av filmen! :)

En del böcker griper tag i mig så mycket att jag inte kan sluta läsa, jag tar med mig boken och läser på kafferasten och på bussen och läser hellre än pratar med arbetskamraterna. Henning Mankells första Wallander-böcker var sådana som jag inte kunde lägga ifrån mig utan bara ville läsa, läsa, läsa. Har du läst någon bok du inte kunde slita dig ifrån?
Min första riktigt stora läsupplevelse var Hundra år av ensamhet av Gabriel Garcia Marques - jag andades, sov, åt och drack den! Tänkte mot slutet att nu kan ingenting mer överraska mig... sedan kom slutet!!!! Ett riktigt kärt läsminne, faktiskt. :)

Det är inte ofta jag lägger undan böcker och inte läser klart dem. Har du tyckt någon bok varit så hopplöst dålig eller illa skriven att du inte läst klart den?
Oh ja, det händer allt som oftast! Jag var dålig på det förr i världen, men numera lever jag efter devisen "så många böcker, så lite tid". Har inte en bok lyckats fånga mig efter femtio sidor så kastar jag den obönhörligt! Kan inte ge något exempel, dock, har nog förträngt de riktigt uschliga böckerna... Fast jag tog mig faktiskt igenom Da Vinci koden, trots att den var så fenomenalt usel. Fast det var nog mest ett utslag av min obotliga nyfikenhet. :)

I övrigt är jag lycklig över, har blivit gripen av och kan inte vara utan Antonys nya skiva, The Crying Light. Ren njutning. Balsam för själen.

Läs även andra bloggares åsikter om Kulturfyran, The Hours, Hundra år av ensamhet, Antony and the Johnsons

Vardagen och jobbet kräver sin beskärda del just nu - en av de där oundvikliga arbetstopparna. Jag längtar desperat efter att måla, men det finns ingen ork till det på kvällarna. Men jag satsar på den kommande helgen - då ska det banne mig målas, no matter what! Det behöver ju inte vara så pretto, jag kan ju göra ett av alla mina hjärtan :) bara jag får måla!

Hade fantastiskt roligt i Lycksele i helgen, en av de roligaste festerna på länge. I mitt hjärta känns det varmt och lyckligt när jag tänker på den här helgen och de nyheter som föranledde mitt besök.

Snart blir det pizza och champagne (!) tillsammans med vännerna, ett dubbelfirande även det med anledning av att Baby Bush-eran äntligen är över (good riddance, to say the very least!) och Barack Obamas historiska tillträde.

Imorgon släpps Antonys nya skiva. Musikgudarna är goda just nu.

Our enemies are innovative and resourceful, and so are we. They never stop thinking about new ways to harm our country and our people, and neither do we.
(George W Bush 2004)

Åker till Lycksele för dubbelfirande - sorry kan inte vara mer specifik än så förrän jag vet vad/om jag får berätta. Det ska bli kul! Det är svinkallt ute, men solen skiner. Jag har äntligen kommit mig för att köpa nya hörlurar till min älskade mp3-spelare (som äter hörlurar, av någon anledning) så jag ska kura ihop mig i bussätet och njuta av Antony and the Johnsons (som en uppvärmning inför deras nya skiva den 21:a) och det vackra vinterlandskapet utanför rutan. Det blir en fin helg, denna.

Dags för Jonas Gardells kväll i Stjärnorna på slottet. Det hade jag sett framemot, för oavsett hur kluven jag kan känna mig inför honom emellanåt, så är han ju den mest färgstarka av de fem divorna. Det torde bli drama och gala, tänkte jag utifrån mina föreställningar om Jonas. Föga anade jag att programmet istället skulle bli ett av de mer känslosamma i serien, eller att jag skulle gråta så mycket som jag gjorde!

Finaste stunden var när Jonas pratade om sin mamma och kärleken till Gud. Jag är inte troende, så jag blev nästan avundsjuk på hans starka tro på att Gud älskar honom - missförstå mig rätt. Jag önskar att jag kunde tro på något, oavsett vad, så starkt! Men det har jag aldrig kunnat göra. - Samtidigt skrämdes jag av hatet och rädslan hos en del av de s.k. troende han har mött.

Av alla de stjärnor som har besökt slottet hittills, så är han den enda som jag skulle vilja sätta mig ned och prata med. Vi skulle antagligen tycka väldigt olika i mångt och mycket, men vilka intressanta samtal!

- Gud, vilken tur, då behöver man inte ta en sömntablett!
(Kjerstin Dellerts reaktion på att få en Gardell-bok i present)

Läs även andra bloggares åsikter om Stjärnorna på slottet, Jonas Gardell, Kjerstin Dellert

Nästan ingen sömn denna natt heller - tur att det är lördag imorgon!

Ser premiären av Let's Dance och imponeras av den för mig okände Magnus Samuelsson - som att se en gosig nallebjörn svepa fram i valsens vackra linje! Gillar även Morgan Alling och Laila Bagge. Hoppas och tror att Kitty Jutbring klampar sig ut ur tävlingen omgående, fast även Carl Jan Granqvist kan ligga risigt till.

Mest imponerad är jag över att kvinnsen kan dansa i de där klackarna - jag skulle inte ens kunna gå i dem!

Men nu:
Säng - Säng - Säng!
Sova - Sova!
Säng - Säng - Säng!

Läs även andra bloggares åsikter om Lets Dance 2009

= Stor trötthet.
(Varför vänder jag alltid på dygnet när jag är ledig?)
Thank God it's Friday (tomorrow)!
Någon som kan bjussa på lite choklad?
Eller... varför inte Johnny Depp?
Jaaa, gimme gimme!
Fast. Jag behöver verkligen sova inatt!
(Svårt, detta.)

Efter att ha haft ont (både månatigt relaterat och det gamla vanliga i nacken) i två f*cking dagar, var jag idag på ett sådant dåligt humör, att det skulle ha fått Scrooge att framstå som en solstråle. Något måste göras - jag stod bara inte ut med att ligga nedbäddad och läsa en dag till! (Hur bra böcker jag än har läst) Jag halkade iväg till centrum, hyrde två DVD:s och införskaffade frosseriförtäring i form av folköl och chips, och sedan hem igen i kylan, som jag nästan tinade upp meddelst mitt medföljande åskmoln.

Filmerna var Cloverfield (2008) och Wall-E (2008). Den förstnämnda var riktigt kuslig, men i slutänden kände jag mig ändå lite "jaha?" med tanke på allt ståhej omkring filmen. Den skakande handkameran hade vi ju redan i Blair Witch Project (1999), och i övrigt så är det ju ytterligare en monsterrulle bland många. Men spännande som sagt, och jag ska ärligt tillstå att jag var skitskraj i scenerna som utspelades i tunnelbanan, och jag gillade att hjältarna a) inte hade några vapen eller oväntade talanger att försvara sig med hjälp av, och...

OBS>!
LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN!!

PÅ EGEN RISK NU!!!

b) de dör allihop! Annars brukar ju alltid hjälten och hans vackra dam överleva, så att de kan kyssas i slutscenen. Här var slutet istället deprimerande, trovärdigt kolsvart.
Vidare c) Jag gillade idén med parasiterna - didn't see that one coming up!!

OBS!
Härifrån är det säkert att läsa, såvida du inte har sett Wall-E! ;)

Efter detta var det skönt att poppa in Wall-E och få skratta gott en stund. Wall-E själv måste ju vara bland det sötaste (men inte äckligt sockersöt) man har sett i sådana här filmer, och jag tokgillade att han hade en kackerlacka som sidekick (bland annat)! Lite tänkvärt också med miljöförstöring och kommers, om än på ett ganska PK sätt. Men det kan jag ta. Jag gillade verkligen den här filmen.

Jag har fortfarande lite ont, men jag känner mig i alla fall på betydligt bättre humör. Imorgon hoppas jag att jag kan ägna mig åt skapandet igen. Wish me luck, please!

- What is that?
- It's a terrible thing.
- Oh my God! What is that?
- I don't know! Something else! Also terrible.
(Ur Cloverfield, 2008)

- John, get ready to have some kids!
(Ur Wall-E, 2008)