Jag skapar, alltså är jag

Var lite oförberedd, hade inte trott att det skulle göra så ont. Jag menar, det är snart tjugo år sedan hon dog... fast egentligen är det ju bara en blinkning, ett kort andetag. Ibland är hon lika närvarande som om det var igår vi skrattade och sa hejdå, "inga pojkar på rummet!", bokstavligen det sista vi sa till varandra...

Ett tag kändes det som om jag skulle explodera av känslor. Men nu har jag plockat fram den enda medicin som hjälper - penslar, färgtuber och ett blankt papper.

Och konstaterar, som så många gånger förut, att tårar blandar färg lika bra som vatten...

Strange how my heart beats
to find myself upon your shore
Strange how  I still feel
My loss of comfort gone before

Cool waves wash over
and drift away with dreams of youth
so time is stolen
I cannot hold you long enough.

And so  this is where I should be now
Days and nights falling by

Days and nights falling by me
I know of a dream I should be holding
days and nights falling by
Days and nights falling by me

Soft blue horizons
reach far into my childhood days
as you are rising
to bring me my forgotten ways

Strange how I falter
to find I'm standing in deep water
strange how my heart beats
to find I'm standing on your shore
(Enya, "On Your Shore", Watermark, 1988)