Jag skapar, alltså är jag - bocker

The Good Fairies of New York, Martin Millar

noreply@blogspirit.com (carra) — Sat, 5 Jul 2008 17:10:00 +0200

The Good Fairies of New York is a story that starts when Morag and Heather, two eighteen-inch fairies with swords and green kilts and badly-dyed hair fly through the window of the worst violinist in New York, an overweight and antisocial type named Dinnie, and vomit on his carpet.
(Ur Neil Gaimans förord till Martin Millars The Good Fairies of New York, 2006)

Jag önskar att jag hade kommit på den här idén - två skotska fairies som av misstag hamnar i New York och de förvecklingar detta leder till för ett antal individer, både fairies och människor! Som det är nu kunde jag istället luta mig bekvämt bakåt och umgås ett antal timmar tillsammans med de ständigt grälande vännerna Morag och Heather, som båda har en sällan skådad förmåga att ställa till oreda. Efter ett formidabelt gräl skils de åt för en längre tid och tar sig båda an varsin människa, den konstnärligt lagda hippietjejen Kerry och den osympatiske Dinnie. Lägg till detta ett antal fairies (kinesiska, italienska, engelska m.fl), två uteliggare som har en gås oplockad med varandra, spöket efter Johnny Thunders, sångare i bl.a. New York Dolls, en hemsökt uppsättning av Shakespeares A Midsummer Night's Dream och en blomma som ständigt byter ägare, och förvecklingarna sprids som konfetti för vinden.

Millar bjuder på en utomordentlig underhållning, där tempot är högt, storyn minst sagt skruvad och karaktärerna högst charmerande (t.o.m. Dinnie vinner i längden). Möjligen blev det väl snurrigt emellanåt, men så var ju två fairies med "bad fairy karma" (och tro mig, det är illa!) inblandade också. :) Jag har skrattat högt otaliga gånger, så att kisse till sist var tvungen att komma och kolla hur det stod till (han gör det ibland när jag skrattar för mycket enligt hans sätt att se det), och det gör jag annars nästan bara när jag läser Terry Pratchett. (Kisse får fortfarande ett lätt paniskt uttryck i ögonen när episoden med den dyslektiska tuppen i Reaper Man kommer på tal...) Jag kommer definitivt att läsa mer av Millar.

- What is the matter with that King? He just does not act like a normal fairy.
- I blame the hole in the ozone layer, said Agnes. I knew the humans would do for us eventually.
(Ur The Good Fairies of New York

Läs även andra bloggares åsikter om Böcker

Bokenkät

noreply@blogspirit.com (carra) — Sat, 10 May 2008 18:55:00 +0200

Jag bloggar alldeles för lite om böcker. Jag vet ju varför men det suger att det fortfarande ska vara så... :( Men nu hittade jag en rolig bokenkät hos Åsa, som jag tog med mig hit.

Vilken bok läste du senast?
Industrial Magic av Kelley Armstrong. Tycker mycket om hennes serie om the Otherworld, som alltid har starka, intressanta kvinnor i huvudrollen.

Vilken bok ska du börja på härnäst?
Jeaniene Frosts One Foot in the Grave, andra delen i serien Night Huntress.

Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Ungefär fifty-fifty, faktiskt. Kön skulle nog komma sist nere på listan över kriterier för vad jag väljer att läsa.

När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker "nu har jag kommit en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra! hälften!" osv?
Ja, det gör jag. Jag vet inte varför, har alltid gjort så.

Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Det är lite olika. Mina favoritförfattare försöker jag att slaviskt följa. Så har jag har vänner vars tips jag alltid följer, då jag vet att om de tycker om boken så kommer jag också att göra det. Det känns tryggt. :) Sedan gillar jag att prova nya författare utifrån de där tipsen man brukar få på boksajter, typ "om du köpte denna så kan detta vara av intresse". Har gjort många fynd den vägen. Det vanligaste är nog att jag går på en slags magkänsla att den här boken kommer jag att tycka om. Recensioner bryr jag mig ytterst sällan om.

När blir en bok för lång?
Jag har inga problem att läsa en bok på 1200 sidor om det är en bra bok. Bryr mig sällan om längden på böcker, faktiskt.

Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
Jag t.o.m. föredrar att läsa det engelska originalet.. Har väldigt svårt för översatta böcker, hur bra översättaren än är, och önskar därför att jag kunde läsa på fler språk än engelska. :)

Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Det har nog hänt, men jag minns inte vad det skulle ha varit för bok.

Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?
Jag har blivit mycket bättre på att ge upp en bok. Min devis är ju "så många böcker, så lite tid", så jag vill inte slösa tid på dåliga böcker. Och jag kan vara riktigt skoningslös - det har hänt att jag slutat läsa efter bara några sidor. Den allra vanligaste orsaken är dåligt språk - det står jag bara inte ut med.

Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Jag har en hel del fantasy och skräck. SF lyser däremot med sin frånvaro.

Så var det officiellt... host

noreply@blogspirit.com (carra) — Thu, 20 Mar 2008 16:20:00 +0100

Tanke

noreply@blogspirit.com (carra) — Thu, 11 Oct 2007 17:00:00 +0200

Om det nu är politiskt korrekt när en kvinna får Nobelpriset i litteratur, som alla belackare brukar yla om varje gång det händer* - då måste det väl vara politiskt inkorrekt och norm att dela ut det till en man?

Correct me if I'm wrong, men nog måste det då i detta sammanhang vara häftigare att bryta mot normen och vara politiskt korrekt? Jag vet då vad jag skulle välja att göra.

So, you go, Svenska Akademien! ;)

* 11 gånger på 106 år - man förstår verkligen hur jobbigt det blir för belackarna att behöva yla så ofta

Andra bloggar om: Nobelpriset

chatter-chatter-chatterbox

noreply@blogspirit.com (carra) — Wed, 3 Oct 2007 20:10:00 +0200

Well, man kan säga mycket om Google och allt det där. Men jag är personligen väldigt glad för Gmails chatfunktion. Den har gett mig och min kanadensiska kompis, Marcie, många trevliga "pratstunder"! (Typiskt, hundra år efter att chat var det mest hippa man kunde tänka sig, så börjar jag chatta... :D) Smidigare, enklare och billigare än att ringa! Jag är på gott humör efter varenda gång, även de gånger när jag har varit småsur och oinspirerad inledningsvis.

Vi chattar om allt mellan himmel och jord, men mest om böcker, eftersom vi båda älskar böcker passionerat. (Och på köpet kan hon stoltsera med att kunna det svenska ordet "boktok" ;)) Vi samläser också vissa böcker och diskuterar; nu senast, ikväll alltså, Naomi Noviks underbara serie om den bokälskande, idealistiska och älskvärda draken Temeraire. Som jag är halvt förälskad i.

Jag älskar att diskutera böcker, men är ofta lite halvskraj för att göra det, hur idiotiskt det än kan låta. För jag tycker inte att jag är "smart nog" eller att jag har något att säga. Sedan blir jag överraskad när Marcie och jag börjar diskutera, och jag upptäcker att jag ju har gjort många iakttagelser under läsandet, en del av dem riktigt goda, utan att ha varit riktigt medveten om det. Åh, vad ska jag göra åt detta bristande självförtroende... :( (Jennie vet vad jag talar om. Men jag orkar inte gå in mer på det här och nu.)

Men hursomhelst, jag är glad för att Marcie och jag har fått den här chatmöjligheten genom Gmail! Vi har emailat i flera år, men efter ca ett halvårs chattande tycker jag mig ha lärt känna henne på ett helt annat sätt.

Och har haft jävligt roligt på köpet! :)

Nedbäddad...

noreply@blogspirit.com (carra) — Tue, 11 Sep 2007 13:30:00 +0200

... har jag varit i dagarna tre. Infernaliskt småsnuvig - det är så irriterande när det liksom inte blir en ordentlig snuva, utan bara "hattar på" - och svid i halsen. Och trött, så trött att jag nästan skäms över hur mycket jag har sovit de senaste dygnen...

Men nu är jag helt klart på bättringsvägen. Tog en strid med mitt DF-samvete* i morse: Det insisterade på att jag skulle gå på jobbet, jag insisterade på att jag behövde vila ytterligare en dag. För en gångs skull vann jag. Fast nu känner jag mig ändå lite skamsen. Det känns som om det bara är feber som ger rätt att vara hemma... fast med sunda förnuftet vet jag ju att det inte är så. Jag har ingen som helst ork, hur skulle jag kunna åstadkomma något vettigt på jobbet?

Men imorgon ska jag gå.

Nu har jag bryggt te - och blev helt genomsvettigt trött av denna enkla syssla, så det är nog OK ändå att vara hemma - och har bäddat ned mig i soffan med rykande hett Earl Grey Creme i min fina tekanna respektive temugg. En fleecepläd om benen och en sjal om axlarna. Gamla gumman Rödhättan! ;)

Underbart med en laptop: Med tanke på hur uschliga program som visas på TV på dagtid (man ska fan i mig vara frisk för att stå ut med dem...!) så är det skönt att kunna surfa lite även såhär i nedbäddat tillstånd.

Katten håller mig sällskap och har t.o.m. försökt lapa te ur muggen! Men jag hann hejda honom. Galna pälsboll, han har väl aldrig velat ha te förut. Jag är säker på att om jag hade hällt upp lite åt honom i skålen, så hade han stenvägrat. Men får man försöka knycka så är allt gott! ;)

Nej, nu ska jag dricka lite mer te och läsa vidare i Barbara Nadels Belsassars dotter. Den är en frisk fläkt i deckarträsket och perfekt för en konvalescent. :) Ja, jag kan varmt rekommendera den även till "friskingar". Jag måste tillstå att jag helt har fallit för den kedjerökande, konjakspimplande kommissarie Ikmen med sitt knivskarpa intellekt. :)

* Duktig Flicka-samvete

uärkk - med guldkant

noreply@blogspirit.com (carra) — Tue, 4 Sep 2007 19:30:00 +0200

En av de största arbetstopparna på jobbet just nu. Sååååå trött! Dessutom har jag skitont i händerna, och ja, jag vet att jag borde ringa läkaren... men jag klarar inte det just nu, inte det också ovanpå allt annat, OK?! Åsså saknar jag Jennie-Pennie Kramkalas, det var alldeles för länge sedan vi träffades, nästan två veckor... :(

På plussidan står dagens underbara höstväder och lunch med kusin A.

Samt tre böcker som anlände i ett Bokus-paket idag:

Barbara Nadels Belsassars dotter - turkisk deckare!!
Arnaldur Indridasons Mannen i sjön - isländsk deckare av författare som skriver smärtsamt svart och vackert
Joyce Carol Oates Djur - en av mina favoritförfattare, här handlar det om bohemiskt leverne, "lust, spänning och ångest" (d.v.s allt som mitt liv inte innehåller ;))

Men först ska jag läsa klart Naomi Noviks underbara trilogi om Temeraire, den bokälskande draken i Napoleonkrigets England... som min kanadensiska kompis Marcie och jag samläser för att chatdiskutera här framgent.

Tack och lov för böcker! (Dock inte i storpocket. Det är en ren plåga när man har ont i händerna, ska jag säga.) Speciellt när kreativiteten har tagit en liten time out för att ladda om batterierna.

Andra bloggar om: Böcker, Barbara Nadel, Arnaldur Indridason, Joyce Carol Oates, Naomi Novik