Jag skapar, alltså är jag - dagens_citat

Mamma Mia (2008)

noreply@blogspirit.com (carra) — Mon, 21 Jul 2008 21:45:00 +0200

Efter en tung helg med värk, trötthet och svårmod, så vaknade jag upp smärtfri imorse. Bara för att kunna konstatera att regnet vräkte ned... Jag var bra nära total lappsjuka när jag fick ett SMS från Annika med förfrågan om jag ville gå och se Mamma Mia med henne och J. Did I ever...

En bättre (film)medicin får man leta efter! Mamma Mia är en film som bygger på ren glädje i kombination med alla dessa gamla härliga Abba-låtar åsså detta fantastiskt vackra grekiska landskap. En ren njutning för såväl öga, öra och sinne! Meryl Streep, som alltid har varit en av mina favoriter, sjunger kjolarna av mången ung popwannabe, och hennes version av "The Winner Takes It All" är magisk, ja snudd på bättre än originalet. Det var inte långt från tårar för den här gamla lipsillen då, ska jag säga... :) Även Amanda Seyfried och Christine Baranski får godkänt för sina insatser. Annars är det väl lite si och så med sångrösterna, men det kompenseras mer än väl av den glädje som samtliga artister lägger ned i sång- och dansnumren. Härligt dessutom med så många sköna skådespelare - Da Streep förstås, underbara Julie Walters, Stellan Skarsgård (jag kommer alltid att tänka på honom när jag hör "Take a Chance on Me" hädanefter :)), Colin Firth m.fl. Den enda jag inte gillade var Pierce Brosnan, jag förstår inte riktigt vad han gör i den här filmen, speciellt som den förmenta kemin mellan hans och Meryls karaktärer helt saknas.

På minussidan står också en tunn, banal historia, men det är ju inte därför man går och ser denna (något för långa) film. Jag ville ha och behövde få en musikalisk vitamininjektion, och det fick jag med råge. Jag växte upp med Abbas musik och var faktiskt en av dem som vågade tillstå att jag gillade dem* och jag tycker att många av deras låtar fortfarande håller, vilket den här filmen bevisar. Dessutom är det härligt att vältra sig så totalt i nostalgi :) det gör jag alldeles för sällan.

Does she wear this or floss with it?
(Rosie om Sophies stringtrosor, ur Mamma Mia)

The gods may throw a dice
Their minds as cold as ice
And someone way down here
Loses someone dear
(Ur "The Winner Takes It All")

* Om jag ska vara helt ärlig så fattade jag nog aldrig att det i vissa läger ansågs vara höjden av töntighet att gilla Abba - jag växte ju upp i hålan som Gud i allmänhet och Abba-hatarna i synnerhet glömde :)

Läs även andra bloggares åsikter om Mamma Mia, Meryl Streep, Abba

Vernissage 11 juli, Vindeln

noreply@blogspirit.com (carra) — Tue, 15 Jul 2008 18:40:00 +0200

Det är en fantastisk miljö att ställa ut i! Mer foton från kvarnomgivningarna kommer om någon dag eller två.

Från vänster till höger: glöm mig inte - In dreams (såld)

Kvarnen är en vacker byggnad, men den bjuder på sina svårigheter när det gäller att hänga målningarna... :)
Från vänster till höger: nära, inte nog - Tystad - Utanför.

Från vänster till höger: Forever doesn't live here anymore - Jag skapar, alltså är jag - Röd, svept i stjärnnatt

En mycket nervös... eh... konstnär.
Det pratades hela dagen om "konstnärerna" hit och dit, det var svårt att greppa att jag tydligen var en av dem. Jag har verkligen värjt mig mot det ordet, och kommer antagligen att fortsätta att göra så.
Lika förvirrande, men roligt förstås var det att få så mycket positiv feedback.

Felicia var kvällens fotograf, eftersom jag uppenbarligen hade annat för mig :) Här ett fint foto av blommorna som jag fick via bud av Nalle och Gisan. Kvällens största överraskning!

Sex in no cities-gänget :) Från vänster till höger: Felicia, yours truly, Boel, Ingrid

Till min glädje kom pappa och PAK. Det var så skönt, för att inte säga tryggt att ha mina nära och kära på plats.

Efteråt blev det bubbel (Bollinger, fe'stås!), ost och jordgubbar tillsammans med mina älskade vänner. Vi hade hyrt en stuga på campingen, som ligger typ två minuters promenad från kvarnen :) Vi fick en underbar kväll tillsammans, och hoppas på favorit i repris nästa år.

Coola tavlor!
(Kommentar i min gästbok från en av mina medutställare, tonåriga E. Den kommentaren värmde!)

The Good Fairies of New York, Martin Millar

noreply@blogspirit.com (carra) — Sat, 5 Jul 2008 17:10:00 +0200

The Good Fairies of New York is a story that starts when Morag and Heather, two eighteen-inch fairies with swords and green kilts and badly-dyed hair fly through the window of the worst violinist in New York, an overweight and antisocial type named Dinnie, and vomit on his carpet.
(Ur Neil Gaimans förord till Martin Millars The Good Fairies of New York, 2006)

Jag önskar att jag hade kommit på den här idén - två skotska fairies som av misstag hamnar i New York och de förvecklingar detta leder till för ett antal individer, både fairies och människor! Som det är nu kunde jag istället luta mig bekvämt bakåt och umgås ett antal timmar tillsammans med de ständigt grälande vännerna Morag och Heather, som båda har en sällan skådad förmåga att ställa till oreda. Efter ett formidabelt gräl skils de åt för en längre tid och tar sig båda an varsin människa, den konstnärligt lagda hippietjejen Kerry och den osympatiske Dinnie. Lägg till detta ett antal fairies (kinesiska, italienska, engelska m.fl), två uteliggare som har en gås oplockad med varandra, spöket efter Johnny Thunders, sångare i bl.a. New York Dolls, en hemsökt uppsättning av Shakespeares A Midsummer Night's Dream och en blomma som ständigt byter ägare, och förvecklingarna sprids som konfetti för vinden.

Millar bjuder på en utomordentlig underhållning, där tempot är högt, storyn minst sagt skruvad och karaktärerna högst charmerande (t.o.m. Dinnie vinner i längden). Möjligen blev det väl snurrigt emellanåt, men så var ju två fairies med "bad fairy karma" (och tro mig, det är illa!) inblandade också. :) Jag har skrattat högt otaliga gånger, så att kisse till sist var tvungen att komma och kolla hur det stod till (han gör det ibland när jag skrattar för mycket enligt hans sätt att se det), och det gör jag annars nästan bara när jag läser Terry Pratchett. (Kisse får fortfarande ett lätt paniskt uttryck i ögonen när episoden med den dyslektiska tuppen i Reaper Man kommer på tal...) Jag kommer definitivt att läsa mer av Millar.

- What is the matter with that King? He just does not act like a normal fairy.
- I blame the hole in the ozone layer, said Agnes. I knew the humans would do for us eventually.
(Ur The Good Fairies of New York

Läs även andra bloggares åsikter om Böcker

Oldies but (always) goodies

noreply@blogspirit.com (carra) — Wed, 2 Jul 2008 18:50:53 +0200

Vaknade på den första semesterdagen med mensvärken from hell och värk i nacken. Nice. Not. Fick ställa in min date med A, för jag orkar inte vara social när jag har såhär ont. Men jag har gjort det bästa av dagen ändå. Frossade i choklad och vattenmelon medan jag såg om Brokeback Mountain (2005). Den kommer alltid att vara en av mina absoluta favoritfilmer, en vacker, finstämd och hjärtskärande kärlekshistoria som går utanpå det mesta jag har sett. Känns ännu sorgligare att se den nu när Heath Ledger inte finns hos oss längre. Vilken fantastisk skådespelare, jag hade verkligen velat följa hans fortsatta karriär.

Efter ett antal värktabletter och en massiv dos av Orudis känns nacken lite bättre, så jag har plockat fram akvarellådan och penslarna. Den bästa medicinen är alltid att måla. Jag har målat första sidan i min nya, fina konstnärsbok (hu, jag använde k-ordet, bara inte muserna slår mig blind och döv nu!) och väntar på att färgen ska torka, så att jag kan fortsätta att skriva och måla i den. 135 pix kostade den, men det var det värt. Den är så vacker med sina lila pärmar (lila symboliserar kreativitet för mig) och tjocka, fina papper, vilket behövs om man ska kunna måla i den. Jag hoppas och tror att jag i denna bok ska kunna få utlopp för alla mina tankar och känslor kring skapandet, allt det där som jag inte kan prata med någon om. Och ingen annan ska ju titta i den, så jag hoppas också att jag ska våga mig på att försöka teckna i den också - tecknandet är ju min skapandets Akilleshäl.

Tell you what... truth is, sometimes I miss you so bad I can hardly stand it...
(Ur Brokeback Mountain)

så sant som det är sagt

noreply@blogspirit.com (carra) — Thu, 12 Jun 2008 12:45:00 +0200

- Jag har visst hjärnstopp idag! Men hellre det än hjärtstopp.

Vimso-Rödhättan kan bara instämma.

tveksam till rätten att ha en hobby...

noreply@blogspirit.com (carra) — Fri, 6 Jun 2008 19:00:51 +0200

Min granne tror att han* är Ernst Kirchsteiger.
Borrar och snickrar och har sig.
Allt som oftast.
Idag har större delen av Sveriges befolkning varit ledig.
Inklusive grannen.
Han har varit lika intensivt upptagen av sin hobby som jag av min.
Skillnaden stavas decibel.
Funderar på att gå upp dit.
Med en stor tub färg.
Och pytsa ut den över grannens golv.
(Mitt tak.)
Åberopande min rätt till min hobby.
Skillnaden stavas decibel.

Här sitter jag och känner in rummet.
(Ernst Kirchsteiger i Sommartorpet)

* Eller hon, jag vet inte vem av dem det är

Läs även andra bloggares åsikter om Hobby, Ernst Kirchsteiger

diz redhead iz a ynkel-pynkel redhead

noreply@blogspirit.com (carra) — Thu, 5 Jun 2008 20:25:00 +0200

OBS! Gnällvarning, läs på egen risk!

Jag är inte pollenallergiker, men jag påverkas av det, går omkring och småsnörvlar och nyser these days, och det gör mig väldigt trött. I morse nästan grät jag av utmattning över tandborstningen. Nacken hade anlagt korseld, dessutom. Insåg att jag har levt på ren och skär livsglädje den senaste tiden och har ignorerat kroppens varningstecken. Jag måste hushålla bättre med krafterna för att orka fram till semestern.

Därför tvingades jag ta en "rain check" på mitt premiärbesök till Jennie och Pellens "Muminslott". Så jävla bittert!

Men trots allt ett klokt beslut. Efter att jag hade käkat middag somnade jag i soffan och sov i två timmar! Är fortfarande trött och mosig och känner mig rätt låg. Vill så gärna måla men bara att lyfta penslarna känns som ett oöverstigligt projekt. Jäkla ynkel-pynkel! Blir så trött på mig själv.

Tröstade mig med att se Chicken Run (Flykten från hönsfarmen, 2000) för sjuhundraelfte gången. Jag bara älskar den filmen! Den får mig alltid att skratta, denna gång var inget undantag.

I morgon är jag ledig och då ska jag... nej, jag ska inget. I morgon är en annan dag, och jag får väl se vad den kan tänkas rymma.

Läs även andra bloggares åsikter om Flykten från hönsfarmen

- So laying eggs all your life and then getting plucked, stuffed and roasted is good enough for you, is it?
- It's a livin'.

- I don't want to be a pie. I don't like gravy.

- Pushy Americans, always showing up late for every war. Overpaid, oversexed, and over here.

(Ur Chicken Run, 2000)