05/02/2008

Stön!

America saves the world. Again.
Makes me wanna puke!
Kan någon tala om för mig varför jag tittar på den här skiten?
När jag kunde måla istället. T.ex.
*skakar på huvudet*
Patetiskt! I know.
Well, Will Smith är rätt söt i alla fall.
Alltid något.

Good morning. In less than an hour, aircraft from here will join others from around the world. And you will be launching the largest aerial battle in the history of mankind. "Mankind." That word should have new meaning for all of us today. We can't be consumed by our petty differences anymore. We will be united in our common interests. Perhaps it's fate that today is the Fourth of July, and you will once again be fighting for our freedom... Not from tyranny, oppression, or persecution... but from annihilation. We are fighting for our right to live. To exist. And should we win the day, the Fourth of July will no longer be known as an American holiday, but as the day the world declared in one voice: "We will not go quietly into the night!" We will not vanish without a fight! We're going to live on! We're going to survive! Today we celebrate our Independence Day!
(Ur Independence Day, 1996)

23:50 Posted in Dagens citat , Film | Permalink | Comments (2) | Trackbacks (0) | Email this

04/15/2008

Mrs. Henderson Presents (2005)

London 1937. Mrs Laura Henderson, en mycket rik kvinna med goda kontakter till politiska makthavare, har just blivit änka. Hon är emellertid vid 69 års ålder alldeles för vital och energisk för att dra sig tillbaka och leva ett stilla liv. En väninna vid namn Lady Conway råder Mrs Henderson att som hobby samla på diamanter eller ägna sig åt välgörenhet, men till allas fasa i de finare kretsarna köper hon istället en nedlagd teater i hjärtat av Soho som hon döper till "The Windmill". Den blir snart omtalad för sina revyer med nakna inslag.

Det finns bara ett ord för att beskriva Mrs Henderson Presents (2005), och det är (med ett genuint brittiskt uttal, mind you):
Charming!

Det var länge sedan jag skrattade så mycket åt en film. Sedan grät jag en smula också. Men med ett leende på läpparna. Det ska då vara engelsmännen att göra sådana här underbart roliga filmer, med den oöverträffliga kombinationen av den där brittiskt torra humorn och den behövliga nypan allvar, som i mitt tycke kännetecknar en bra komedi. (Jag vågar inte ens tänka på hur amrisarna skulle ha klumpat till det...) Dessutom med den noggranna omsorg om kläder, miljöer, skådespelare, etc, som så ofta kännetecknar engelsk film och som gör att jag känner mig fullständigt trygg som åskådare.

Jag valde filmen för att jag älskar Judi Dench, och inte heller denna gång gör hon mig besviken. Tvärtom, hon är fullständigt lysande som den excentriska och livfulla Mrs Henderson.

När filmen börjar har hon precis blivit änka. Hon flyr tillfälligt från begravningskaffet för att ro ut på en liten sjö, där hon för några ögonblick släpper på kontrollen och låter sorgen bryta ut i några kvävda, hjärtskärande skrik. Sedan återvänder hon till sina plikter, ler och konverserar... men bara för ett par ögonblick. Sedan tar hon sin väninna åt sidan och utbrister frustrerat:

- I'm bored with widowhood.
(Väninnan) : - My dear, you've just scratched the surface.
- I have to smile at everybody. I've never had to smile at everybody. In India, there were always people to look down on.
- People are merely being sympathetic. After all, you have lost your husband.
- Well I didn't mislay him! It was most inconsiderate of Robert to die. What on earth am I supposed to do now?

Två ganska korta scener, som sammanfattar Mrs Henderson i ett nötskal. Jag måste erkänna att jag omgående föll för henne. :) Inte för att hon alltid är så trevlig, tvärtom är hon en riktig ragata emellanåt, men det är ju just det som gör henne så mänsklig.

Bob Hoskins spelar Vivian van Damm, den teaterchef som Mrs Henderson anställer, och han ger Judi Dench "a run for her money" när det gäller skådespelarinsats. Som så ofta spelar han en bitsk tvärvigg, men vad gör det när han gör det så bra. Och här inser man snart att det finns mer under ytan än vad man först skulle kunna tro. Han spelar med små medel, och särskilt i en scen, där han uttalar en enda replik men säger desto mer med sina ögon, krossar han mitt hjärta...

Den subtila kemin mellan Mrs Henderson och van Damm är en njutning att beskåda. Det är en kärlekshistoria utan en enda kyss eller knappt ens en beröring, förutom en stilla dans i slutet av filmen... jag ska inte avslöja något, men tro mig, inget romantiskt tjafs där heller. :) Och ändå är det uppenbart att dessa två människor älskar varandra.

Så underbart det är att se två sådana skickliga "hantverkare"! De sopar nästan banan med resten av den nog så kompetenta ensemblen, faktiskt.

Mrs Henderson Presents bjuder inte på någon märkvärdig historia (dock byggd på faktiska händelser), men den är rolig, rörande och välspelad på ett mycket befriande sätt. Se den!

- It's really not so bad. Widows are allowed hobbies.
- Hobbies?
- Yes. Embroidery, things like that.
- Are you mad?
- I've graduated to weaving. Would you care to see my tapestries?
- I'd rather drink ink.
- Committees are good of course. I serve on quite a few charities. Once your husband dies, it's quite permissible to help the poor. And now, there's no one to stop you buying things. Also, of course, there's a great deal of time for lovers.
- Margot, I'm nearly 70!
- That's true, but you're also very rich. The one cancels out the other.
(Ur Mrs Henderson Presents, väninnan försöker få Mrs Henderson att inse fördelarna med änkeståndet)

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

21:10 Posted in Dagens citat , Film | Permalink | Comments (4) | Email this

04/12/2008

En lat lördag har jag

Latheten är delvis påtvingad, eftersom jag har ont i nacken, axlarna och händerna. Funderar på att ringa det där jävla samtalet till en läkare som alla tjatar om... Kommer ett steg närmare telefonen för varje sådan här dag fylld av värk. Fast det är ju det där med min sjukhusskräck. Dessutom en stor skepsis om att "de" (läkarkåren) ska kunna göra något, det är en sådan diffus värk, jag blir väl klassad som en SVBK... tja, och vad skulle vinsten vara med det? Liksom.

... undanflykter. Jag vet.

Men det är ju också så att jag i grund och botten är en latmask. Och älskar att tillbringa en dag i soffan med att titta på film (München, rätt OK), titta på TV och bläddra i senaste numret av Elle samt den försvarliga bunt med tidningar, som jag fick av Älsklings-Bollen häromdagen. Allt medan jag sippar på någon god dryck (stora mängder te tidigare idag, nu ett glas svalt vitt vin) och röker och kliar den sovande pälsbollen i mitt knä.

Har tänkt en hel del på en sak som jag fick veta igår. Känner mig lite ledsen och uppgiven, samtidigt som jag ju inser att jag inte har vare sig något ansvar för eller delaktighet i det där. Men ändå...

En idé till en målning har kittlat den kreativa delen av min hjärna större delen av dagen. Läste att Liljevalchs nya chef tydligen (jag har bara andrahandsinformation om detta) har uttalat sig om hur amatörer målar och vilken färg de använder. Blått, tydligen. Självklart måste jag nu göra en målning i blått. För jag är ju amatör... och stolt över det. :)

I övrigt tänker jag på K. Och jag ber till den gud jag inte tror på att K ska klara detta...

Vad gör ni en lördag som denna?

18:20 Posted in Dagbok , Film , Skapande | Permalink | Comments (2) | Email this

03/23/2008

Half Nelson (2006)

Dan Dunne älskar sitt arbete som högstadielärare och levererar dagligen inspirerande lektionstimmar för sina elever. Han gör allt för att entusiasmera de nyblivna tonåringarna att tänka själv och inse innebörden med förändringar - både på historisk och personlig nivå. Men det visar snart att Dan inte lever som han lär. När han en dag tänder på efter skolan avslöjas han av en av sina egna elever, tonårsflickan Drey. Mellan Drey och Dan utvecklas en oväntad vänskap, som får betydande konsekvenser för deras framtid.

Half Nelson är en lågmäld, sorgsen och gripande film, som nästan krossade mitt hjärta. Ryan Gosling och Shareeka Epps är lysande i rollerna som lärare respektive elev, och varje scen dem emellan är laddad med undertryckta känslor. Det är omöjligt att inte engagera sig i och sympatisera med dem. Gosling gör ett osentimentalt, men ändå värdigt porträtt av den knarkande läraren som sakta men säkert går ned sig, man både avskyr och känner för honom. Men frågan är ändå om inte Shareeka Epps gör en ännu starkare insats. Hennes stolta, men ensamma ansikte bränner sig fast i ens hjärta. När den avgörande scenen kom var jag nära att börja gråta av uttrycket i hennes ögon - de sa mer än tusen ord hade kunnat göra i det skedet!

Regissören har tagit tid på sig att berätta sin historia, det är befriande med en film som inte räds ett långsamt tempo. Jag gillar också att det inte ges någon ”happy ending”, men att filmen ändå slutar med ett vänskapsskratt. En fullständigt osannolik vänskap, som antagligen inte kommer att hålla - men just i den stunden, där och då, så är de vänner och delar ett skratt. En lysande avslutning på en lysande film. Se den, se den, se den!

Change moves in spirals, not circles. For example, the sun goes up and then it goes down. But everytime that happens, what do you get? You get a new day. You get a new one. When you breathe, you inhale and you exhale, but every single time that you do that you're a little bit different then the one before. We're always changing. And its important to know that there are some changes you can't control and that there are others you can.
(Ur Half Nelson)

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

18:50 Posted in Dagens citat , Film | Permalink | Comments (2) | Email this

03/22/2008

En favvo



Jag bara älskar Priscilla, Queen of the Desert (1994), och kan se den hur många gånger som helst. Nu var det dock länge sedan sist, så det var ett kärt återseende. Terence Stamps värdiga, sorgsna Bernadette kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta. En fantastisk skådespelarprestation!

That's just what this country needs: a cock in a frock on a rock.
(Ur Priscilla, Queen of the Desert)

Läs även andra bloggares åsikter om ,

17:55 Posted in Dagens citat , Film | Permalink | Comments (2) | Email this

03/21/2008

This is England (2006)

Det är sommar i Storbrittanien 1983. Margaret Thatcher styr med järnhand och såren efter Falklandskriget har ännu inte läkt. Tolvårige Shaun har sommarlov och vandrar planlöst omkring på gatorna i en anonym och grå arbetarstad. Han lärk änna Woody som leder ett lokalt skinnhuvudgäng och blir deras maskot, får sin första kyss och är glad över att ha funnit riktiga vänner. Men när gänget splittras i musikälskande skins och rasister måste Shaun besluta sig för vilken sida han ska välja.

This is England är den bästa film jag har sett hittills i år. Stark, tankeväckande, sorglig och med karaktärer som man blir djupt engagerad i. Skådespelarprestationerna är starka rakt igenom, men två av skådisarna lyser särskilt starkt. Thomas Turgoose är helt igenom trovärdig som den på ytan småtuffe, men sårbare och ensamme Shaun, som sörjer sin far och som, något oväntat, finner gemenskap och vänskap i Woodys skinnskallegäng. Men det var Stephen Grahams Combo som gjorde störst intryck på mig. Combo är en våldsam, rasistisk f.d. kåkfarare, fylld av hat. Men Graham ger honom djup, låter oss ana den sorg, ensamhet och vilsenhet som finns djupt inne i Combo. Och han gör det mycket övertygande. På slutet kom jag på mig själv med att faktiskt sympatisera med honom, trots att han står för allt som jag inte gör och trots de våldsamheter som han gör sig skyldig till. Det är bra skådespeleri!

Jag har tänkt på den här filmen hela dagen, jag får den inte ur tankarna, den ligger där och skaver på ett högst påtagligt sätt. Aldrig skulle jag ha trott mig om att känna ett sådant engagemang i ett gäng skinnskallar! En del av mina fördomar har kommit på skam idag. En film kan nog inte få bättre betyg än så.

- Listen to me. He's a young lad. He's had a fucking bad week. So we bring him in wi' us to show him a bloody good time and you've just friggin back handed him roun' head. I'M DISAPPOINTED MATE!
(Ur This is England)

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

20:15 Posted in Dagens citat , Film | Permalink | Comments (0) | Email this

02/29/2008

Stranger than Fiction (2006)

Stranger than Fiction handlar om Harold Crick, som lever ett tråkigt, förutsägbart liv, som drastiskt förändras den morgon han plötsligt hör en röst inuti sitt huvud berätta om alla hans tankar och handlingar. Rösten tillhör en författare, och Harold visar sig vara huvudpersonen i den bok hon håller på att skriva. Inte nog med det - hon tänker ta livet av honom i slutet av boken! För att slippa detta hemska öde måste Harold därför leta reda på den okända författaren. Det leder även till att Harold lär sig att livet inte bara handlar om siffror och rutiner...

En oväntat lågmäld och finstämd film, som jag tyckte väldigt mycket om. Inte de stora skratten, men många varma leenden lockar den fram hos mig. Faktiskt lite tragikomisk på sina ställen, nu när jag tänker på det. Vilket oftast är den bästa sortens komedi, tycker jag.

Första intrycken av skattmasen Harold Crick är en grå, fantasilös och tämligen ointressant siffernisse, men under filmens gång börjar man tycka mer och mer om honom, utan att han för den sakens skull genomgår någon revolutionerande förändring. Snarare handlar det om att Harold själv, och vi med honom, kommer underfund med att han i stort sett trivs med sig själv som han är, men att han också anammar vissa sidor hos sig själv som han tidigare har förträngt. Han börjar helt enkelt tycka om livet, så som det nu är.

Will Ferrell spelar med väldigt små medel - sällan har väl ett sådant nollställt ansikte skådats i en film! - och skapar därigenom en stor trovärdighet åt sin karaktär. Imponerande. Dustin Hoffman och Emma Thompson är också väldigt bra, inte för att jag hade väntat mig något annat av två så fina skådespelare.

Jag har gått och tänkt på den här filmen hela dagen, och banne mig om jag inte ska se om den inom en snar framtid. Det är nog den bästa film jag har sett hittills detta år. Se den, du också!

- The only way to find out what story you're in is to determine what stories you're not in. Odd as it may seem, I've just ruled out half of Greek literature, seven fairy tales, ten Chinese fables, and determined conclusively that you are not King Hamlet, Scout Finch, Miss Marple, Frankenstein's Monster, or a golem. Hmm? Aren't you relieved to know you're not a golem?
- Yes. I am relieved to know that I am not a golem.
- Good. Do you have magical powers?
(Ur Stranger than Fiction)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

16:00 Posted in Dagens citat , Film | Permalink | Comments (0) | Email this

02/26/2008

Ratatouille (2007)

Åkte ned på stan efter jobbet och hyrde filmer. Eftersom jag behövde skratta blev Ratatouille (sv Råttatouille, 2007) en av dem. Den handlar om den ambitiösa och i sin familj helt missförstådda råttan Remy, som drömmer om att bli stjärnkock. Efter olika förvecklingar träffar han kökspojken Linguini och får via honom chansen att förverkliga sina drömmar. Inte utan förvecklingar och diverse missöden under resans gång, förstås! Jag menar, en råtta i köket... :)

Helt OK film, om än inte fullt så rolig som jag hade hoppats på. Den började väldigt bra, men jag ledsnade litegrann i mitten ungefär - den hade nog vunnit på att kortas ned en aning. Men Remy är helcharmig och han är omgiven av ett gäng minnesvärda karaktärer, speciellt den minst sagt anemiske (- I don't LIKE food, I LOVE it. If I don't LOVE it, I don't SWALLOW!) matkritikern Anton Ego. Utformningen av hans vardagsrum/bibliotek/arbetsrum eller vad det nu är framkallade f.ö. det största skrattet hos mig! :D

Jag tycker att själva idéen bakom storyn (råtta blir mästerkock - i Frankrike, tillika!) är underbar, och i stort sett har man lyckats göra en bra film av det. Animeringarna är överlag välgjorda och man har hittat bra röster till karaktärerna. Miljöerna är en aning klichártade - t.ex. ser man Eiffeltornet var man än befinner sig i Paris... *stön* - men OK, det kan jag väl köpa. För det är en charmig film, som jag kan rekommendera som god underhållning.

- Do you know what you'd like this evening, sir?
- Yes, I think I do. After reading a lot of overheated puffery about your new cook, you know what I'm craving? A little perspective. That's it. I'd like some fresh, clear, well seasoned perspective. Can you suggest a good wine to go with that?
- With what, sir?
- Perspective. Fresh out, I take it?
- I am, uh...
- Very well. Since you're all out of perspective and no one else seems to have it in this BLOODY TOWN, I'll make you a deal. You provide the food, I'll provide the perspective, which would go nicely with a bottle of Cheval Blanc 1947.
- Uhm... Your meal, sir?
- Tell your chef Linguini to cook ANYTHING he dares to serve me. Tell him to hit me, with his best shot.
(Kypare försöker ta matkritikern Anton Egos beställning i Ratatouille)

Läs även andra bloggares åsikter om

22:00 Posted in Dagens citat , Film | Permalink | Comments (0) | Email this

02/07/2008

Dear Frankie (2003)

Nioåriga Frankie och hans mamma Lizzie har flyttat runt så länge Frankie kan minnas. Det är bara de två, eftersom Frankies pappa seglar runt på de sju världshaven och besöker jordens mest exotiska platser. Det är i alla fall vad Lizzie har inbillat Frankie för att stilla hans nyfikenhet. Och det är också det hon har skrivit i alla de uppdiktade brev som hon under årens lopp har skickat till Frankie från hans "pappa". Men nu är pappans fartyg på väg in i hamn och för Lizzie återstår bara två möjligheter: att berätta sanningen för Frankie eller att försöka hitta någon som tillfälligt kan spela rollen som den perfekte pappan.

Jag hade trott att Dear Frankie skulle vara en komedi, men den visade sig vara en finstämd, vemodig film om föräldraskap och kärleken till ett barn. Jag satt med tårar i ögonen större delen av filmen, men det var leende tårar, eftersom filmen är välsignat befriad från sentimentalitet och gjord med stor värme. Karaktärerna känns trovärdiga, man engagerar sig i dem och känner med dem. Det är fint skådespeleri över hela linjen, främst då Jack McElhon, som spelar Frankie. Han har haft en svår uppgift, eftersom hans karaktär inte talar, och jag är djupt imponerad över hur mycket han uttrycker med sina sorgsna ögon och det där blixtsnabba lilla leendet, som får hela ungen att lysa upp. Han har fint samspel med Emily Mortimer, som spelar mamman, och, i än högre grad, med Gerard Butler som "låtsaspappan".

Den lille Frankie gick rakt in i mitt hjärta!

En varm, fin film som jag verkligen rekommenderar!

I was looking for a man... a stranger. No past, no present, no future.
(Ur Dear Frankie)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

20:20 Posted in Dagens citat , Film | Permalink | Comments (2) | Email this

02/02/2008

Men allvarligt...

... vem* var det som kom på idéen att hänga upp Hugh Grant i ett snöre och låta honom ramla dunsa ned (inte att jämföra med att agera) med jämna mellanrum i Sense and Sensibility (1995)? Hahahaha! Något mer malplacerat har man väl sällan sett i en film - Paris Hilton blir ju värsta Oscarvinnaren i jämförelse! :D

If you cannot think of anything appropriate to say you will please restrict your remarks to the weather.
(Ur Sense and Sensibility)

* Jag hoppas att de kickade honom/henne!

23:25 Posted in Dagens citat , Film | Permalink | Comments (0) | Email this

Bra dåligt, dåligt bra? Bra i alla fall



Ghostbusters (1984) är väl inget direkt filmiskt mästerverk. Men jag älskar den, och kan se den hur många gånger som helst. Därför blev jag väldigt glad när jag hittade den på DVD för sextio pix på ICA. Och har nu sett om den för sjuhundraelfte gången, medan jag har "pärlat". Aaaaah, jag blir så glad av den här filmen! :) Skulle kunna tänka mig att äga tvåan också, med den oförliknelige Peter MacNicol i högform.

I make it a rule never to get involved with possessed people.
(Ur Ghostbusters)

17:35 Posted in Dagens citat , Film | Permalink | Comments (4) | Email this

01/23/2008

Sorgligt...

Kändisar dör, inget konstigt med det. För det mesta noterar jag det med ett "jaha". Men ibland hugger det till lite i hjärtat, jag blir berörd fast jag inte riktigt vet varför. Så var det när jag läste att Heath Ledger har avlidit, endast 28 år gammalt. Han var väl inte direkt en av mina favoriter, men han var fantastisk i Brokeback Mountain (2005). Nu blir den där scenen med skjortorna ännu mer sorglig...

RIP, Heath.

Läs även andra bloggares åsikter om

11:50 Posted in Film | Permalink | Comments (5) | Email this

01/19/2008

Några tankar medan färgen torkar

- Catwoman är en osedvanligt usel film.
Och jag har sett måååånga filmer i mina dagar!
Tur att jag arbetar på en målning medan jag med-ett-öga-tittar.

- Att bli pussad av en katt är en av livets godbitar.
Även när han är nära att kliva i färgen. :)

- Praktdivor, hela bunten.
Men jag har verkligen gillat Stjärnorna på slottet.
Speciellt Stormares avsnitt.

- Och jag måste hålla med Malmsjö:
Varför förväntas man att per automatik älska sina föräldrar?
... long story, don't ask...

- Jag är mer än vanligt less på januari.
Och den s.k. vintern.
Men skapandet håller mig kvar i ljuset.

- Apropå målandet:
Det oroar mig lite att jag inte har några idéer.
Å andra sidan:
Jag målar ändå. :)

- Malmsjö frågade om det bästa respektive det sämsta som man gjort i sitt liv.
Det bästa:
Jag bejakade kreativiteten i mig.
Till sist.
Det sämsta:
Alla dessa år när jag förnekade kreativiteten i mig.

- Mindre än fyra månader kvar till Prag...

- Nu borde väl ändå färgen ha torkat...?

- Game over!
- Guess what? It's overtime!
(Ur filmen Catwoman, 2004. *stööööön* Skulle en manlig hjälte tvingas leverera en sådan URUSEL stenhård-hjälte-replik? I think not! Å andra sidan är det helt i linje med denna uschliga film.)

22:25 Posted in Dagbok , Dagens citat , Film , Resor , Skapande | Permalink | Comments (4) | Email this

12/29/2007

The Golden Compass (2007)

Gick med A och såg The Golden Compass. Det var med en viss bävan, eftersom jag älskar Philip Pullmans trilogi, His Dark Materials. Men jag blev positivt överraskad över hur bra filmen faktiskt var - det kan verkligen inte ha varit lätt att göra en film på den storyn. Visst har de fått skära bort en del och visst kunde den ha vunnit på att ge mer tid åt att utveckla karaktärerna (jag som alltid brukar klaga på att filmer är för långa!), men det gjorde mig inte så mycket som jag skulle ha befarat.

Det viktigaste för mig var att de skulle ha hittat en trovärdig Lyra, berättelsens minst sagt egensinniga och kavata huvudperson - det fick bara inte bli fel där. Turligt nog gör Dakota Blue Richards en helgjuten prestation, så ung hon är, och för mig var hon Lyra. Det är bra skådisar annars också, framförallt älskade jag Sam Elliott som Lee Scoresby - helt rätt casting! För att inte tala om att Kathy Bates gör rösten till hans daemon Hester... nu har jag alltså hört en hare bräka på värsta söderamerikanskan, nu har jag nog hört det mesta! LOL!

Dock är jag, högst oväntat, lite besviken på Nicole Kidman. Hon kändes inte helt rätt som Mrs Coulter, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad felet var med hennes prestation.

Specialeffekterna var bra överlag, speciellt den stora striden i slutet var snyggt gjort, och jag bara älskar häxorna!

Slutet var dock lite rumphugget, speciellt när man har läst boken. Jag förstår faktiskt inte riktigt varför de inte kunde ha tagit med slutet från boken, det hade varit en mer än nog effektiv cliff-hanger. Men ja, ja, det är smällar man får ta när ens favoritböcker ska filmatiseras! :)

Vi gick på fyraföreställningen, och tog sedan en öl på Lottas innan vi styrde kosan hemåt. Skönt att ha hunnit gå på bio, få prata en stund med A och ändå ha hela lördagkvällen för mig själv. Nu ska jag se Stjärnorna på slottet. Jag hoppas att det blir mindre av Ekland denna gång... men jag har en känsla av att det blir kämpigt för de andra stjärnorna att få en syl i vädret. ;)

- I propose to discover a world much like our own in a parallel universe.
- That is heresy!
- That is the truth.
(Ur The Golden Compass)

Läs även andra bloggares åsikter om

20:05 Posted in Dagens citat , Film | Permalink | Comments (0) | Email this

12/18/2007

Ingen djävul bär Prada

Jag vet att det inte är speciellt originellt att prata om trötthet dessa dagar, när i stort sett alla tycks gå på knä, men det här är ju min blogg och... ja, jag är bara så jävla trött att jag knappt vet vad som är fram och bak på mig själv.

Så jag hyrde Djävulen bär Prada (2006) för ett par timmars lättsam underhållning. Ha ha ha... not! Usch vilken tråkig film! Jag drog inte ens på mungiporna, och då hör det ändå till saken att jag är tämligen lättroad these days (se ovan) Det är ingen satir över modebranschen, den alldeles för blodfattig, och fungerar inte heller som komedi. Jag kände mest: "Jaha?" och snabbspolade förbi vissa partier. Enda pluset är Meryl Streep, som är helt OK som den förmenta "chefen från helvetet", Miranda Priestley, även om jag har sett henne göra bättre ifrån sig.

Tur att jag har i min ägo filmer som Det levande slottet, som jag bara älskar och som gör mig glad, och Flykten från hönsgården, som alltid får mig att skratta.

Sådant behövs, de här tunga, trötta, mörka sista arbetsdagarna på detta år... majj gådd, det är ju faktiskt bara två av dem kvar!

Yay!

Details of your incompetence do not interest me.
(Miranda Priestley/Meryl Sterep i Djävulen bär Prada)

Läs även andra bloggares åsikter om

20:35 Posted in Film | Permalink | Comments (2) | Email this

11/13/2007

Det levande slottet (2004)

Sofie är en helt vanlig tjej med ett helt vanligt liv. Hon jobbar i familjens hattaffär, men den dag hon träffar trollkarlen Hauru förändras allt. Den vackre och mystiske Hauru för bort henne, och efter ett möte med Ödehäxan förvandlas Sofie till en gammal kvinna på 90 år. Nu måste hon ge sig ut på en spännande och farlig resa för att bli av med förbannelsen. Hon tar skydd i Haurus levande slott där hon lär känna Mark, Haurus unga elev, och den hetlevrade elddemonen Calcifer.

För att få lite balans i mitt sedan igår sorgsna filmhjärta tittade jag ikväll på Det levande slottet (2004) av den japanske regissören Hayao Miyazaki. Och mycket riktigt, det var en film som fick mig att mysa och skratta. Dessutom fick den min skröpliga, för att inte säga saligt insomnade romantiska sida att tindra lite.

Jag älskade Miyazakis Spirited Away (2001) för dess mörka magi och Min granne Totoro (1988) för dess charm. Det levande slottet placerar sig i mitt tycke någonstans mitt emellan båda dessa filmer, men är ändå den som har lagt sig närmast mitt hjärta. Jag vet faktiskt inte riktigt varför, för egentligen tycker jag bättre om Spirited Away. Hmm. Det har nog med huvudpersonerna att göra - på något sätt är det nog lättare för mig att sätta mig in i Sofies historia än Chihiros. Åsså blev jag väldigt förtjust i hennes, Sofies, vapendragare Mark och Calcifer. (Den senare spöar ledigt alla fåncharmiga bifigurer i diverse Disneyfilmer!)

Eller så var det för att jag behövde skratta ikväll. Och det gjorde jag.

Men egentligen är det orättvist att jämföra de här filmerna - jag skulle nog faktiskt vilja äga dem alla tre.

- Ett hjärta är en tung börda.
(Ur Det levande slottet)

Läs även andra bloggares åsikter om

21:55 Posted in Dagens citat , Film | Permalink | Comments (0) | Email this

Pans labyrint (2006)

Ofelia och hennes mamma Carmen flyttar upp i bergen där Carmens nye man, kapten Vidal, och hans män i Francos armé strider mot de sista motståndsmännen. Ofelia dras mot en övervuxen labyrint i närheten av deras nya hem. I denna förtrollade värld möter hon labyrintens väktare, som hävdar att han känner till hennes riktiga identitet och hennes hemliga öde. För att få reda på sanningen utsätts Ofelia för tre farliga uppdrag och ett skrämmande och häpnadsväckande äventyr tar sin början. Men i bakgrunden lurar Kapten Vidals verklighet som blir allt svårare att skydda sig ifrån...

Jag hade egentligen inte tänkt se Pans labyrint, men Jennie var lite påstridig ;) och jag är väldigt glad för att hon fick mig att se den.

OBS! kan innehålla spoilers, läs inte om du vill se filmen

Det är en mörk, skrämmande och otroligt sorglig film. Fotot är mycket snyggt, liksom specialeffekterna, och det är fint skådespeleri över hela linjen. Särskilt imponerar blott 13-åriga Ivana Baquero i rollen som Ofelia. Hennes öde grep mig ända in i hjärterötterna. Är det en fantasivärld hon flyr till för att undkomma den svarta, brutala verkligheten eller är det en verklig värld? Jag är böjd att tro på det förra, men det finns inga givna svar i den här filmen. För Ofelia är den verklig nog, anyway, men den skänker knappast någon lindring för henne. Hennes liv kantas av sorg, rädsla och våld, och det bjuds inte något "happy ending". Tack och lov, höll jag nästan på att säga; det hade verkligen känts fel i den här filmen. Hur sorgligt slutet än är så kändes det trovärdigt, eller åtminstone oundvikligt.

Efteråt var jag tvungen att ta ett glas vin och lyssna på tystnaden och låta filmen sjunka in... Jag kände mig så otroligt nedstämd, något som sedan färgade av sig på mina drömmar. Inte heller idag har jag kunnat sluta tänka på den; trots att jag har haft så mycket att göra på jobbet så har detaljer poppat upp hela tiden. Jag måste köpa denna film, för jag behöver se den igen och igen. Och igen.

- Kaptenen har varit så god mot oss. Snälla Ofelia, kalla honom far. Det är bara ett ord, Ofelia, bara ett ord.
(ur Pans labyrint)

Läs även andra bloggares åsikter om

17:47 Posted in Dagens citat , Film | Permalink | Comments (0) | Email this

10/22/2007

Värmer mitt hjärta och stärker min kreativitet

Nu när jag äntligen har "blivit med" DVD (tidigare tittade jag via datorn) har jag den senaste tiden frossat i filmer. T.ex. Amelie från Montmartre (2001, kan se den hur många gånger som helst) och Gosford Park (2001, får fortfarande inte riktigt kläm på den, men det är en njutning att se det lysande skådespeleriet, särskilt Helen Mirren och Maggie Smith).

Men den största upplevelsen bjöd Billy Elliot (2000) på! Varför har jag väntat så länge med att se den filmen?! Fullständigt lysande, rolig, sorglig, varm och stark! Och Jamie Bell, som inte kan ha varit gammal när han gjorde filmen, är så övertygande i huvudrollen. Han fångade verkligen mitt hjärta. Ändå var det nog den disillusionerade och argsinta pappan som gjorde störst intryck på mig. Det var ett fint samspel mellan Gary Lewis och Jamie Bell.

Och den här filmen stärker mig i mina föresatser att satsa på min kreativitet.

- What does it feel like when you're dancing?
- Don't know. Sorta feels good. Sorta stiff and that, but once I get going... then I like, forget everything. And... sorta disappear. Sorta disappear. Like I feel a change in my whole body. And I've got this fire in my body. I'm just there. Flyin' ike a bird. Like electricity. Yeah, like electricity.
(Ur Billy Elliot)

Andra bloggar om: , ,

21:40 Posted in Dagbok , Film | Permalink | Comments (4) | Email this

10/13/2007

Dagens erbjudande: Välj själv en rubrik!

Jag vågar nästan inte berätta hur mycket jag har sovit idag. :) Men så har det också varit skralt med sömnen i flera veckors tid nu. Kisse och jag slocknade tillsammans i soffan, han i mitt knä som en mjuk pälsvärmedyna, och var borta för världen i ett par timmar. Efteråt log vi ömt mot varandra. Jag brukar säga att vad jag saknar mest i mitt singelliv är att vakna upp tillsammans med någon. Men det är faktiskt inte fy skam heller att vakna upp till ett mjukt kattpurrande, "heeej matte, älskar dig", och en kall, våt nos som buffar mot din hand.

Hey, här kommer han tassande igen, "skriver du om mig?" Han formligen klistrar sig mot min sida, så att datorn nästan glider av mitt knä och det blir svårt att skriva. Men jag låter honom hållas. För om en stund måste jag lyfta bort honom. Jag arbetar med en målning (just nu väntar jag på att första "lagret" ska torka) och då kan jag inte ha en katt uppefter mig. Katthår i en målning är ingen hit. :)

Efter den långa tuppluren såg jag Edward Scissorhands, som jag köpte för en billig slant på Tradera. Det är en av mina favoritfilmer med teamet Burton/Depp, men det var länge sedan jag såg den. Den är helt enkelt underbar, rolig och sorglig på samma gång, och Johnny ger Edward sådan värdighet, att mitt hjärta går i bitar av ömhet och medkänsla.

Och någon gång under filmens lopp ploppade en idé till en målning upp. Det är på Inspire Me Thursday-temat "Hats", och jag har... håll i er!!... tecknat! Hahaha! Nåja, gjort en skiss i alla fall. Eftersom jag inte kan teckna så tog det typ en evighet innan jag hade fått till en hyfsad hatt. Men kvinnan som bär den, henne är jag nöjd med, ja redan innan jag har hunnit måla henne. Hon ser så sorgsen ut, men stolt. Jag hoppas att hon vill berätta sin historia för mig. Och att jag kan vara det förtroendet värdig.

Men nu har det första lagret färg torkat, så jag ska greppa penslarna igen. Lyckan fyller mig vid blotta tanken. Aldrig är jag så lycklig som när jag målar!

Hoppas att ni också har en bra lördag. Berätta gärna vad ni har för er.

Sweetheart, you can't buy the necessities of life with cookies.
(Ur Edward Scissorhands)

Andra bloggar om: , ,

19:55 Posted in Dagbok , Dagens citat , Film , Katter , Skapande | Permalink | Comments (2) | Email this

10/11/2007

Thank God it's nästan fredag!

Sömnen vinglar som en sjöman efter en länge efterlängtad landgång. Även ikväll brinner ögon och kropp av trötthet, men ändå kan jag inte varva ned tillräckligt för att gå till sängs - trots att jag har pysslat och pysslat, vilket får mig att koppla av. Motsägelsefullt? Javisst. Sömnsvårigheter känns inte vid logik.

Men jag känner mig rätt så glad ändå. Mosigt glad. Igår såg kusin A och jag Stardust, en hyfsad underhållningsfilm med en fullständigt underbar Robert de Niro som extra guldkant. Efteråt gick vi och tog en öl på Lottas, ety människan (det är alltså kära kusin A ;)) inte någonsin hade varit på Lottas! (OK, hon bor inte i Umeå, men det är väl ingen ursäkt!) Det var så underbart att få sitta och plappra med henne en stund! Hon har alltid varit lite av en storasyster för mig, vi är båda "ensamma barn" och hon brukade vara barnvakt åt mig när jag var barn. Jag brukade tycka att hon var höjden av cool, speciellt den där sommaren när hon inte tvättade fötterna på tre månader... hahaha!

Denna höst pluggar hon på universitetet, och jag hoppas att vi ska hinna med fler sådana här kvällar. För det gav välbehövlig livsmodsenergi. Vilket gör sömnbristen och den förlamande tröttheten lättare att uthärda.

Och för att ytterligare krydda den behövliga energin så väntar ju Friday Night & Hanging with the Gals om mindre än ett dygn! I'll keep you posted. Om jag ids! Om ni vill veta! Om ni kan erbjuda mig Johnny Depp och choklad eller varför inte... flämt!!... en kombination av alla tre... ;) (You do the math!)

- Now, if I'm not mistaken this means you have to come with me. You're going to be a birthday gift for Victoria, my true love.
- But of course! Nothing says "romance" like a kidnapped injured woman!
(Ur Stardust, 2007)

Andra bloggar om: , , ,

21:10 Posted in Dagbok , Dagens citat , Film | Permalink | Comments (4) | Email this

09/08/2007

gråtig dag

OBS! Varning för självömkan! Proceed at own risk.

Jag hade verkligen sett framemot den här lördagen:

Maggan och jag skulle cykla ut till hennes kolonilott, och tillbringa dagen där.

Men som så många gånger förut tvingades jag ställa in p.g.a. värk i nacken. :( Ja, jag var smått snuvig och hängig också, men det var nacken som knäckte mig. När den värker som mest orkar jag ingenting, det är jobbigt nog att "kånka runt" på ett huvud på ett par kilon som tynger ned nacken. Det gör ont att sitta, ligga, stå, gå, och kunde jag såga av den delen av kroppen så hade jag gjort det för länge sedan!

Värken gick att lindra hjälpligt medelst Orudis (det är inte alltid det hjälper, men ofta nog), ett par värktabletter och en varm sjal om nacken. Snuvan kan jag stå ut med, även om den skulle bryta ut i en rejäl förkylning. Ändå har jag gått omkring med gråten i halsen mest hela dagen - jag har känt mig så fruktansvärt ensam! Så ensam att det har känts som att hjärtat skulle brista, klyschigt men sant.

För det mesta gör det mig inte så mycket att jag inte har någon att dela livet med. Jag har så mycket fint i mitt liv ändå:

- Min far
- Mina vänner
- Min katt
- Min kreativitet

Men vissa dagar skjuter ensamheten rakt genom hjärtat. Och jag är extra sårbar när jag har så ont som jag har haft idag.

Ensam.
Ingen som smörjer in det onda med Orudis.
Ingen som hämtar den där varma sjalen.
Ingen som springer ut och köper värktabletter, när förrådet är slut.
Ingen som kramar mig i tröst.
Och säger att jag är älskad.
Även när ögonen svullnar av gråt för att jag har så ont.
Ingen som distraherar mina sorgsna, värkrelaterade tankar.

Men på något sätt så överlever jag även dessa dagar.

Idag mycket tack vare den underbara filmen Love Actually (2003), som jag köpte på Coops DVD-rea, när jag var och handlade mat (ingen annan gör ju det åt mig). Jag har sett den tre, fyra gånger allaredan, och kommer att se den minst lika många gånger. Det är en film som alltid får mig att skratta, även en dag som denna. Varm, brittisk humor på sitt bästa!

Denna gång tänkte jag särskilt på den mening, som slås an redan i inledningen av filmen:

Love actually is around.

Yes!

Jag må sakna en livspartner, men inte människor som jag älskar och som älskar mig. För den jag är, ego med alla fel och brister som jag kan rada upp från norr till söder i detta land. Och jag är tacksam för det, jag är det!

Jag kan aldrig bestämma mig för vem/vilka jag älskar mest i denna film:

- Porrfilmsparet
- Emma Thompsons försmådda hustru
- Laura Linneys självförsakande syster - jag hade glömt att den storyn aldrig får ett slut, som de flesta andra berättelser i den här filmen, och det gillar jag särskilt mycket, trots eller tack vare att det är så sorglig
- Den kärlekssjuke lille killen
- Bill Nighys ensamme ex-rocker, som kommer till insikt om vem som betyder mest i hans liv

Men jag gillar det faktum att jag aldrig kan bestämma mig.

Min målning från igår misslyckades mig helt. Vilket har spätt på tårarna ytterligare idag.
Men!
Medan jag tittade på filmen började en idé om hur jag skulle kunna arbeta om den (målningen!) ta form.
Och nu har jag orken/modet/båda för ett nytt försök.

Och om den misslyckas igen, så kan jag ju alltid gråta några skvättar till ned i kattens varma päls - han är redan halvt om halvt dränkt.
Men han finner sig i det.
Och ger mig Blicken på nytt.

- I realized that Christmas is-is the time to be with the people you love.
- Right.
- And I realized that as dire chance and-and-and fateful cockup would have it, here I am, mid 50s, and without knowing it I've gone and spent most of my adult life with a- with a chubby employee. And-and much as it grieves me to say it, it-it might be that the people I love is, in fact... you.
- Well, this is a surprise.
- Yeah.
- Ten minutes at Elton John's, you're as gay as a maypole.


Andra bloggar om: , ,

20:05 Posted in Dagbok , Dagens citat , Film | Permalink | Comments (4) | Email this

08/25/2007

Gotta love that Shrek

Det är med Shrek 2 som med mina favoriter bland Terry Pratchetts Discworld-böcker - det spelar ingen roll hur många gånger jag ser den, jag skrattar lika mycket varje gång. Ja, jag skrattar t.o.m. i förväg inför vissa scener, som när den bedrägligt söte Puss in Boots (min absoluta favorit) poppar ut genom Shreks skjorta, a la monstret i Alien.

Idag har jag haft ont i nacken och händerna. Så jag tackar Shrek för den goda skrattmedicin han och hans vänner har bjudit mig på ikväll. Jag bara älskar den här filmen, jag tycker faktiskt att den är bättre än ettan, även om den också får mig att skratta gott. Det är nog kattrackarn som gör skillnaden. ;)


- Fear me, if you dare!

Jag ser verkligen framemot Shrek 3!

Andra bloggar om:

22:45 Posted in Dagens citat , Film | Permalink | Comments (8) | Email this

07/30/2007

En sådan dag...

... en vardagslyckliglyxig dag!
Med hyfsat väder.
Var ute på en cykeltur i morse.
Sedan försjönk jag i Audrey Niffeneggers tankeväckande roman The Time Traveler's Wife* (2004).
Omläsning.
(Tillsammans med Marcie, min kompis i Kanada.)
På eftermiddagen spontanfika hemma hos Ingrid.
På vägen hem handlade jag på Coop.
Och köpte, förutom mat, två DVD.
Schindler's List (1993) och Walk the Line (2005).
Läste vidare i Niffenegger.
Hann precis till sidan 150.
Som överenskommet var.
Innan det var dags att äta.
Och sedan koppla upp mig för en chatt med Marcie.
I en och en halv timme har vi nu vänt ut och in på de första 150 sidorna.
OK då, det blev även några diskussioner om boken som helhet. :)
(Omläsning, remember?)
Intressanta frågor att hålla i åtanke när jag fortsätter att läsa.
På fredag ska vi "träffas" för nästa diskussion.
Länge leve böcker, vänner och nätet!
Liksom. ;)
Ja, jag är lycklig.

I never chose Henry, and he never chose me. So how could it be a mistake?
(Ur The Time Traveler's Wife)

* Rekommenderas, rekommenderas!

Andra bloggar om: , ,

20:10 Posted in Böcker , Dagbok , Dagens citat , Film | Permalink | Comments (4) | Email this

07/20/2007

Jag trodde inte att det var möjligt...

... men efter att ha sett (med ett öga, det andra inriktat på målandet) så tvingas jag att inse att även Al Pacino kan spela över. Han var faktiskt ruggigt uschlig i Djävulens advokat (1997, sällsynt dålig film f.ö) - huuuuu!

Å andra sidan var han lika maliciöst sexig som jag tänker mig Hin Håle, så inget ont som inte har något gott med sig. ;)

Andra bloggar om: ,

23:38 Posted in Film | Permalink | Comments (0) | Email this

07/05/2007

Drömstart på semestern... NOT!

Vaknade med värk i nacken. Vilken överraskning... *djupt ironiskt* Det gick inte över med vare sig tabletter eller Orudis, så det var bara att kasta in handduken vad gällde dagens planerade aktivitet - Jennie och jag hade tänkt se om Pirates of the Caribbean: At World's End. Ni fattar ju hur illa det är när jag måste nobba Johnny Depp!!!!!

Så denna varma, vackra (men blåsiga) dag har jag mest legat på soffan. Hyrde två filmer, The Queen (2006) och Eragon (2006). Den första skulle ha varit en ganska ointressant film, om det inte hade varit för Helen Mirren. Det är en njutning att se en konstnär på sitt bästa!

Jag hade inga större förväntningar på Eragon, och tur var väl det, för den var direkt dålig. Det där har gjorts så mycket bättre i Sagan om ringen! Uschliga skådisar, klyschig historia och inget som öht lyckades engagera mig. Usch! Och jag fattar fortfarande inte varför den onde magikern bytte hårfärg mitt i alltihop?? (Fast det kanske säger mer om mig, vem vet? ;) Jag var ju inte direkt den mest koncentrerade av åskådare)

Nu sitter jag här och svettas och bläddrar i senaste numret av Elle, som så påpassligt kom idag, och lyssnar på Tori Amos. Sämre kan man ha det! :) Nacken känns lite bättre nu, dessutom, så förhoppningsvis ska det vara bra i morgon.

Andra bloggar om: , , , , , ,

20:45 Posted in Dagbok , Film | Permalink | Comments (3) | Email this

05/28/2007

Äntligen med cykel igen

Har varit utan cykel i en månad, men nu har jag införskaffat mig en bättre begagnad! Ljuuuuuvligt att trampa iväg med en hastighet som hade jag hin håle efter mig och känna farttårarna rinna nedför kinderna! :) Jag bara älskar att cykla och är dessutom en ökänd fartdåre. :)

Igår kväll såg Jennie och jag Pirates of the Caribbean: At World's End. Vilket var en tämligen omtumlande upplevelse, milda makter vilket tempo i andra hälften av filmen! Den är lite för lång, tycker jag, men man får allt man kan önska sig av en piratfilm och lite till. Skamlöst bra underhållning. Åsså är det ju det här med Captain Jack Sparrow - som man får se mycket av i den här filmen... ;)

Jag är ganska trött, och börjar känna en viss längtan efter semester. En dryg månad kvar. Jag har inga direkta planer, förutom att Jennie och jag ska ha vår vecka i Sörberg. Jag längtar efter tystnaden där. Ja, så tyst det nu är när två babbelmostrar är där. ;) Men åh... att bara få vara! Där är Sörberg oslagbar...

Will you tell me something? Have you come because you need my help to save a certain distressing damsel? Er... rather damsel in distress? Either one.
(Ur Pirates of the Caribbean)

Andra bloggar om: ,

18:45 Posted in Dagbok , Dagens citat , Film | Permalink | Comments (8) | Email this

05/23/2007

En hot date...

... har jag haft ikväll. Med Captain Jack Sparrow. I väntan på att han ska ta med mig ut på ytterligare äventyr. Inom en mycket snar framtid! ;)

- And whatever this key unlocks, inside there's something valuable. So we're setting out to find whatever this key unlocks?
- No. If we don't have the key, we can't open whatever we don't have that it unlocks. So what purpose would be served in finding whatever need be unlocked, which we don't have, without first having found the key what unlocks it?
- So we're going after this key?
- You're not making any sense at all.
(Pirates of the Caribbean: Dead Man's Chest, 2006)

22:49 Posted in Film | Permalink | Comments (2) | Email this

05/07/2007

Igen och igen och igen

Star Wars och Dirty Dancing är de mest populära filmerna att se om och om igen, läser jag.

Star Wars - OK, åtminstone de tre första (alltså #4, 5 och 6...)
Dirty Dancing - pah!! Jag verkar vara en av de få tjejer som aldrig har gillat den filmen. Och nej, jag gillar inte Pretty Woman heller, som också omnämns.

Min egen lista ser ut såhär (ingen rangordning):

Magnolia
The Hours
Steel Magnolias
Lord of the Rings-trilogin
Pirates of the Caribbean-filmerna
Godfather-filmerna, i alla fall ettan och tvåan
Beetle Juice
Monsunbröllop
Moulin Rouge
Shrek-filmerna

Det är fler, förstås, men just nu kommer jag naturligtvis inte på några, bara för att jag ville lista dem. :)

Sedan finns det filmer, som jag egentligen skulle vilja se om, men som jag inte orkar med - Boys Don't Cry och Lilja 4-ever är två exempel. Det blir för tungt och smärtsamt.

Vilka filmer skulle hamna på era listor?

20:10 Posted in Film | Permalink | Comments (6) | Email this

05/01/2007

The return of the vardag

Avslutar femdagarsledigheten med att se om Brokeback Mountain (2005), som jag köpte på DVD-rean förra veckan. En finstämd och vemodig kärlekshistoria. Den hopplöshet som präglar Jacks och Ennis kärlek griper mig ända in i hjärterötterna, men det som gör verkligt ont att se är hur Ennis (en helt out standing Heath Ledger) väljer bort livet gång på gång. I viss mån kan jag känna igen mig i det.
- If you can't fix it, you gotta stand it, säger han - något som Jack (en nästan lika strålande Jake Gyllenhaal) aldrig kan förstå. I slutänden tror jag inte någon av dem vare sig "fix it" eller "stand it", de har gått alltför mycket sönder.

Fotot är bedövande vackert - jag kom på mig själv med att längta till Sörberg, pappas barndomshem och mitt paradis på jorden. Där finns en liknande skönhet och tystnad, där finns möjligheter. Jag undrar bara om jag verkligen tar vara på dem. Något att diskutera med Jennie, indeed, när vi åker dit i sommar.

Nu väntar vardagen runt hörnet igen, och det känns lite tungt, även om det brukar gå snabbt att komma in i lunken igen och det är ju bara tre dagar denna vecka. Jag tänker att jag måste finna vattenhål på vägen fram till sommarsemestern. Don't try to fix it, don't try to stand it - live! Jag har länge varit dålig på den biten, känns det som.

Tell you what. The truth is... sometimes I miss you so much I can hardly stand it.

Andra bloggar om: , ,

22:30 Posted in Dagbok , Dagens citat , Film | Permalink | Comments (0) | Email this

04/25/2007

Johnny - probably the best medicine in the world



- If you had to choose only one half of your son, which one would it be?
- What kind of question is that?
- No need to snap. Just a question.

Jag har legat hemma i magsjuka två dagar. Verkligen inte kul! Förutom allt otrevligt som hör till magsjuka, så missade jag dessutom min date med Snigel. Hoppas att vi kan ses någon annan gång inom en inte alltför avlägsen framtid.

Idag tog jag mig till jobbet, även om jag fortfarande kände mig rätt slak och väääääldigt trött. Det gick, om än på halvfart emellanåt. Tröttheten kom och gick. Jag var glad över att se folk igen, men ville samtidigt bara hem och krypa ned i sängen och sova sova sova. Så det fanns ingen ork över att gå på after work med större delen av jobbet, något jag verkligen hade sett framemot.

I hopp om att hitta något som kunde muntra upp mig gick jag in på Åhléns DVD-rea, och se där fyndade jag både Charlie and the Chocolate Factory (sv Kalle och chokladfabriken, 2005) och Brokeback Mountain (2005). Två av mina absoluta filmfavoriter de senaste åren! Det var knappt så att jag hann innanför dörren hemmavid förrän jag hade poppat in Charlie and the Chocolate Factory i spelaren - men inte förrän jag hade gett Da King mat, förstås, något annat skulle han aldrig godkänna. (Johnny vem?! När jag svälter ihjäl!) Sedan skrattade jag mig glad igen.

Underbara film! Det här är Tim Burton och Johnny Depp på sitt bästa - skruvat, fantasifullt, vrickat roligt, småelakt emellanåt, åsså detta fantastiska foto av den där smått surrealistiska burtonska världen som jag bara älskar, i vilken "it takes a fool to remain sane" för att parafrasera The Ark. En skrattfest med de vidrigaste småungar som kan tänkas (jag tycker faktiskt Kalle själv är en pest emellanåt i all sin godhet, även om jag förstår poängen med att göra honom sådan), åsså Johnny Depp i högform - Yeah! som han själv uttrycker det så entusiastiskt i filmen, på sitt alldeles speciella sätt.

En film att se många gånger, en film som gör mig glad. Med scenen där Oompa-Loompas gör en Esther Williams i chokladsjön som grädden på moset - katten kom springande för att oroligt kontrollera varför jag tjöt (= skrattade) så hemskt! :D Det händer annars nästan bara när jag läser Terry Pratchett.

- But I can't have a Blueberry as a daughter. How is she supposed to compete?

Andra bloggar om: , ,

20:50 Posted in Dagbok , Dagens citat , Film | Permalink | Comments (0) | Email this

04/19/2007

Tre filmer...

... inom loppet av ett dygn, det har jag hunnit med. :) Jamen, jag har så himla många filmer att komma ikapp! Och ibland får jag filmfrossa, precis som jag kan få både bok- och skaparfrossa (inte samtidigt, dock; det vore olyckligt! ;))

Little Miss Sunshine (2006):
Den dysfunktionella familjen Hoover ger sig ut på vägarna för att ta sig till Kalifornien så att dottern Olive kan delta i "Little Miss Sunshine"-tävlingen. Det är en tragikomisk film med mycket värme och karaktärer som man sent ska glömma, speciellt Abigail Breslins Olive, så långt från de äckligt sockersöta ungar som brukar berika amerikanska rullar, eller de små uppsminkade barbiedockor som deltar i skönhetstävlingar för barn, för den delen. Jag tog Olive till mitt hjärta, och där lär hon stanna. Visst skrattade jag i det oförglömliga dansnummer hon presterar i skönhetstävlingen, men det är med henne och åt det hyckleri som tävlingen i mitt tycke står för, personifierad av en hiskelig kvinnlig domare. Filmen har några skavanker och har inte helt lyckats klara sig från klyschor, men det är bara smärre skönhetsfläckar ;) som inte drar ned helhetsbetyget på något sätt. Jag blev glad av den här filmen! Den kändes... hoppfull, på något vis.

You know what? Fuck beauty contests. Life is one fucking beauty contest after another. School, then college, then work... Fuck that. And fuck the Air Force Academy. If I want to fly, I'll find a way to fly. You do what you love, and fuck the rest!

Over the Hedge (sv På andra sidan häcken, 2006):
Ett antal djur vaknar upp efter vintern och upptäcker att större delen av deras skog har förvandlats till ett luxuöst villaområde. Tvättbjörnen RJ hjälper dem att ta för sig av allt gott i människomatväg, dock inte utan egna lömska baktankar... Jag hade sett framemot den här filmen, och blev följaktligen (när ska jag lära mig??) aningen besviken. Visst, det är en smårolig film men njaa, inte mer än så, inte så rolig som jag hade trott att den skulle vara. Det säger något när en film på ca 1,20 känns lång...

- That is an S.U.V. Humans ride in them because they are slowly losing their ability to walk.

Hoodwinked (sv Sanningen om Rödluvan, 2005):
Tror du att du kan sagan om Rödluvan och vargen? Think again! I den här filmen får samtliga inblandade berätta sin version av historien, och de skiljer sig en del från varandra, förstås. Vem är skurken här, egentligen... (Det lyckades jag faktiskt lista ut! :) Det brukar annars inte vara min starka sida i deckarhistorier.) En snyggt gjord film med underbart subtil humor. Referenserna till filmer och sagor duggar tätt, jag missade säkert hälften av dem. (Desto större anledning att se den igen!) Jag kom på mig själv med att gilla både Rödluva, mormor, vargen och den något korkade, men godhjärtade skogshuggaren (en kämpande wannabe skådespelare som ger ny mening åt "method acting...), men mormor var min favorit. That grandma kicks some serious *ss!! :D

- Now hold on a pea-picking minute! I may lead a double life full of secrets and deception, but that's no reason to be suspicious!

Andra bloggar om: , ,

23:50 Posted in Dagens citat , Film | Permalink | Comments (0) | Email this

04/18/2007

Det fick mig att skratta

Filmdelta har listat de 100 roligaste filmreplikerna. Det inspirerade mig att göra en egen lista. Ja, inte med 100 citat då, för då hade jag väl fått sitta här till midsommar :) - märkligt vad svårt det är att komma på roligheter ur filmer när man ska lista dem! - men tio till att börja med. Trots att det som sagt gick lite trögt så var det riktigt roligt att leta i minnet efter repliker som har fått mig att skratta av olika anledningar, så jag gör nog fler försök.

Här är då kvällens tio filmrepliker, utan inbördes ordning.

- I'm not crazy, M'Lynn, I've just been in a very bad mood for 40 years!
(Ur Steel Magnolias, 1989)

- You're supposed to say "You have the right to remain silent!" Nobody said I have the right to remain silent!
- Donkey, you HAVE the right to remain silent. What you lack, is the capacity.
(Ur Shrek 2, 2004)

-They don't want to come down.
- Why not?
- I think the reason is that they were trying to scare you away, and you didn't get scared.
- Please, they're dead. It's a little late to be neurotic.
(Ur Beetle Juice, 1988)

- Lawrence, we're going to need considerably bigger buns.
(Ur Calendar Girls, 2003)

- Bridget Jones, wanton sex goddess, with a very bad man between her thighs... Mum... Hi!
(Ur Bridget Jones' Diary, 2001)

-Face it, girls, I'm older and I have more insurance.
(Ur Fried Green Tomatoes, 1991)

- Here's a thought. Why don't we get an egg and start our own chicken farm? That way we'd have all the eggs we could eat.
- Right. We'll need a chicken, then.
- No... no, we'll need an egg. You have the egg first, that's where you get the chicken from.
- No, that's cobblers. If you don't have a chicken, where are you going to get the egg?
- From the chicken that comes from the egg.
- Yeah, but you have to have an egg to have a chicken.
- Yeah, but you've got to get the chicken first to get the egg, and then you get the egg... to get the chicken out of...
- Hang on, let's go over this again.
(Ur Chicken Run, 2000)

- Parleley, parlelellyleloooo, par le nee, partner, par... snip, parsley...
- Parley?
- That's the one. Parley. Parley.
- Parley? Damn to the depths whatever man what thought of "Parley".
- That would be the French.
(Ur Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl, 2003)

- Don't touch that squirrel's nuts! It'll make him crazy!
(Ur Charlie and the Chocolate Factory, 2005)

For God's sake, Gerry. I asked you a simple question; there is no need for you to become Woody Allen.
(Ur Sliding Doors, 1998)

Har du några roliga filmrepliker att dela med dig av?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

23:15 Posted in Dagens citat , Film | Permalink | Comments (2) | Email this

04/10/2007

Captain Jack, you're still needed!

Sent omsider har även jag letat reda på trailern till Pirates of the Caribbean: At World's End.
Den lyste upp en annars rätt grå, blöt och zombieliknande (dålig nattsömn inatt) dag.
I just can't wait to see it!
Inser att jag måste se om de första två filmerna.
Som förberedelse.
(Fat