Jag skapar, alltså är jag

Är pälsbollsvakt även denna helg. Sasja och jag har det så "musigt" så. Fast vi är lite oense om huruvida fransarna på min sjal är kattleksaker eller inte. Och han dissade teet jag gjorde i ordning till förmån för en sexa vatten, som han gärna hade sköljt ned en av fåglarna därute med. Men dumma kattvakten vägrar att öppna balkongdörren och släppa ut honom. Himla tur att hon har fattat det där med kattgodis, åtminstone! :)

Men snart ska jag överge honom. Vill gå hem och fortsätta att pyssla, hur "musigt" det än är att vara tillsammans med Sasja. Jag har redan gjort två halsband idag, och har gott om idéer för fler smycken. Sorry söta pälsis, men idag vinner pärlorna! ;) (Jag undrar om detta placerar mig i samma kategori som Fåtöljmarodören... hoppas inte!)

Eller: Boel vs Sasja Da Cat

- Eyy! Vad gör du? Jag ligger ju här! This fåtölj ain't big enough for the two of us!

- Maken till fräckhet! Kontakta KO, någon, fort!

- You'll hear from my lawyer!

- Jag hade hur som helst inte tänkt ligga där...

De senaste månadernas "dubbeljobb" (heh, skrev "bubbeljobb" först, men fullt ;) så roligt var det inte) verkar ha kommit ikapp mig. Magen protesterar, jag är småsnuvig och aningen "svidig" i halsen (inget nöff-nöff, dock), jag har fått munsåret from hell och trött är bara förnamnet. Suck. Vilken ynkis jag är, va, orkar inte ens två och en halv månad! ;)

Dessutom har Duktiga Flickan kommit tillbaka - with a vengeance... Tänker att jag inte duger, för att jag inte kan allt "på en gång", trots att jag vet att ingen kräver det. Tänker att alla jämför mig med A, som hade jobbat på den här posten i typ hundra år, och att jag faller rakt igenom i jämförelse, trots att jag vet...

Samtidigt kan jag stå ut med allt det där, believe it or not. För mitt i stressen och (de självpålagda) prestationskraven så är det ju så jävla (pardon my French) kul med det här nya jobbet! Det känns rätt, helt enkelt. Jag måste bara få någon slags balans i det hela... och - tammetusan! - helt sonika ge Duktiga Flickan på käften! Så att hon håller sig på plats. Inget fel i att vara duktig, men Duktig Flicka tackar jag nej till!

För övrigt kan nämnas att jag "kattsitter" Ingrids charmerande fluffboll Sasja igen. Gulle-bimbo-katten. ;) (Fe'låt Ingrid och Sasja!) Katten som har utvecklat ett sjätte sinne för när Människorna ska gå på toaletten. Typ tjugo sekunder innan de ens vet om själva att de är på väg in dit så har han helt strategiskt redan placerat sig raklång på golvet nedanför toalettstolen. Ety människorna har ju ändå inget annat för sig när de ändå sitter där än att klia kattens mage!

Needless to say så får det mig att skratta mest varje gång... ;)

(PS! Ni som väntar andlöst på storyn om Boel vs Sasja, inklusive Boel själv: Den kommer!)

Min älskade vän Boel har nyss fyllt 40 år. (Vilket vi firade, fe'stås.) Av vårt gäng, The Gals, hade hon önskat sig varsitt personlig champagneglas, som dessutom inte fick passa ihop med resten av hennes tillbehör.

Vi lyssnade.
Vi hörde.
Ja, ja.
Vi gjorde som vi ville. ;)
(Don't ever tell us what to do.)

Boel fick sina glas.
De var personliga.
De passade inte ihop med resten av hennes hem.

Men hon fick själv vara med.
När vi designade glasen.
Hey, hon sa ju personliga!
Klart att hon då skulle ha ett eget glas!

Well, she did tell us so! ;)

De opersonligt personliga glasen. :)

Pyssel-yssel-vänner!

Da Gal's glas! :)

Jag vet inte om ni kommer ihåg det, men det tål alltid - alltid! - att upprepas:

Jag älskar mina vänner!
Älskarälskarälskarälskar!

Imorgon kommer den sedelärande och spännande historien hurusom Boel och Sasja Da Cat stred om Da Fåtölj - stay tuned! :D

Sorry, kunde inte motstå frestelsen att använda den rubriken. :)

Min minisemester går mot sitt slut, snabb som en gepard har den varit. Och jag har haft så himla roligt! Även om jag har fått lida också, den där förbannade värken i nacken... igår stod jag emot den, bara ville och skulle vara med på utställningen. Men idag knockade den mig fullständigt, så jag har tillbringat dagen på mitt rum, vilat och tittat på TV och haft ont.

Men nog om det. Gårdagen var, trots värken, så trevlig att mina minnen av den här resan enbart kommer att vara positiva.

Utställningen var mycket lyckad, det var fullt med folk mest hela tiden, säkert en 400 besökare. Jag var inte med bland utställarna men min bild och text fanns som "poster" i det inre rummet av galleriet. På så sätt var alla de 78 konstnärer som deltog i projektet med även på utställningen. En mycket sympatisk lösning, tycker jag. Jag vågar inte lägga ut bilden ännu, eftersom boken ännu inte är släppt, men så snart jag vet att det är OK så kommer jag förstås att visa den här.

Jag satt med (bl.a.) Ax och Mari Zidén, och vi kom så bra överens att vi företog en liten efterfest när vi väl var tillbaka inne i Göteborg. Jag hade kunnat hålla på hela natten, ni vet när det är så trevligt att man känner att det aldrig får ta slut :) men till sist fick jag ge mig för värken och tröttheten. Ja, ja. Jäkligt trevligt var det i alla fall, för att inte tala om att det gav mersmak. Jag hoppas och tror på fler FAOS-projekt i framtiden!

"You can Czeck out any time you like but you can never leave" ("Hotel California", The Eagles - pun intended ;))

Näää, det är inte sant - utställningen har flyttat på sig igen! Snacka om vandringsutställning... ;)

Det är sista dagen, och jag har en liten klump i halsen mest hela tiden. Jag vill inte åka hem! Trots att jag fe'stås saknar mina vänner och katten och pappa & PAK (inte nödvändigtvis i den ordningen) fast mest av allt min egen säng, hahaha! Jag hade mycket väl kunnat tänka mig att stanna ett par dagar till...

- I don't like it here! hör jag en amerikan gnällbräka.
Jag skulle kunna slå in näsan på honom, om jag hade varit våldsam... Men stanna hemma då, för fan!

Men jag tänker att längtan hit också är skön, på sitt sätt. Och jag vet att jag kommer att komma tillbaka hit, om inte världen går under in the meantime. Jag ska ju skriva en bok om Prag! (Sådär, nu har jag "outat" ett av mina mer långsiktiga kreativitetsprojekt - har kommit ut ur garderoben, s.a.s, hahaha)

Annars har dagen ägnats åt kyrkobesök (Tynkyrkan, St Nikolauskyrkorna och St Salvadorkyrkan), konstgalleribesök och en spooky vandring inne på Museum of Ghosts and Legends. Jag är tillräckligt mörkrädd och fascinerad av allsköns oknytt (för att inte tala om min livliga fantasi...) för att bli både skrämd och road av den senare utställningen. Det är jag och barnen, liksom. ;) (Håller fan inte på att våga gå förbi en gråmunk nere i källaren!)

Kyrkorna bjuder förstås på en kontrasterande storslagen skönhet, särskilt St Nikolauskyrkan på Mala Strana, "Lillsidan". Jag är inte troende för fem öre, men det rådet en särskild stämning därinne, något nästan... magiskt... Det är frid.

Då brister trubaduren ut i "sång" på nytt:

And I think to myself
what a wonderful world...

Aww, bless his false singing heart! ;)
It is a wonderful world!

En av tre babyskulpturer på Kampa. Det var en kamp att lyckas få ett foto taget - alla jäkla turister, inte bara ungarna, envisades med att sitta ned på dem för att bli fotograferade! Bah, trams!

Mer konst på Kampa. Kom osökt att tänka på konstdebatten som har rasat i Umeå i sommar, och skulle gärna ha velat höra vad Förste Anföraren (alias känd gallerist i stan) hade haft att säga om detta exempel på offentlig konst...

Min favorit av årets Pragbildskörd, om man får säga så om sina egna foton. :)

"We'll fall in love as we pass the sun" ("Rocketship", Mötley Crue):

Värmen och allt promenerande gör mig väldigt trött, så klockan är hårresande mycket innan jag tar mig ned på stan. Bestämmer mig för att bara sitta och läsa, så jag hamnar, inte helt oväntat, på U Kristiania. Där får man alltid det bästa av tre världar - gott öl, god läsning och den "nästan löjligt vackra" (citat Ingrid) utsikten över Pragborgen. Ah, fyra världar, jag glömde nästan sjöfåglarnas små guppande stjärtar i floden. :) Med risk för att framstå som kinky så gör den åsynen mig alltid glad.

Bestämmer mig plötsligt för att göra slag i sak och besöka U Fleku, stans äldsta pub (1499) och en formidabel turistfälla. Man kan liksom inte säga att man har varit i Prag om man inte har varit på U Fleku - och jag har varit här tre gånger förut, hehehe.

Ölglas som lampkupor. Heh, nu har jag nog sett allt.

Amazing! Nu är det cigarettförsäljarna som har försvunnit - i en stad där hälften av befolkningen tycks röka! Blir t.o.m. "upppläxad" (vänligt) av en man i en butik där jag frågar efter cigg:

- Smoke no good. Smoke die.
Heh. Yeah, you could say that.

Å andra sidan har den försvunna utställningen återuppstått.

Undras om statyerna på Karlsbron också traskar iväg? De är så många (30) att ingen skulle märka om någon fattades. Möjligtvis den där som alla ska klappa för att få tur (jag vägrar att göra det av ren princip - dessutom är det ju en kopia, som alla andra statyer på bron!) Poor copy statue, stuck there for eternity. Å andra sidan finns det värre ställen att bli strandad på, även för plagiat.

- Very good.

Antagligen den bästa komplimang jag har fått och kommer att få i mitt liv. Tro mig, tjecker smickrar inte! :)

Natt-Vltava vid mina fötter och Pragborgen som en Swarovskipärla och trubaduren som sjunger Leonard Cohens "Hallelujah". Det stavas magi!

(Fan, det är det bästa han har gjort på hela veckan! T.o.m. svanarna reste sig upp och applåderade efteråt!)

"Nästan löjligt vackert" - indeed, Ingrid.

"Gotta take a lot to drag me away from you, there's nothing a hundred men or more could ever do" ("Africa", Toto):

Nacken värker och jag känner mest för att stanna "hemma" - men jag är ju i Prag, for heaven's sake! Och det gör hursomhelst ont bara av att ligga ned... Så jag släpar mig så småningom ned på stan. Det är varmt och skönt, som det har varit mest hela tiden under den här resan, och sakta börjar humöret återvända. Only in Prague, kids, only in Prague!

Fransiskanerträdgården har återuppstått, och jag sitter där i solen och läser. En duva trippar förhoppningsfullt omkring runt mina fötter, och när jag rör på dem skrämmer vi nästan ihjäl varandra. Jag måste skratta, och får en sned blick av mannen bredvid mig. Oh for f*ck's sake, är skratt och leenden förbjudna i den här stan?? Duvan, som rätteligen skulle ha kunnat vara sned på mig (eller rasa, som det ju så populärt heter), pickar oberört vidare i jakt på mat en bit längre bort. Figures.

Detalj från Gamla stans torg.

Det är därför anmärkningsvärt att jag inte har åkt båt på Vltava en enda gång. Idag blir längtan akut när jag ser ett erbjudande, som inte alls är speciellt dyrt (båtturer = turistfällor, vanligtvis) Det kostar liiiite mer än en femma, det medges, men det är värt minst lika mycket som den där båtturen med B-I. Friden sänker sig över mig så snart båten har lämnat kajen, och jag kommer på mig själv med att få en klump i halsen - av lycka. Solen smeker mitt ansikte och det kluckar så rofyllt av vatten under mig. Det går nästan inte att höra den inspelade guidens röst, men det gör inte så mycket. För det är jag och floden och Prag.

Funderar allvarligt på att göra om det vid solnedgången.

Hittar av en slump en pub som jag frekventerade vid mitt första Pragbesök (2001) och som stod ut särskilt mycket p.g.a. även med Pragmått mätt underbart gott öl, men som jag fram tills nu aldrig har lyckats lokalisera igen. Det visar sig skämmigt nog vara väldigt enkelt att hitta dit. Oh well, nästa gång är det nemas problema! :)

Ölen är precis så god som jag minns och dessutom gör de (återigen med Pragmått mätt) jäkligt god vegetarisk fajitas. Bara en sådan sak!

Hot babes-notering:
En grönögd australiensare med Mona Lisa-leende och oemotståndliga, mörka lockar. Suck! Som om det inte är hett nog som det är...

Dagens fundering:
Hur många liter öl dricks det per dag i Prag?

Dagens fundering II:
Hur kommer det sig att åttiotalsmusiken är så stor i Prag? Jag har t.o.m. hört Nik Kershaw, och han finns knappt med på samlingsskivor annars!

Little darling, the smiles returning to the faces
Little darling, it seems like years since it's been here

Hey, då kan jag förlåta honom för att han är trubadur :) Faktum är att jag har börjat se honom mer som en "fellow artist". Och vi... eh... konstnärer gör vad vi måste göra för att klara av brödfödan, så är det. Ärligt talat så skulle jag också kunna tänka mig att "prostituera" mig för att få "uppträda" vid Vltava! ;)

Dagens fundering III:
Hur kommer det sig att delar av Prag är mobila - är det del av stans magi? I ingen särskild ordning har jag tappat bort Gamla stans torg, Vltava, Fransiskanerträdgården, en restaurang som jag passerat bara en timme tidigare, stans alla postlådor och en utställning som jag gärna vill besöka! Det mesta har återfunnits, men jag oroar mig för vart Karlsbron kan tänkas ta vägen under de två dagar som återstår!

Den lilla filosofen. (Trubadurens dotter.)

Utsikt från ett vattenhål, del 3.

"Just open your eyes and see that life is beautiful" ("Life is Beautiful", Sixx A.M.):

Det slår aldrig fel - jag blir ofelbart prisblind (åt "andra" hållet) när jag är i Prag! Kommer på mig själv med att muttra över att lunchen (spenatlasagne och en (stark)öl) kostar mig ca 90 kronor. Vilket rån, va! ;) (Men det är det med tjeckiska mått mätt) (Sak samma att man knappt får en dagens - utan stöl - för det priset hemmavid)

Jag konstaterar att det onekligen har blivit lättare att vara vegetarian i Prag. De allra flesta (turist)restauranger tycks ha förstått att det faktiskt finns människor som inte äter kött och fisk, och har numera åtminstone två vegrätter på sina menyer. För det mesta inkluderar en av de rätterna ost, but hey, you don't hear me complain, do y'a? ;) Älskar deras friterade ost med tartarsås. Den marinerade camemberten jag åt igår (se första bilden) var inte heller direkt vämjelig...

Om det var nästan plågsamt varmt igår så bjuder Prag idag på en mer svenskinspirerad sommardag, och jag får ta på mig en kofta men kan ändå sitta ute och äta. Me likes. En dag gjord som muséer, tror jag alldeles bestämt. Jag har bestämt mig för att besegra Nationalmuséet - förra året slog det ut mig redan i entrén med sin gigantiska förbudsskylt. Om jag minns rätt så är det t.o.m. förbjudet att tugga tuggummi där!

Jag måtte ha varit hemskt trött vid mitt snabba (icke)besök förra gången, för skylten ter sig inte alls särskilt stor denna gång och förbuden är färre än jag minns. Men det är förbjudet med tuggummi! Why?? Glass kan jag förstå, men tuggummi?? Har de haft folk som kletat tuggummi på utställningsföremålen eller anses det bara vara fult i största allmänhet? (Inte för att jag själv tuggar tuggummi)

Anyway, jag tillbringar faktiskt större delen av eftermiddagen här. Huset är gigantiskt! Och ack så vackert... De naturhistoriska utställningarna tycks aldrig ta slut, hur intressant som helst. Känner mig väldigt liten bredvid mammuten... Sedan kommer jag, stenälskare extra ordinaire, till mineralavdelningarna... som att lämna en unge ensam i en godisbutik! Aaaaah... så vackert! Hit måste jag komma tillbaka!

(Tsk, tsk. Som om jag skulle behöva en anledning till att komma tillbaka till Prag! :D)

Kopplar av en stund efteråt på The Irish Pub. Ja, jag veeet! Men de spelar bra musik (för det mesta) och det hänger en hel del hot babes på plejset. Ibland räcker det så, även i Prag.

Det här är dagen när jag inte går över Karlsbron en enda gång! Jag passerar inte ens Gamla stans torg - något av en bedrift, faktiskt. Istället utforskar jag gatorna omkring Vaclavplatsen, egentligen på jakt efter Fransiskanerträdgården, som mirakulöst nog har försvunnit. Det är en frisk blandning av gammalt och nytt. Restaurangerna står fortfarande som spön i backen, men påfallande många av dem "tappar" den engelska översättningen på menyerna, så hit hittar antagligen bara inhemska turister, och föralldel, de ska ju äta någonstans, de också. Priserna är därefter, så här skulle man kunna äta riktigt billigt, men vad hjälper det när man inte förstår menyn? Fast "pivo" vet jag ju vad det betyder. ;)

Framför mig sitter ett uttråkat par, som enbart tycks umgås genom och över sin digitalkamera. Då är jag fan hellre ensam!

Läser Lemmy Kilmisters White Line Fever och småskrattar gott åt hans tragikomiska berättelser. Det har varit ovanligt mycket rock 'n' roll (i bokform) för det här popsnöret i sommar - först den hårresande The Dirt av Neil Strauss & Mötley Crue (jag fattar inte att de där gossarna fortfarande lever!), följt av den nattsvarta The Heroin Diaries (av Nikki Sixx, basist i sagda Mötley Crue, och han dog faktiskt två gånger!) åsså nu den mer dråpliga, men likaledes drogomtöcknade historien om Motörhead. Det har faktiskt varit intressant läsning, trots att jag inte är något fan av grupperna. (Musiken i min iRiver består fortfarande till 99 % av pop.)

Det enda jag har shoppat hittills är ett par (urläckra) örhängen. Har gott om pengar kvar, trots att jag mestadels käkar och dricker på turistfällor, hehe. Har för övrigt inte sett just något som jag skulle kunna tänka mig. Men jag brukar vänta med shoppingen till slutet av resan.

Souvenirer går vanligtvis bort, fe'stås, men faktum är att jag har sett en T-shirt som jag är mer än sugen på, hur töntigt turistig den än är. Den är svart (fe'stås) med rosa bokstäver:

GOOD GIRLS GO TO HEAVEN
BAD GIRLS GO TO PRAGUE!

Hahaha, I love it!

Fridfullt en masse:
Att sitta vid Vltava och se sjöfåglarna (nej pappa, jag vet inte vilken sort det är ;)) ta en sen kvällssupé i ett skimmer av bläck och guld. De där små stjärtarna som sticker rakt upp i luften är bara så himla gulliga, jag tröttnar aldrig på den synen.

Läs även andra bloggares åsikter om Prag

"What's so amazing about really deep thoughts?" ("Silent All These Years", Tori Amos)

(Inga noteringar denna dag, desto mer känslor. Besökte bl.a. Dali-utställningen och marionetteaterns uppsättning av Don Giovanni.)

Marinerad camembert - to die for!

Läs även andra bloggares åsikter om Prag