05/03/2008
Iakttagelser...
.. medan jag väntar på att ytterligare ett lager färg i den pågående målningen ska torka:
- att den där tjejen som sjunger solo i Team Cans har en f*cking outstandig röst. Vem, avundsjuk, jag?! Liksom.
- att Da King kan sova 23 timmar av 24, och ändå blinka, sträcka på sig och gääääääääspa, hur trött som helst när jag väcker honom. Men han förlät mig när jag kliade öronen och smekte hakan och det där underbara ulliga goset han har på magen. Varm som en pälsbrasa var han. Bless him!
- att färg tar alldeles för lång tid på sig att torka. *suck*
Uppdaterad:
Men visst är det en eftersläpning på ljudet?
Läs även andra bloggares åsikter om Körslaget, Team Cans, katter, skapande
20:25 Posted in Dagbok , Katter , Musik , TV | Permalink | Comments (3) | Trackbacks (0) | Email this
04/26/2008
Snyggo
Elle nästa?
11:45 Posted in Foton , Katter | Permalink | Comments (2) | Trackbacks (0) | Email this
01/26/2008
Sköna lördag
Leker med pärlor.
Ler så förnöjt.
Jag skapar, alltså är jag.
Som sagt.
Tori Amos sjunger så vackert.
Att hjärtat kan brista.
Sjunger för mig.
Min älskade Syster Tori.
Emellanåt puffar pälsbollen uppfordrande på min hand.
Inte alltid så lyckat när man "pärlar". :)
Men jag förlåter honom.
Varje gång.
Och självklart kliar jag de där kliande öronen.
Sedan somnar han igen.
Snusar så sött.
Och sprätter med tassarna.
Vi är lyckliga.
Han och jag.
I vår lilla kokong.
Med årets första bukett tulpaner på bordet.
Läs även andra bloggares åsikter om Skapande, Tori Amos, katter
18:30 Posted in Dagbok , Katter , Skapande | Permalink | Comments (4) | Email this
01/19/2008
I hjärta you
19:34 Posted in Foton , Katter | Permalink | Comments (2) | Email this
10/20/2007
Det är kärlek
Kattägd läser tidning.
Rosa kattnos dyker upp under kanten på tidningen.
"Mjraoo?"
Kattägd lyfter på tidningen och tittar på katt.
Katt purrar mjukt.
Kattägd ler av pur lycka.
18:05 Posted in Dikter , Katter | Permalink | Comments (2) | Email this
10/13/2007
Dagens erbjudande: Välj själv en rubrik!
Jag vågar nästan inte berätta hur mycket jag har sovit idag. :) Men så har det också varit skralt med sömnen i flera veckors tid nu. Kisse och jag slocknade tillsammans i soffan, han i mitt knä som en mjuk pälsvärmedyna, och var borta för världen i ett par timmar. Efteråt log vi ömt mot varandra. Jag brukar säga att vad jag saknar mest i mitt singelliv är att vakna upp tillsammans med någon. Men det är faktiskt inte fy skam heller att vakna upp till ett mjukt kattpurrande, "heeej matte, älskar dig", och en kall, våt nos som buffar mot din hand.
Hey, här kommer han tassande igen, "skriver du om mig?" Han formligen klistrar sig mot min sida, så att datorn nästan glider av mitt knä och det blir svårt att skriva. Men jag låter honom hållas. För om en stund måste jag lyfta bort honom. Jag arbetar med en målning (just nu väntar jag på att första "lagret" ska torka) och då kan jag inte ha en katt uppefter mig. Katthår i en målning är ingen hit. :)
Efter den långa tuppluren såg jag Edward Scissorhands, som jag köpte för en billig slant på Tradera. Det är en av mina favoritfilmer med teamet Burton/Depp, men det var länge sedan jag såg den. Den är helt enkelt underbar, rolig och sorglig på samma gång, och Johnny ger Edward sådan värdighet, att mitt hjärta går i bitar av ömhet och medkänsla.
Och någon gång under filmens lopp ploppade en idé till en målning upp. Det är på Inspire Me Thursday-temat "Hats", och jag har... håll i er!!... tecknat! Hahaha! Nåja, gjort en skiss i alla fall. Eftersom jag inte kan teckna så tog det typ en evighet innan jag hade fått till en hyfsad hatt. Men kvinnan som bär den, henne är jag nöjd med, ja redan innan jag har hunnit måla henne. Hon ser så sorgsen ut, men stolt. Jag hoppas att hon vill berätta sin historia för mig. Och att jag kan vara det förtroendet värdig.
Men nu har det första lagret färg torkat, så jag ska greppa penslarna igen. Lyckan fyller mig vid blotta tanken. Aldrig är jag så lycklig som när jag målar!
Hoppas att ni också har en bra lördag. Berätta gärna vad ni har för er.
Sweetheart, you can't buy the necessities of life with cookies.
(Ur Edward Scissorhands)
Andra bloggar om: Edward Scissorhands, Tim Burton, Johnny Depp
19:55 Posted in Dagbok , Dagens citat , Film , Katter , Skapande | Permalink | Comments (2) | Email this
09/07/2007
Kattigt skrattigt
You must scratch me there!
Yes, above my tail!
Behold, elevator butt.
Fler underbara haikus (heter det så i pluralis?) hittar du här. Det framgår inte vem som har skrivit dem, men credit till den som har gjort det. Jag har gått omkring och skrattat över flera av dem idag. Elevator butt.... hahahaha!
19:30 Posted in Dagens citat , Katter | Permalink | Comments (2) | Email this
09/05/2007
The Sound of Love
det mjuka, kärleksfulla purrandet
från min sovande katt
när jag smeker hans päls
och sedan
Blicken
guldgrön och snedställd
fylld av villkorslös kärlek
tryggheten som är vår
21:48 Posted in Dikter , Katter | Permalink | Comments (2) | Email this
08/16/2007
Vänskapslycka och kattkärleksbråk
Äntligen fick jag rå om Felicia för mig själv en stund!
Missförstå mig rätt - jag älskar verkligen vårt gäng. Och allt vimsigt, roligt, champagnebubbligt och pratglatt som är vårt gäng. Men det är också viktigt att emellanåt få sitta ned på tumanhand med respektive brutta och fördjupa sig i tvåvänskapssamtal. Jennie och jag gör det ju titt som tätt ;) och även Älsklings-Bollen träffar jag tämligen regelbundet, men det blir lite för sällan med de andra, tyvärr.
Så det var verkligen fantastiskt givande att få den här stunden med Felicia!
Vår Herre såg till att vräka ned tunga regnmassor över Umeå, så att vi "tvingades" att sitta längre än vad vi väl egentligen hade tänkt. H*n tyckte nog att vi skulle ha gott om tid för varandra, nu när vi äntligen kom att sitta ned tillsammans. Och vilka är då vi att protestera? ;)
Många, långa samtal blev det. Viktiga sådana.
Tack, vännen.
En hysteriskt prat- och sällskapssjuk katt mötte mig när jag kom hem. Först och främst så var ju hans middag försenad med flera timmar!!! djurplågeri!!! som han nogsamt påtalade för mig och varenda granne inom tio kilometers avstånd. Sedan hade ju öronen inte blivit kliade på evigheter, säkert fem år minst, och vadå läsa posten?! istället.
Därefter förvandlades han till en formidabel "kattfälla". :)
Det är AÖ:s barns uttryck för kelsjuk katt, som vräker ut sig på golvet med blottad mage och som sedan, efter mer eller mindre kliande från den tvåbentas sida, plötsligt "slår igen" om handen med hysteriskt krafsande tassar och klor. Det är tydligen så skönt att de blir lite skogstokiga! ;) (Ja, jag vet att det också beror på att magen är deras mest sårbara punkt.) Jag tycker att det är ett underbart uttryck, "kattfällan".
Han var bara för rolig, han kunde liksom inte bestämma sig om han skulle vara kattfälla eller mattegris, så han liksom spratt åt båda hållen var tjugonde sekund eller så. Men när jag med ett skratt reste mig för att gå ut i köket till det väntande teet, tog mattegrisen över och han blev högst förnärmad och bet mig helt sonika i hälen som hämnd/kelpåminnelse!!! *asg*
Jäkla älskade, underbara pälsboll!
20:40 Posted in Dagbok , Katter | Permalink | Comments (2) | Email this
08/11/2007
Olika åsikter
Vadå "ditt bord" och du hade "faktiskt tänkt sitta här och måla?" Det är ju min säng!
20:35 Posted in Foton , Katter | Permalink | Comments (8) | Email this
07/30/2007
Kattkrav
Nä nu...
sa kisse
och parkerade sig i mitt knä
med ett upproriskt uttryck
i det älskade pälsansiktet
får det vara nog!
jamade han förargat
med spretande morrhår
all over the place
och den där skakande tassen
som är hans kännetecken
- always the drama queen,
my darling cat!
Nog med vännerna
böckerna
"duttorn"
målandet
and all that jazz
Som tar Din uppmärksamhet
från Mig
fräste han
eller skulle ha fräst
om han inte hade varit Da King
Ety kungar fräser inte.
De. Talar. Nedlåtande!
Kela. Med. Mig. Nu!
befallde han
och både morrhår och tass
stod rakt upp
som ett utropstecken...
eller som... något... annat...
fast han är ju Da King!
Och vad ska man då göra som Kattägd...
... fem minuter av pälsvarm lycka och kärlek...
22:20 Posted in Dikter , Katter | Permalink | Comments (2) | Email this
07/19/2007
Oro för min älskade pälsboll
OBS! Kattblog!
Enter at your own risk.
----
Gullenos!
Ett av alla epitet som min katt uppbär. Jag älskar denna artonåriga pälsboll så att det gör ont. Även om han pisses me off allt som oftast! ;) (Jaja, jag vet, han är en katt! Och sådan är katters natur.) Gullenosen ifråga ligger för tillfället som klistrad intill mitt lår, vilket inte är helt bra med tanke på att jag har en lap top i mitt knä. Ändå har jag inte hjärta att köra iväg honom.
För se, min kisse, han håller på att bli gammal. Eller han är gammal. Jag börjar se fler och fler tecken. Extremt kelig började han bli för ett par år sedan - tidigare var han mer sparsmakad och snål i fråga om kel. Den här keligheten är ett tecken på ett ökat behov av trygghet, så jag finner mig i det, även om det är irriterande emellanåt att ha honom som ett plåster, ett plåster som dessutom med katters självklara egoism ständigt kräver pussar och kel och kliade öron. :) För övrigt så är det ju mysigt att kela med en katt. För det mesta. När jag nyser av allt katthår som attackerar min näsa, så... nåja, alla kärlekshistorier kräver sin tribut. ;)
Ett annat tecken är att han helst inte släpper mig ur sikte. Jag vet att det också är ganska vanligt hos katter, men här börjar det faktiskt likna paranoia: Han spritter upp ur sömnen så fort jag reser mig ur soffan, eller var jag nu råkar befinna mig, sedan bevakar han ytterst misstänksamt mina minsta steg, och det står inte många sekunder på förrän han måste komma efter mig, oroligt jamande. Sådär höll han verkligen aldrig på förut! Jag kan inte låta bli att tänka att det där också har med trygghet att göra, att han känner sig otrygg så fort han inte har mig i sin omedelbara närhet. För att vara ett självständigt djur så är det faktiskt heart breaking att se. Förra veckan var jag ju bortrest, han hade en mycket trevlig kattvakt som öser kärlek över honom... ändå har det sedan jag kom hem märkts att hans cirklar rubbades, att han kände sig otrygg, och nu är han än mer obenägen att släppa mig ur sin åsyn.
Heart breaking, som sagt.
På senare tid har min älskade pälsboll dessutom börjat bete sig tämligen underligt. Han sover kopiöst mycket - inte ovanligt för en gammal katt, iofs - för att under de få stunder han är vaken gå omkring och vråla konstant! Som om han hade ont - men han klagar aldrig när jag rör i honom - eller vore ytterligt olycklig. Inget jag gör eller säger kan beveka honom - han fortsätter med sina avgrundsvrål i ett par minuter, för att sedan ramla ihop i min omedelbara närhet och prompt somna. Jag har försökt att släppa ut honom, vilket tidigare brukade bota hans rastlöshet (han har alltid varit rastlös) men han vill inte gå ut, han går knappt ut på balkongen fast jag har dörren öppen större delen av kvällen. Jag vet verkligen inte vad det är med honom, det går inte att muta honom med mat heller, annars alltid en säker muta, fast tack och lov äter han med lika frisk aptit som alltid.
Nå, det är bara att acceptera:
Min älskling är gammal.
Han är trött och gammal.
Kanske t.o.m. en aning senil?
Jag måste snart fatta det svåraste av beslut.
Jag har ju förberett mig för det de senaste fem, sex åren.
Men det gör verkligen inte saken lättare.
Och det är så svårt när han är, till synes, frisk.
Usch, jag blir så jävla lessen när jag tänker på det! Jag vet att jag har ansvaret över honom, att jag är skyldig att hjälpa honom vidare när det är dags och inte själviskt hålla honom kvar bara för att jag älskar honom så mycket att blotta tanken på att förlora honom... men min älskling har levt ett fullgott liv, varm och älskad och lycklig, han ska få avsluta sitt liv med värdighet när det är dags.
But it will break my heart.
It breaks my heart just to think about it!
Förbaskade pälsboll, jag älskar dig så jävla mycket!
23:30 Posted in Katter | Permalink | Comments (8) | Email this
07/06/2007
Lycka är...
... att i fem minuter stå vid en öppen balkongdörr.
Småprata och kela med katten i min famn.
Titta ut över en regngrå, folktom innergård.
Viska nonsens i ulligt kattöra.
Lyssna till det purrande svaret.
Pussa varm päls.
Om och om och om igen.
I ren lycka.
Få en kattguldsblick av ovillkorlig kärlek.
23:09 Posted in Katter | Permalink | Comments (4) | Email this
06/21/2007
Kisse demonstrerar, kisse har fått nog
När jag nyss gick in i köket upptäckte jag att kisses matskål inte stod på sitt vanliga ställe. Huh?? Jag tittade mig omkring och fick syn på den längst inne i hörnet bakom matbordet. Jag var tvungen att skratta för mig själv, snacka om demonstrativt*...
... för att vända mig om och få syn på matdemonstranten himself.
Mycket surt glodde han på mig.
- Äääär du hungrig? retades jag. Hååååller du på att svälta ihjäl?
Det ryckte lite i morrhåren.
Sedan började han slicka en tass.
----
* Jodå, han har fått mat!
20:55 Posted in Katter | Permalink | Comments (0) | Email this
06/15/2007
Jag trivs bäst i skrääääpigt landskap
- Vadå "det där skulle faktiskt gå till pappersinsamlingen"??
Avd:
Katter kan sova var och när och hur som helst.
Och under alla andra omständigheter. ;)
21:19 Posted in Foton , Katter | Permalink | Comments (2) | Email this
06/01/2007
Kattskratt
Missförstå mig rätt
- jag älskar min katt!
Men oftast är han en pest.
Vi har gräl som skulle få ett Bergmans-äktenskap
att framstå som harmoniskt.
Arton år.
And counting.
Han vet precis vad han ska göra
för att reta gallfeber på mig.
Och vice versa.
Ibland gör han mig så arg
att jag tänker att jag ska...
...
fast han är ju min baby
min älskling
min mest älskade hatade älskling!
Alltid älskar jag honom.
Speciellt när han får mig att gapskratta.
Högt och skamlöst.
Vilket händer allt emellanåt.
Som ikväll.
När jag skulle pressa vatten ur en pensel.
Och vattnet stänkte rakt upp
i en nyfiken kattnos.
Den minen var en Oscar värd!
Älskade, odrägliga jäkla pälsboll -
förlåt mig för skrattet!
Mät mitt skratt i kärlek
och du ska förstå.
Andra bloggar om: Katter
23:14 Posted in Katter | Permalink | Comments (2) | Email this
01/26/2007
Idolfoto
Åh! Jag är lite, nej mycket förälskad i min nya kamera! Den är så liten och söt och smidig jämfört med min gamla. Dessutom verkar den vara lättare att begripa sig på och ta bra bilder. (Inte nödvändigtvis i den ordningen :))
Da King hävdade bestämt att endast det bästa dög som premiärfoto här i bloggen, d.v.s. Da King Himself... Och vem är jag att säga emot en katt? Förlåt, en kung, ska det naturligtvis vara. :)
10:00 Posted in Foton , Katter | Permalink | Comments (4) | Email this
05/13/2006
Hugsvalan
När han hoppar upp i mitt knä med ett mjukt purrande, och jag smeker hans silkeslena päls, känner spinnandet vibrera mot, genom, min hand. När jag känner hur lugnet sänker sig över mig, genom hans varma kropp, mjuka päls och ovillkorliga kärlek. När hans sträva tunga kittlar min hand, för en kort sekund.
Livet stannar. För den där korta sekunden. Och jag är lycklig.
Ängel/demon/båda delarna - älskar, älskar min pälsboll!
23:15 Posted in Katter | Permalink | Comments (0) | Email this
05/04/2006
Uh-oh!
Ikväll har kisse verkligen varit odräglig!
Gått omkring och gnällt.
Gnällt.
Gnällt.
Och återigen gnällt!
(Sa jag att han har gnällt?)
Jag har varit nära ett frispel. Faktiskt.
Kunde ha sålt honom till den som bjöd lägst.
Fast älskar honom gör jag. Ju.
Så han fick vara kvar.
Nyss kom han till mig.
Vi kelade.
Purr. Kurr. Kel. Kel.
Älskade jävla pälsboll. Liksom. ;)
Då upptäckte jag det:
Ett litet, litet sår strax under örat.
(Hur han nu har fått det?!)
Men älsklingsbaby! kurrade jag.
Varför spelade du inte ut det kortet?
Då hade jag gjort vad som helst!
Jag ångrade orden i samma stund jag sa dem.
När jag såg kisses ögon smalna av belåtenhet.
Ety det är med katters minnen som med elefanters:
De glömmer aldrig.
20:50 Posted in Katter | Permalink | Comments (3) | Email this