Jag skapar, alltså är jag

... att dansa i hissen på väg upp till kontoret en helt vanlig torsdagmorgon! (Halvdöd av sömnbrist, tillika.)

Orsaken till "extasen" var The Ramones "Sheena is a Punk Rocker" i min iPod. :)

Well the kids are all hopped up and ready to go
They're ready to go now
They got their surfboards and they're going to the Discotheque Au-Go-Go
But she just couldn't stay
She had to break away
Well New York City really has it all
Oh yeah oh yeah
Sheena is a punkrocker

Godisar:

- Nytt jobb! Som i arbetsglädje!
- Börjat smida planer med The Gals om en resa till Rom till våren
- Min sprillans nya, ytte-pytte-söta Ipod (ja, jag är prylnörd ;))
- Glädjen & stoltheten över att vara med i FAOS-projektet

Surisar:

- Nytt jobb! Som i stress och prestationsångest så att jag nästan går sönder!
- Svårt att sova
- Miss FixIt is back - with a vengeance!
- Ont i nacken och händerna
- Enorm frustration & irritation påkallad av en person som ska få förbli namnlös...
- Ensamhet och svaghet

Svalkisar (ibland med skratt):

- Musik: Gbg vs Sthlm, Maia Hirasawa (2009), God Put a Rainbow in the Sky, Miss Li (2007, ja jag är lite sen emellanåt ;)) och Melody Gardots FANTASTISKA (vilken sångerska!) My One and Only Thrill (2009)
- Böcker: Iron Kissed av Patricia Briggs, The Reformed Vampire Support Group av Catherine Jinks och The Name of the Wind av Patrick Rothfuss

Gråtisar:

- Mamma fick inte dela min glädje över FAOS-projektet...
- Faster B fick inte dela min glädje över FAOS-projektet...
- Jag saknar dem så jävla mycket!

Idag tillträdde jag så äntligen min nya tjänst efter två månaders "dubbelarbete" (som i inskolning både för mig och min efterträdare) Helt underbart skönt att Dagen D kom till sist! Spännande och pirrigt är bara förnamnet, och större delen av dagen har jag mest känt mig som en nackad höna som rusar runt utan att begripa att hon förlorat huvudet, hahaha. Samtidigt så var jag så j*vla glad, rent ut sagt. Jag har aldrig känt så starkt för ett jobb förut. Det passar mig, det vågar jag nästan påstå trots att allt är så nytt.

Därmed inte sagt att det inte var skönt (om än stressigt...) att sedan på eftermiddagen bara lämna allt därhän för att bege mig till Göteborg och FAOS släppfest för boken med tillhörande vernissage och fest på kvällen för medlemmarna. (Får jag passa på att säga hur stolt jag är över att tillhöra FAOS och att vara med i det här projektet?) Jag åkte t.o.m. ut lite tidigare till flygplatsen för att hinna sitta ned över en birra (jag gillar att "hänga" på flygplatser) en stund innan take off. Hade med mig en bok (Patricia Briggs Iron Kissed), men var för trött och stressad för att kunna fokusera på den, trots att den är så bra. Det händer minsann inte ofta att jag inte orkar läsa!!!

Istället plockade jag upp min sprillans nya silverfärgade Ipod Nano, som är så liten och söt att jag får värsta beskyddarinstinkten, och lät Marit Bergman hålla mig sällskap istället. Thank God for music!

Nu har jag sent omsider landat här i Göteborg i ett litet, men trivsamt rum på City Lägenhetshotell. Tröttheten bränner mina ögon men jag har fortfarande inte lyckats varva ned helt. Tur att jag kan sova ut imorgon! Har redan meddelat Ax att det inte är någon idé att räkna med mig förrän vid lunchtid. :)

Vilket himla svammel detta blev... men kom då ihåg att jag sov max tre timmar natten till idag. Jag ville bara dela med mig av min lycka över det nya jobbet, även om jag inte kan gå in på detaljer, och över den här minisemestern i Götet. Jag tänker mig att de här fyra dagarna av konstprat, konstmingel och konstnärskompisar (förutom shopping och andra roligheter) ska göra att jag kan ladda om batterierna något och, förhoppningsvis, återvända till nya jobbet med förnyad energi och entusiasm.

Hutter. Frys. Fryyyys! Måndag, dessutom. Och ont i nacken. Och i händerna. Och trött. Tröööött!

Tack och lov för den kommande minisemestern till Göteborg med avfärd på torsdag kväll. Jag deltar i Female Artwork of Swedens projekt Survivor till stöd för Rosa bandet. På lördag är det släppfest för boken och vernissage. Senare på kvällen är det fest för nätverkets medlemmar. Det ska bli så kul!

Och du. Du glömmer väl inte att köpa boken? Jag lovar att ge information om hur du får tag på den så snart jag vet det själv. :)

Ikväll hänger jag med Ingrids pälsboll, Sasja. (Tyvärr, Sasjas fans, jag hade inte med mig kameran ikväll!) Vi har busat och kelat och plundrat kattgodisförrådet och surfat på Youtube. Nu äter jag nötter och väntar på Idol och Sasja har somnat här intill mig. Ganska mysigt, faktiskt.

Och på Youtube hittade jag den här underbara pärlan med två av mina absoluta favoriter, Frida Hyvönen och Marit Bergman (Jennie Abrahamsson kände jag inte till sedan förut) Sasja och jag diggade hej vilt! Den gjorde mig glad. Njut av den ni också.

Don't count on the birds to represent your longing...
(Frida Hyvönen, "Birds", Silence is Wild, 2008)

(Såmm vi säjj här i Nårrlann)

Har följt auditionavsnitten i Idol sporadiskt, mest för att jag har så svårt för alla puckon som nästan krossar rutan på min TV med sin falsksång. En del tycks ha noll självinsikt och eftersom de inte skäms för sig själva så skäms jag å deras vägnar. Det må låta elakt, men så är det, and hey, jag har inte prövat och kommer aldrig att pröva min lycka i Idol - jag vet bättre, hahaha.

Och en sak är klar:
Efter ett antal auditions så är behovet av av att "rena" öronen efteråt lika starkt som efter en Schpektakel-deltävling. And that's saying something!

Därför tänker jag nu låta Syster Tori få ta hand om mina öron för resten av kvällen. Jag låter rentav henne ta hand om er också. ;) Och jag väljer "Sleeps With Butterflies" från The Beekeeper (2005). En av mina absoluta Tori-favvisar med en text som jag verkligen kan relatera till.

/---/ You say the word
you know I will find you
Or if you need some time
I don't mind
I don't hold on to the tail of your kite
I'm not like the girls that you've known
But I believe I'm worth coming home to
Kiss away night
This girl only sleeps with Butterflies
with Butterflies
so go on and fly then boy/---/
(Hela texten här)

Jag läser Kate Bush: The Biography av Rob Jovanovic just nu. Kate har alltid varit en av mina stora favoriter, men jag har inte känt till så mycket om henne, så det är intressant läsning. Blev dessutom påmind om hur otroligt länge sedan det var jag lyssnade på henne, så naturligtvis var jag tvungen att damma av mina gamla CD:s och återuppleva alla mina favoriter.

De var många.
Det stavas musiklycka.

Som en start på helgen bjuder jag er, mina kära läsare (och alla ni andra, hu hu), på "Wuthering Heights" från The Kick Inside (1978). Videon är minst sagt cheesy, men låten är oförglömlig, one of a kind. (Vad man än tycker om den, menar jag.)

/.. Heathcliff, its me, Cathy come home
I'm so cold, let me in-a-your window
Oh it gets dark, it gets lonely
On the other side from you
I pine alot, I find the lot
Falls through without you
I'm coming back love, cruel Heathcliff
My one dream, my only master /.../

För 20 år sedan, på denna dag, somnade min mamma in, 46 år gammal.

Jag lyssnar på Enyas "On Your Shore" (Watermark, 1989), som tog mig genom det första, svarta året efter mammas död. Och som alltid påminner mig om mamma. Än i denna dag gråter jag när jag hör den, men den skänker dessutom en slags vemodig tröst, precis som då.

Cool waves wash over
and drift away with dreams of youth
so time is stolen
I cannot hold you long enough

Sjunger Enya. För mamma. För mig.

Mitt hjärta gråter idag.

Jag hoppas att du har funnit den frid som saknades dig i livet, mamma.
Men jag saknar dig.

Eller:
Var f*n är mitt huvud?!

Inskolningarna fortsätter.
D.v.s jag skolar in och blir inskolad.
Nästan varje dag.
Halva dagen med respektive person.

Det stavas ohmygodjagärsåf*ckingtröttmenlycklig!

Heh.

Pendlar mellan extas (shit vad kul det här ska bli, det här är ett jobb helt i min smak!) och panik (men gud, hur ska jag kunna lära mig allt detta på den här korta tiden och varför kan jag plötsligt inte ett ord engelska?!) Det är väl som det ska vara när man påbörjar ett nytt jobb, men det tar på, det ska villigt erkännas. Det är lite IQ fiskmås just nu, i alla fall när det gäller sådant som inte rör nuvarande eller kommande jobb.

Eller:
Mer vimso än någonsin! :D

Tack vare Boel tog jag mig i alla fall ut till Iksu Spa igår för ett mycket behövligt vattengympapass. Träna, jag behöver träna, för att orka. För att inte tala om att jag behöver vara umgås och skratta tillsammans med mina vänner. Ingrid fick mig att ta nästan en hel timmes lunch idag, där jag annars har en tendens att hoppa över lunchen - jag tappar aptiten när jag har det stressigt. Tack, mina vänner, hoppas att jag kan göra något för er också!

Trots värken föregående helg så lyckades jag måla och "pärla". Även ikväll har jag skapat (smycken). Kreativiteten är den bästa avkopplingen, men det gäller att bekämpa tröttheten som vill lägga sig i och förhindra, och som viskar försåtligt i mitt öra att jag är för trött och att jag inte har några idéer och allt vad det nu är... Men jag skapar, alltså är jag, och det behöver inte alltid vara så jävla pretto! Därför har jag skapat. Inget märkvärdigt, direkt, men det var välsignat avkopplande.

Och imorgon är det fredag. Allaredan! Shit, vad dagarna flyger iväg!

The dark of the alley, the breaking of day
The head while I'm driving, I'm driving
Soft lips are open, knuckles are pale
Feels like you're dying, you're dying
You, your sex is on fire
Consumed with what's to transpire
(Kings of Leon, "Sex on Fire", <i>Only by the Night</i>, 2008. Shit vad bra de är!)

Musik + vardag + "lyssnarmycketpåjustnu" = musik som har gjort och gör mig glad = Vardagsmusik extra ordinarie

/.../ I was waiting for my hearse
What came next was so much worse
It took a funeral to make me feel alive
Just open your eyes
Just open your eyes
And see that life is beautiful.
Will you swear on your life,
That no one will cry at my funeral?/.../
(Ur "Life is Beautiful" - Sixx AM)

I apologize
That your memory serves you more than I can now
You'll have to make sense of my life somehow
Yeah, somehow
Well, I close my eyes
Remove each piece of armor one by one
Inhale this moment deep into my lungs
Make amends for all I've done /.../
("Permission" - Sixx AM)

/.../ They burned down the gambling house
It died with an awful sound
Funky claude was running in and out
Pulling kids out the ground
When it all was over
We had to find another place
But swiss time was running out
It seemed that we would lose the race
Smoke on the water, fire in the sky/.../
("Smoke on the Water", Deep Purple)

"Just open your eyes and see that life is beautiful" ("Life is Beautiful", Sixx A.M.):

Det slår aldrig fel - jag blir ofelbart prisblind (åt "andra" hållet) när jag är i Prag! Kommer på mig själv med att muttra över att lunchen (spenatlasagne och en (stark)öl) kostar mig ca 90 kronor. Vilket rån, va! ;) (Men det är det med tjeckiska mått mätt) (Sak samma att man knappt får en dagens - utan stöl - för det priset hemmavid)

Jag konstaterar att det onekligen har blivit lättare att vara vegetarian i Prag. De allra flesta (turist)restauranger tycks ha förstått att det faktiskt finns människor som inte äter kött och fisk, och har numera åtminstone två vegrätter på sina menyer. För det mesta inkluderar en av de rätterna ost, but hey, you don't hear me complain, do y'a? ;) Älskar deras friterade ost med tartarsås. Den marinerade camemberten jag åt igår (se första bilden) var inte heller direkt vämjelig...

Om det var nästan plågsamt varmt igår så bjuder Prag idag på en mer svenskinspirerad sommardag, och jag får ta på mig en kofta men kan ändå sitta ute och äta. Me likes. En dag gjord som muséer, tror jag alldeles bestämt. Jag har bestämt mig för att besegra Nationalmuséet - förra året slog det ut mig redan i entrén med sin gigantiska förbudsskylt. Om jag minns rätt så är det t.o.m. förbjudet att tugga tuggummi där!

Jag måtte ha varit hemskt trött vid mitt snabba (icke)besök förra gången, för skylten ter sig inte alls särskilt stor denna gång och förbuden är färre än jag minns. Men det är förbjudet med tuggummi! Why?? Glass kan jag förstå, men tuggummi?? Har de haft folk som kletat tuggummi på utställningsföremålen eller anses det bara vara fult i största allmänhet? (Inte för att jag själv tuggar tuggummi)

Anyway, jag tillbringar faktiskt större delen av eftermiddagen här. Huset är gigantiskt! Och ack så vackert... De naturhistoriska utställningarna tycks aldrig ta slut, hur intressant som helst. Känner mig väldigt liten bredvid mammuten... Sedan kommer jag, stenälskare extra ordinaire, till mineralavdelningarna... som att lämna en unge ensam i en godisbutik! Aaaaah... så vackert! Hit måste jag komma tillbaka!

(Tsk, tsk. Som om jag skulle behöva en anledning till att komma tillbaka till Prag! :D)

Kopplar av en stund efteråt på The Irish Pub. Ja, jag veeet! Men de spelar bra musik (för det mesta) och det hänger en hel del hot babes på plejset. Ibland räcker det så, även i Prag.

Det här är dagen när jag inte går över Karlsbron en enda gång! Jag passerar inte ens Gamla stans torg - något av en bedrift, faktiskt. Istället utforskar jag gatorna omkring Vaclavplatsen, egentligen på jakt efter Fransiskanerträdgården, som mirakulöst nog har försvunnit. Det är en frisk blandning av gammalt och nytt. Restaurangerna står fortfarande som spön i backen, men påfallande många av dem "tappar" den engelska översättningen på menyerna, så hit hittar antagligen bara inhemska turister, och föralldel, de ska ju äta någonstans, de också. Priserna är därefter, så här skulle man kunna äta riktigt billigt, men vad hjälper det när man inte förstår menyn? Fast "pivo" vet jag ju vad det betyder. ;)

Framför mig sitter ett uttråkat par, som enbart tycks umgås genom och över sin digitalkamera. Då är jag fan hellre ensam!

Läser Lemmy Kilmisters White Line Fever och småskrattar gott åt hans tragikomiska berättelser. Det har varit ovanligt mycket rock 'n' roll (i bokform) för det här popsnöret i sommar - först den hårresande The Dirt av Neil Strauss & Mötley Crue (jag fattar inte att de där gossarna fortfarande lever!), följt av den nattsvarta The Heroin Diaries (av Nikki Sixx, basist i sagda Mötley Crue, och han dog faktiskt två gånger!) åsså nu den mer dråpliga, men likaledes drogomtöcknade historien om Motörhead. Det har faktiskt varit intressant läsning, trots att jag inte är något fan av grupperna. (Musiken i min iRiver består fortfarande till 99 % av pop.)

Det enda jag har shoppat hittills är ett par (urläckra) örhängen. Har gott om pengar kvar, trots att jag mestadels käkar och dricker på turistfällor, hehe. Har för övrigt inte sett just något som jag skulle kunna tänka mig. Men jag brukar vänta med shoppingen till slutet av resan.

Souvenirer går vanligtvis bort, fe'stås, men faktum är att jag har sett en T-shirt som jag är mer än sugen på, hur töntigt turistig den än är. Den är svart (fe'stås) med rosa bokstäver:

GOOD GIRLS GO TO HEAVEN
BAD GIRLS GO TO PRAGUE!

Hahaha, I love it!

Fridfullt en masse:
Att sitta vid Vltava och se sjöfåglarna (nej pappa, jag vet inte vilken sort det är ;)) ta en sen kvällssupé i ett skimmer av bläck och guld. De där små stjärtarna som sticker rakt upp i luften är bara så himla gulliga, jag tröttnar aldrig på den synen.

Läs även andra bloggares åsikter om Prag