Sorgligt fem i tolv

noreply@blogspirit.com (carra) — Thu, 27 Dec 2007 21:25:00 +0100

Jag brukar nogsamt hålla politiken utanför den här bloggen, eftersom jag tidigt bestämde mig för att den bara skulle handla om me, myself and I, och att jag skulle ha roligt.* Men ibland har livet och politiken trängt sig på så uppfordrande, att jag inte har kunnat värja mig mot dem - som 11 september och mordet på Anna Lindh (min gamla blogg, som inte finns kvar längre).

So be it.

Mordet på Benizar Bhutto är en sådan där händelse. Jag tappade nästan andan när jag läste om det på Text-TV. (Ja, jag är så gammaldags att jag läser nyheter på Text-TV ;)) Mördad... med valet strax runt hörnet. Så fick "de" henne också!

Blev så ledsen.
Tappade hoppet om mänskligheten.
Liksom.
I alla fall lite.

Inget nytt under solen.
Men fortfarande kan
terroristdåden
lönnmorden
överraska -
och göra ont.

Tack och lov.
Får man väl säga.
(Om det senare.
Inte morden.)

För det betyder att jag fortfarande
är människa nog
att känna.
Och sörja.
Även det som inte berör mig personligen.

Andra tankar om detta sparar jag till IRL.

* Det betyder inte att jag inte har politiska åsikter. Men politik kan jag prata tillräckligt om IRL

Läs även andra bloggares åsikter om Benazir Bhutto

Jag skapar, alltså är jag - nyheter

Sorgligt fem i tolv