06/04/2008
Pragment, tema skyltar 2
Det har tagit mig lite tid, men här kommer nu äntligen den sista installationen av Pragmenten. Jag hoppas att ni ska tycka om dem lika mycket som jag tyckte om att skriva och fotografera dem :)
Hu, det verkar vara ett hårt och utsatt liv att vara schäfer i den här stan!
Fast kanske ändå inte, förutsatt att vovvarna följer reglementet.
Könstillhörigheten på toaletterna i Prag är en hel historia för sig. :) Tanken är att ingen, säger ingen ska ta fel...
Den mer prosaiska approachen:
Den mer konstnärliga approachen:
Kort sagt, jag tröttnar aldrig på alla dessa mer eller mindre vackra (tokiga/uppseendeväckande/roliga/etc) skyltar, och jag ser redan framemot att åka tillbaka och "jaga" reda på fler av dem!
21:05 Posted in Foton , Prag 2008 , Resor | Permalink | Comments (2) | Email this
05/29/2008
Pragment, tema skyltar 1
Beauty's only skin deep...
En sak är påtaglig när det gäller Prags reklamskyltar:
Mycket skylt för litet innehåll. ;)
Skylten var nästan större än konstgalleriet i fråga...
Inte en kattj*vel så långt ögat nådde! ;)
Höll vad den lovade... både vad det gällde klientel och personal. :)
Så snyggt skyltat. Så dåligt kaffe.
Nope. Sorry. Falsk marknadsföring även här. Synd, hade gärna velat träffa denne man. ;)
Eftersom jag är vegetarian kan jag inte uttala mig om detta. Men jag vet inte... empire of the steak??! Puh-lease!
Min favoritskylt.
Läs även andra bloggares åsikter om Prag
23:40 Posted in Foton , Prag 2008 , Resor | Permalink | Comments (2) | Email this
05/24/2008
Pragment, dag 5 (17 maj)
Mitt kungarike för ett frimärke!
Jag har kommit på en briljant affärsidé:
Jag ska öppna ett stånd där jag säljer frimärken till turister!
Frimärken är nämligen svårare att få tag på än vad det är att bryta sig in i Pentagon! Om man inte snavar över ett postkontor, förstås, men de lyser med sin frånvaro. Vykortsförsäljare vimlar det av, däremot. Men jag skulle sälja både vykort och - flämt! - frimärken. Skulle sälja som smör i solen.
Som det verkar nu får jag skicka vykort när jag kommer hem till Sverige.
Om frimärken är hårdvaluta, så har det gått inflation i växlingskontor...
Handlar akrylfärger a 100 ml och två stora penslar för ca 105 kronor. Otroligt billigt! Ångrar nästan att jag inte köpte mer, men jag har väldigt mycket färg allaredan. - Längtar otroligt mycket efter att måla!
Mission accomplished! Hittar frimärken på det mest befängda ställe, en smyckesaffär som inte ens säljer vykort! Förklara den logiken, någon. Det är mest ett hugskott som gör att jag frågar, och när svaret blir jakande är min förvåning så uppenbar att samtliga i butiken (tre blåhåriga amerikanskor och butiksägaren) måste le. "You should advertise!" säger jag till ägaren efter att jag har förklarat hur jag har letat överallt. "You think?" säger den förtjusande lille mannen med håret på ända. "Absolutely!!!" säger jag med emfas. Amerikanskorna nickar, de också. Världsmedborgare, förenen eder i jakten på tjeckiska frimärken!
"Franz Kafka hade inte heller roligt." Men det nyöppnade Kafkamuséet är en upplevelse av mörker, ord, bilder och musik. Väldigt stämningsfullt, väldigt... ja, Kafka. Blir livrädd av en skugga i ögonvrån – min egen spegelbild, visar det sig. Jag kan nästan höra det förstulna leendet hos Kafka.
Den något *host* oanständiga statyn utanför Kafkamuseéet. Låt mig bara säga såhär: Vissa delar var väldigt rörliga...
Kanske inte så bra att bringa H P Lovecraft som reselektyr. Gengångaren är en mäktig spökhistoria, och trots att jag är en inbiten vampyr- och skräckläsare gör den mig lätt nervös och lättskrämd. Och en sak måste befästas en gång för alla:
MJUKISDJUR SKA INTE ANDAS!!
Det är tur att jag har starkt hjärta...
Hittar ytterligare ett ställe som säljer frimärken. Wow, rena inflationen! Nu återstår bara att lösa mysteriet med De Försvunna Brevlådorna.
Jag har sagt det förut, och jag tänker upprepa det tills tungan trillar ur min mun:
GUD BEVARE världen från fulla engelsmän i grupp!
Min plikttrogna (a woman's gotta do what a woman's gotta do) ölprisundersökning visar vid hand att utsikt över Vltava betingar ca fem kronor extra (ca 13 kronor inalles). Förfärligt - borde jag rasa?
Landar slutligen - med fötter ömma som hos Marie Antoinette - på mitt absoluta favoritplejs, Restaurant Kristian Marco nere vid Vlatavas flodkant. Ett ytterst enkelt plejs med ett antal träbänkar och parasoller, men med en fenomenal utsikt. Jag hoppas att härifrån åter få se solen gå ned över Pragborgen - en syn att gömma i hjärtat för många månader framöver. Hittills har vädret och andra omständigheter snuvat mig på solnedgången.
Som jag skriver detta börjar det, liksom häromkvällen när jag var här, att blåsa upp och himlen mörknar fortare än ansiktet på en tvååring. Men vad faaan! Jag vill bara sitta här och ta en öl och titta på solnedgången - är det för mycket begärt?? VA?! Ursäkta mig, men nu tänker faktiskt den här turisten RASA!
Gör en deal med vädergudarna om att jag ska lyssna på den rastaflätade trubaduren utan att klaga om de håller inne med regnet. (Det är ju inte som om han, trubaduren, kommer att göra någon Ledin- eller (oh fasa!) Gessle-covers!) Än så länge håller de sin del av avtalet, om än jag får glömma solnedgången över borgen. Det hade nog krävts tio covers av Ledin respektive Gessle för att ro i land ett sådant avtal. Men det kommer alltid att finnas solnedgångar över Pragborgen, och jag kommer alltid att återvända till Prag.
Smart fågel som flyr trubaduren...
En av alla dessa djupt engagerade och service minded försäljare på Karlsbron :)
Läs även andra bloggares åsikter om Prag
13:36 Posted in Foton , Prag 2008 , Resor | Permalink | Comments (0) | Email this
05/23/2008
Pragment, dag 4 (16 maj)
Velighet, ditt namn är Rödhätta:
Vaknar velig, och på den vägen är det. Planerna för dagen är Letnaparken. Men när jag kommer ned till Vaclavplatsen känner jag att jag inte orkar börja kolla upp hur jag ska ta mig dit. Istället bestämmer jag mig för att besöka Nationalmuséet. Kliver in i den vackra byggnaden och "snavar" nästan omgående över en stor skylt med förbud – fotografering, tuggummi, väskor, jackor, and whatnot. Blir trött bara av att läsa skylten, så jag ångrar mig och går därifrån. Tänker att jag ska gå till Kafkamuséet istället. Strosar i egna tankar, låter (turist)benen gå dit de vill, varpå jag plötsligt befinner mig i Josefov, de judiska kvarteren. Helt fel håll om man ska till Kafkamuséet, men rätt om man ska till Letna...
Tar en kaffe för att vila trötta ben (skavsåret from hell, dessutom!!) och försöker bestämma mig.
En lätt störande detalj i denna stad är att det på många ställen inte går att låsa toalettdörren. Jag antar att koden är att om dörren är stängd så sitter det någon därinne, men det känns ändå nervöst. Jag håller fast dörrhandtaget, för säkerhets skull.
Inte klokt att en kaffe kostar mer än en öl!
När jag går runt hörnet på restaurangen står jag i princip på bron som leder över till Letnaparken. Ja, det avgör ju saken. :) Det är en rejäl promenad uppför ett antal trappsteg, vilket får mina ben att skrika i protest, men det är det väl värt. Vacker utsikt och en ögonvärmande grönska att vandra i. Kommer så småningom över till Kungliga trädgården, ett av de ljuvligaste ställena på jorden. Med ögon känsliga för grönt...
Passerar borgen, men trots att den är en av mina favoriter passar jag denna gång. Tar mig istället nedåt längs den ringlande kullerstensvägen. Solen har brutit fram. Jag är för varmt klädd.
Efter denna långa, livsnjutande promenad är en öl högst efterlängad! Hela sju kronor. :) Billigast hittills, den dyraste har kostat 13 kronor. Jag roar mig alltid med denna lilla "prisjakt" när jag är i Prag.
Öl i Prag ska vara stark, kall och gratis, för att parafrasera Churchill.
Det börjar regna, så jag tar en öl till. Mina fötter och ben gör vågen av tacksamhet. Får sällskap av ett par tjeckiska turturduvor. Jag hoppas att de sätter sina öl i halsen! Jag vill också ha en kyss... (Inte av honom!) Sedan ler kvinnan vänligt mot mig, och jag skäms. Hon har de grönaste ögon jag har sett.
Otroligt, nu åskar det igen! Jamen fe'låt, men det var ju faktiskt Tre Kronor som slog ut tjeckerna i hockey-VM, inte jag. Eller är det "guilty by association"?
Servitrisen sliter in stolarna från trottoaren med samma emfas som hon knuffar ut den storna urnan med blommor, så att de ska få vatten.
Svenskarna vid bordet intill frågar en polis om vägen. Det skulle jag aldrig våga! Jag har alltid haft en enorm respekt för poliser, antagligen sedan den där gången när jag som barn hamnade hos polisen när mina föräldrar tappade bort mig.
Det vimlar av konstgallerier, och min strategi är att gå in i vartende galleri jag har passerat. Det har m.a.o. blivit tämligen många, trots att jag vid något tillfälle passat. Mycket är rena tjeckiska hötorgskonst, tämligen mediokert och motiven hämtas oftast från Prags mest kända turistmål (Karlsbron, lyktorna, tornen och spirorna, etc) Men det finns förstås en hel del guldkorn, för att inte tala om hur inspirerad jag har blivit emellanåt!
Har ett långt, intressant samtal med en konsthandlare på ett galleri på Kampa. Jag är pratsjuk och han hyfsad på engelska (vilket annars sällan är fallet i Prag). Vi diskuterar teknisk skicklighet kontra konstnärligt uttryck. Konstnären i fråga, M någonting (dessa slaviska namn!) har bl.a. målat en svit med musiker, och om jag bara hade varit lite mer stadd vid kassa hade jag slagit till direkt. Där finns en nerv, en rörelse, ett liv, som slår ut det mesta i galleriet, inklusive de tekniskt skickligt utförda oljemålningarna med Pragmotiv, som innehar hedersplatserna i galleriet. Vackert, men tråkigt. Och säkert det som i slutänden säljer mest.
Tröstar mig med ett antal fina konstkort istället. Sådana finns det gott om i Prag för en billig slant (ca 2,50 styck) och tjänar gott som både inspiration och "när du behöver ett kort att skicka".
En sak som jag inte köper i Prag är böcker. (Inte för att jag handlar mycket öht) Dels för att jag inte kan tjeckiska, dels för att jag lika gärna kan köpa engelskspråkiga författare via nätet. Och Kafka et al läser jag hellre i svensk översättning. - Men njutningen av att vandra i bokhandlar är lyckligtvis fortfarande gratis.
Tjeckiska kypare har konstant ont om småpengar. Växelkassa, anyone? - Får motsvarande 6 kronor tillbaka i småmynt - tro mig, det blir många pengar! Men bra att ha för att betala biljetten till spårvagnen (ca 5 kr)
"Här i mörkret hos mig" på balkongen dånar följande telefonsamtal ut i natten:
- HELLO!
(Tjeckisk kvinnlig röst): - !!
- I HAVE LOST MY CELL PHONE!
- ??
- IT IS RED!
- ??!
- DID SOMEONE LEAVE A RED CELL PHONE THERE LAST NIGHT?
*klick*
- What the fuck?! Did she just hang up on me?!
*råa asgarv från föga sympatiserande polare*
- Mate, she stood you up!
Jag skrattar högt i mörkret.
Läs även andra bloggares åsikter om Prag
15:55 Posted in Dagens citat , Foton , Prag 2008 , Resor | Permalink | Comments (4) | Email this
05/22/2008
Pragment, dag 3 (15 maj)
Blixtar och dunder, magiska under:
Idag kommer jag ihåg det tjeckiska ordet för "tack" - med reservation för uttalet, förstås. Och har man sett på sjutton - det kan gå att få tjecker att le! Inte stort, mind you, det är ju ändå tjecker vi talar om, men dock. När jag sedan klämmer in med "ahoy" så är vi nästan bundis, tjeckerna och jag.
En sak måste man ge Prag en eloge för - det är väldigt väl skyltat. Det i kombination med att jag vid det här laget börjar ha riktigt bra kläm på centrumkärnan gör att jag nästan aldrig behöver titta i en karta.
Efter en rundvandring på Tortyrmuséet är jag i stort behov av att stärka mig med en öl. Helst skulle jag ha behövt "a stiff drink", men det är för tidigt för det. Slår mig ned på en av mina favoritbarer, Restaurant Kristian Marco, som ligger precis vid Vltava utan att betinga hårresande turistpriser. Tänder en cigarett, tar en klunk mörk Krusovice, halvt gråtfärdig. Tänker på hur uppfinningsrika människor är när det gäller att skada och plåga varandra. Jag har ju läst om många av de där tortyrredskapen, men det är en helt annan sak att se dem i verkligheten. Om man lyssnar nog kan man höra offrens skrik...
Många av besökarna inne på muséet bär likartade uttryck av fasa och sorg, några ser mer oberörda ut men undviker att möta andras ögon.
Och än idag blir människor världen över torterade...
Därför känns det där besöket viktigt, hur fasansfullt det än är.
Låter mina ögon och min själ ta in Vltavas och Pragborgens skönhet. Sakta släpper gråten tag om min strupe.
Börjar få skavsår. Suck. Tenderfoot Johansson borde veta bättre än att premiärgå barfota i sandalerna... men det är så töntigt med sockar i sandaler! Därför väljer jag att ta tåget upp till Petrinberget. Går sedan runt i sakta mak bland träden och blommorna, innan jag slår mig ned vid den lilla kiosken för att läsa och skriva.
Friden störs tillfälligt av en skolklass med mycket högljudda ungar, men det är roligt att se dem försöka överträffa varandra om att slå kullerbytta, så jag förlåter dem. Tack och lov drar de snabbt vidare. Nu är det jag och ett gäng feta tjecker och en och annan turist. Solen silar ned genom lövverket ovanför mitt huvud. Älskar Petrin.
Åh nej, nu kommer en ny skolklass! Borde det inte finnas någon lag mot skolklasser på dagsutflykter? - Vi här på serveringen drar alla en lättnadens suck när skolklassen passerar förbi och ler flyktigt mot varandra i samförstånd.
Får ett SMS från pappa med besked om att Sverige vann kvartsfinalen igår. Kanske bäst att ligga lågt med nationaliteten då. :)
- Och som jag skriver detta spelas svenska nationalsången på radion!! Molnen har dragit ihop sig och det låter som åska långt bort... men snälla! :)
Och minsann bryter inte åskvädret ut en stund senare! Men då har jag hunnit till restaurangen, så jag hoppar in under ett stort parasoll och väntar ut ovädret tillsammans med en mörk Krusovice. Det är lite otäckt när åskan är rakt över oss, men hey, utrikeskorrespondenter måste ta vissa risker. :) Och utsikten över ett Prag klätt i fuktig dimmig kappa är nästan magisk.
De tjeckiska servitörerna tittar resignerat på oss fåtal som envisas med att sitta kvar under parasollen. Tycka turist dum.
Ögonblicksbild I: Tuff liten kille i keps och alltför stora solglasögon som pratar i mobiltelefon som värsta börshajen.
Ögonblicksbild II: Blond liten gosse med närmast självlysande blåa ögon skrattar och berättar någon uppenbarligen stor upplevelse för mig. På tjeckiska. Mitt oförstående leende är hans belöning. Han pratar fortfarande när han skuttar iväg.
När man går/åker vilse gör man det oftast med besked. På detta vis får jag se en helt annan del av Prag - glas och stål och modernt. Turist tycka trist.
Jag undrar hur många liter öl den genomsnittlige kyparen bär ut på en kväll under turistsäsong.
Jag undrar också hur mycket tjeckerna betalar för sin öl. Har inget emot att betala överpris med tanke på hur billigt det ändå är - men jag är nyfiken.
Trots att den här bilden misslyckades ur fototeknisk synpunkt tycker jag otroligt mycket om den - den fångar Pragmagin.
Läs även andra bloggares åsikter om Prag
16:04 Posted in Foton , Prag 2008 , Resor | Permalink | Comments (6) | Email this
05/21/2008
Pragment, dag 2 (14 maj)
De där turistbenen:
Eftersom jag har drömt om att måla inatt så får det bli en konstvandring idag, bestämmer jag mig för när jag vaknar. Påpassligt nog finner jag en Map of Galleries ute i korridoren. Det finns hur mycket som helst att se, konstaterar jag när jag tar en rök ute på balkongen och studerar broschyren. Lånar med mig den.
Frusna Johansson tar det säkra före det osäkra och klär sig såväl i jeans, jeansjacka och sockar + skor, trots den blåa himlen och solflödet på balkongen. Det djärva består av en T-shirt. - Det kommer att bli en varm dag! Försöker trösta mig med att jeansjackan kommer att behövas ikväll, men den väger hundra kilo där den hänger över väskan...
Hur tidigt får man dricka sin första öl?
Det får man efter två konstgallerier, en lång rundvandring på inne på Mucha-muséet och efter att ha tagit sig igenom folkmassan vid Astronomiska uret med livet i behåll. Tio i ett. :) Röker en cigg av ett tjeckiskt märke, som jag köpte i ren snålhet. De var ju hela 5 kronor billigare än Camel Lights! Det bråkas om cigarettpriserna i Tjeckien just nu. Det paket jag köpte, LD, kostar ca 13 kronor, så det högre priset har tydligen inte gått igenom ännu. En tjeck skulle antagligen få hjärtsnörp av svenska priser på tobak...
Kokar levande i mina jeans medan jag går över Karlsbron (take one). För att inte tala om fötterna! Sockar!!!
Men shit the same, jazzen gör mig glad och Praglyckan håller min hand medan turistbenen får gå av sig själva. Prag är en vandrarnas stad.
Ser mycket jag vill köpa, men shoppingen får anstå tills på lördag.
Kommer i samspråk med en ung tjej inne i en smyckesbutik. Men jag glömmer att fråga efter hennes namn. Slarvigt! Vi beundrar smycken tillsammans och skrattar av fasa över det allra pråligaste, det som skulle ha fått Liberace att "go ga-ga". Sedan lär hon mig att säga "hej/hej då" (ahoy) och tack (dekuju)
Vilket jag sedan ivrigt försöker praktisera var jag än kommer. Men än så länge rör jag mig mest i turistkvarteren (de som turistbenen bäst känner till - än så länge) och tjeckerna envisas med engelska. Blir så frustrerad att jag säger "hej då" till en rödblommig blondinservitör.
Är inte säker på att jag längre kommer ihåg hur man säger "tack".
Inte heller sätter de längre fram en öl framför en till dess att man markerar att man inte vill ha en till, SOM DE SKA GÖRA - de FRÅGAR!! Maken till fräckhet!
Måste fly turistkvarteren snart.
Läser H P Lovecrafts Gengångaren. Det är något med språket som gör att den passar särskilt väl här. Trots att den utspelas i USA så ser jag Pragkulisser framför mig. De där smala, vindlande gränderna om kvällen med de vackra gatlyktorna... stegen som ekar bakom ens rygg...
Fast mest skriver jag. Vad är det med Prag som väcker skrivaren i mig på ett sätt som inget annat ställe i världen gör? (I synnerhet inte Umeå...) Jag måste bosätta mig här! :)
Åtminstone kunde någon betala mig för att resa och skriva!
Vandrar på Kampa. Solen flödar, turisterna dräller (kunde de inte ha stannat hemma?!), mina fötter bränner inuti skorna. Lycklig.
Sitter på balkongen och läser. Över stadens sedvanliga ljudmatta hörs ett djupt känt vrål från många strupar. Jag suckar och tänker att Tjeckien antagligen är i färd med att klå Sverige i hockey-VM. Fast... Kanske lika bra det (fe'låt, Tre Kronor) - då törs man i alla fall säga varifrån man kommer utan rädsla för "repressalier". Inte för att de någonsin frågar.
Läs även andra bloggares åsikter om Prag
16:55 Posted in Foton , Prag 2008 , Resor | Permalink | Comments (4) | Email this
05/20/2008
Pragment, dag 1 (13 maj)
Först några ord om upplägget på denna resedagbok:
För att göra det lite spännande kommer jag att lägga ut den en dag i taget. Därefter kommer ett eller två inlägg med övriga bilder från resan.
Här har skriv- och resglädjen fått råda, eftersom det är det som Prag handlar om för mig, så jag har inte lagt några krav på mig själv på att föra en regelrätt reseskildring. Istället har jag låtit pennan vandra lika fritt som tankarna (och mina för var dag alltmer trötta fötter). Det betyder att noteringarna är av varierande längd och inte alltid har något med varandra att göra eller följer någon kronologi. Jag kommer att länka, där det är möjligt, men den som vill veta mer om historik etc får själv ta reda på sådant. Likaså har jag ibland valt bilder för att illustrera en notering, även om fotot togs vid ett tidigare tillfälle.
För att inte förstöra den spontanitet som har präglat skrivandet av dessa Pragment har jag heller inte finputsat språket, korrigerat något i efterhand eller lagt till/tagit bort något, hur frestande det än varit emellanåt. Det enda jag har utelämnat är ett par noteringar av djupt privat karaktär.
Enjoy!
Leaving on a jetplane:
FÖRBJUD Per Gessle som bakgrundsmusik på alla flygplatsvattenhål! Speciellt på utrikeshallens barer, där förväntansfulla globetrotter samlats för valfri "one for the road"! Det är dyrt nog att ta en pilsner utan att man dessutom ska behöva få allergiska utslag i öronen.
Konstaterar att det inte är lätt att vara vegetarian när man ska resa. 250 spänn (!) vill Sterling ha för omaket att ta med vegmat till mig. As if, liksom! Det är 70 spänn billigare att äta kosher. Men det gör jag ju inte, så jag mumsar på medhavd frukt. I smyg, ety man förväntas att betala och äta deras mat, inte egen. Undra på att vegetarianer får ett rykte om sig att vara militanta...
Bredvid vecklar den schablonartade affärsmannen upp sin finanstidning och tar en sipp av den hårresande dyra whiskyn. Jag tar upp Jeaniene Frosts One Foot in the Grave och lägger på bordet. Jag ser nog hur han sneglar i ögonvrån.
Funderar på hur mycket det skulle kosta mig att krossa högtalarna. Det är nog billigare att äta Sterlings vegmat. Not an option, then! - Hata Gessle!
Ser en man som vid första ögonkastet är lik pappa. Känner ett litet styng av saknad. Hade varit roligt att resa utomlands med honom en gång till. But we'll always have Mallis.
På planet hamnar jag intill två trevliga kvinnor från Tärnaby! Pratar öronen av den äldre stackars kvinnan, som kände min mormor.
Får revansch på Sterling, som håller på att byta matleverantörer och därför bjuder (!) på mat och sprit. Den dyra vegmaten går inte att få utan förbeställning, men jag får macka och vin och har det gött.
Utsikten från min balkong på pensionatet. Om jag lyssnar kan jag åter höra trafikbruset, stadsljuden och det mjuka susandet från spårvagnar.
Läs även andra bloggares åsikter om Prag
18:10 Posted in Foton , Prag 2008 , Resor | Permalink | Comments (3) | Email this
05/19/2008
Hemma - motvilligt
Mitt älskade Prag...
Längtar redan tillbaka. Underbart var alldeles för kort... Varför tog jag inte en vecka??
Utförlig rapport kommer senare.
20:59 Posted in Foton , Prag 2008 , Resor | Permalink | Comments (2) | Email this