Jag skapar, alltså är jag

Stress och flängande har kännetecknat de senaste dagarna. Och trötthet. Jag har f*n inte sett dagsljus på tre veckor, typ, åsså detta ständiga regnande, man kan bli tokig för mindre!!

Därför var det skönt att efter en välbehövlig catnap efter jobbet "landa" i soffan och försjunka i pärlornas underbara värld. Da King snarkade förnöjt bredvid mig. Idolerna gjorde sitt mer eller mindre bästa för att underhålla mig. Det var en av deras bättre kvällar med något undantag (förstår inte hur Tove vågade sig på Annie Lennox - dömt att misslyckas!) Kisse och jag trodde nog att Mariette skulle åka ut, men blev inte förvånade när Rezas resa (hehe) tog slut. Jag har aldrig riktigt förstått vitsen med henne, faktiskt.

Imorgon ser jag framemot en lång sovmorgon, den sol som sägs ska visa sig och sedan att få måla! måla! måla! Me love att måla, me miss att måla!

Godisar:

- Snart har Ze Girls och jag rott iland det där gemensamma "projektet"... ta i trä
- D och jag har ett par spännande, gemensamma kreativa projekt på gång... more to come
- Massor med mer eller mindre ny musik som D såg till att min ytte-pytte-söta Ipod fick stifta bekantskap med
- Inbjuden till en fest modell större nästa fredag

Surisar:

- Trött & stressad
- Åkte på en släng av magsjuka natten mot igår (på benen idag igen)
- Novembergrått och regnigt

Tröst för ett tigerhjärta:

O wind,
If Winter comes, can Spring be far behind?
("Ode to the West Wind", Percy Shelley)

Ledsagare
(Blandteknik. Akryl, akvarell. Ca 36 x 25 cm)

Jag överlever dig
Du lever i mig

i det delade skrattet

Sakta färdas vi genom världen
bortom här och nu

Jag för din kamp
Jag var din kamp

Du lever i mig
Jag lever i mig

i vår kärlek
i vårt gemensamma då och nu

(Mitt bidrag till Survivor, ett projekt av Female Artwork for Sweden till förmån för Rosa bandet och kan köpas här)

Det är vad jag måste göra. Som så ofta förut. Varför är det alltid en sådan kamp om den där balansen mellan plikter-vardag-krav och vänner-kreativitet-vardagsbehövlighetsglädje??

Men jag försöker. Ständigt.

Arbetsgivaren bjöd på halvdag denna dag. Ze Girls och jag tog tillvara på den lediga eftermiddagen genom att åka ut till Iksu Spa. Där softade vi i ett par timmar med värme, vatten och vänskap. Mina axlar sjönk ned minst ett par centimeter. Fatta hur viktigt det här är, åsså förvägrar jag mig det så ofta p.g.a. jobb och krav and whatnot?!

Kvällen har sedan tillbringats här i min soffhörna tillsammans med Da King. Jag har pärlat och han har sömnvärmt mitt ben. Vi har också lyssnat/tittat på Idol, men ingen av oss orkade direktdissa dem här i bloggen. Kingen himself sov ju och jag hade händerna fulla med pärlor. Jag föreslog för honom att vi kanske börjar bli gamla, men just då var han tydligen döv på sitt vänstra öra...

Jaja, whatever. :) Vi tror i alla fall båda att Rabih åker ikväll, sorry to say när det gäller en västerbottning, men det lät lika illa som när en katt får sin svans i kläm och vi var båda ense om att det vill man verkligen inte höra på TV!

Är pälsbollsvakt även denna helg. Sasja och jag har det så "musigt" så. Fast vi är lite oense om huruvida fransarna på min sjal är kattleksaker eller inte. Och han dissade teet jag gjorde i ordning till förmån för en sexa vatten, som han gärna hade sköljt ned en av fåglarna därute med. Men dumma kattvakten vägrar att öppna balkongdörren och släppa ut honom. Himla tur att hon har fattat det där med kattgodis, åtminstone! :)

Men snart ska jag överge honom. Vill gå hem och fortsätta att pyssla, hur "musigt" det än är att vara tillsammans med Sasja. Jag har redan gjort två halsband idag, och har gott om idéer för fler smycken. Sorry söta pälsis, men idag vinner pärlorna! ;) (Jag undrar om detta placerar mig i samma kategori som Fåtöljmarodören... hoppas inte!)

Min älskade vän Boel har nyss fyllt 40 år. (Vilket vi firade, fe'stås.) Av vårt gäng, The Gals, hade hon önskat sig varsitt personlig champagneglas, som dessutom inte fick passa ihop med resten av hennes tillbehör.

Vi lyssnade.
Vi hörde.
Ja, ja.
Vi gjorde som vi ville. ;)
(Don't ever tell us what to do.)

Boel fick sina glas.
De var personliga.
De passade inte ihop med resten av hennes hem.

Men hon fick själv vara med.
När vi designade glasen.
Hey, hon sa ju personliga!
Klart att hon då skulle ha ett eget glas!

Well, she did tell us so! ;)

De opersonligt personliga glasen. :)

Pyssel-yssel-vänner!

Da Gal's glas! :)

Jag vet inte om ni kommer ihåg det, men det tål alltid - alltid! - att upprepas:

Jag älskar mina vänner!
Älskarälskarälskarälskar!

Imorgon kommer den sedelärande och spännande historien hurusom Boel och Sasja Da Cat stred om Da Fåtölj - stay tuned! :D

Godisar:

- Nytt jobb! Som i arbetsglädje!
- Börjat smida planer med The Gals om en resa till Rom till våren
- Min sprillans nya, ytte-pytte-söta Ipod (ja, jag är prylnörd ;))
- Glädjen & stoltheten över att vara med i FAOS-projektet

Surisar:

- Nytt jobb! Som i stress och prestationsångest så att jag nästan går sönder!
- Svårt att sova
- Miss FixIt is back - with a vengeance!
- Ont i nacken och händerna
- Enorm frustration & irritation påkallad av en person som ska få förbli namnlös...
- Ensamhet och svaghet

Svalkisar (ibland med skratt):

- Musik: Gbg vs Sthlm, Maia Hirasawa (2009), God Put a Rainbow in the Sky, Miss Li (2007, ja jag är lite sen emellanåt ;)) och Melody Gardots FANTASTISKA (vilken sångerska!) My One and Only Thrill (2009)
- Böcker: Iron Kissed av Patricia Briggs, The Reformed Vampire Support Group av Catherine Jinks och The Name of the Wind av Patrick Rothfuss

Gråtisar:

- Mamma fick inte dela min glädje över FAOS-projektet...
- Faster B fick inte dela min glädje över FAOS-projektet...
- Jag saknar dem så jävla mycket!

Sorry, kunde inte motstå frestelsen att använda den rubriken. :)

Min minisemester går mot sitt slut, snabb som en gepard har den varit. Och jag har haft så himla roligt! Även om jag har fått lida också, den där förbannade värken i nacken... igår stod jag emot den, bara ville och skulle vara med på utställningen. Men idag knockade den mig fullständigt, så jag har tillbringat dagen på mitt rum, vilat och tittat på TV och haft ont.

Men nog om det. Gårdagen var, trots värken, så trevlig att mina minnen av den här resan enbart kommer att vara positiva.

Utställningen var mycket lyckad, det var fullt med folk mest hela tiden, säkert en 400 besökare. Jag var inte med bland utställarna men min bild och text fanns som "poster" i det inre rummet av galleriet. På så sätt var alla de 78 konstnärer som deltog i projektet med även på utställningen. En mycket sympatisk lösning, tycker jag. Jag vågar inte lägga ut bilden ännu, eftersom boken ännu inte är släppt, men så snart jag vet att det är OK så kommer jag förstås att visa den här.

Jag satt med (bl.a.) Ax och Mari Zidén, och vi kom så bra överens att vi företog en liten efterfest när vi väl var tillbaka inne i Göteborg. Jag hade kunnat hålla på hela natten, ni vet när det är så trevligt att man känner att det aldrig får ta slut :) men till sist fick jag ge mig för värken och tröttheten. Ja, ja. Jäkligt trevligt var det i alla fall, för att inte tala om att det gav mersmak. Jag hoppas och tror på fler FAOS-projekt i framtiden!

Hutter. Frys. Fryyyys! Måndag, dessutom. Och ont i nacken. Och i händerna. Och trött. Tröööött!

Tack och lov för den kommande minisemestern till Göteborg med avfärd på torsdag kväll. Jag deltar i Female Artwork of Swedens projekt Survivor till stöd för Rosa bandet. På lördag är det släppfest för boken och vernissage. Senare på kvällen är det fest för nätverkets medlemmar. Det ska bli så kul!

Och du. Du glömmer väl inte att köpa boken? Jag lovar att ge information om hur du får tag på den så snart jag vet det själv. :)

Ikväll hänger jag med Ingrids pälsboll, Sasja. (Tyvärr, Sasjas fans, jag hade inte med mig kameran ikväll!) Vi har busat och kelat och plundrat kattgodisförrådet och surfat på Youtube. Nu äter jag nötter och väntar på Idol och Sasja har somnat här intill mig. Ganska mysigt, faktiskt.

Och på Youtube hittade jag den här underbara pärlan med två av mina absoluta favoriter, Frida Hyvönen och Marit Bergman (Jennie Abrahamsson kände jag inte till sedan förut) Sasja och jag diggade hej vilt! Den gjorde mig glad. Njut av den ni också.

Don't count on the birds to represent your longing...
(Frida Hyvönen, "Birds", Silence is Wild, 2008)